Efter en skön vecka i Sälen, Lindvallen, begav vi oss till stugan i Arvet för att fira mamma (och Roy i efterskott). Det blev smörgåstårta, kaffebröd och trevligt sällskap. Mamma gratulerades med presenter och Roy fick en ny boll av oss. Efter en veckas uppehåll kunde jag inte låta bli att träna lite på lördagskvällen, först ut var Oriana. Mycket het på godiset! Desto värre var det med sittandet, hon ville helt enkelt inte sätta sig i fotposition, hennes höfter ser svaga ut och kylan eller musklerna gjorde att hon bitvis skakade. Det kändes tungt att se, åldern tar verkligen ut sin rätt och Cortisonet ger inga roliga bieffekter. Tränade därför ett mkt kort fotgående med ett par snurrar under gång vilket hon klarade med bravur!

Roy värmdes upp med lite rally, fotgående på båda sidor och tre steg bakåt (avancerad klass), sedan var det dags för vanlig lydnad. Första fotsträckan var mycket bra, konstant ögonkontakt och fin följsamhet trots att jag var militärisk och tyst (pratar ju vanligtvis i rallyn). Läggandet under gång var jättesnyggt, han höll även liggpositionen trots att jag väntade ut honom en extra stund innan jag bad honom sätta sig upp. Inkallningen bör bli en 9:a, fint tempo men emellanåt slarv vid ingången och därmed snett sitt. Tandvisningen övade vi på med min kusins hjälp, Patrik, först med att använda en godis i skål och sedan en utan godis och Roy var jätteduktig! Så skönt! Andra och tredje försöket med fotgåendet blev desto sämre, Roy släppte ögonkontakten och hamnar därmed en aning för långt fram, här är jag (och han!) van att få uppmuntra/prata som i rallyn för att han ska hitta tillbaka. Ställandet under gång är fortfarande svårt, vi har inte tränat tillräckligt mycket för att få det snabbt och tvärt på stället utan Roy vet vad han ska göra men går ca 4-5 steg innan han stannar. Ska försöka klura ut fler bra övningar för att få till det. Krutet läggs dock på tandvisningen som är vår Achilleshäl och den största tröskeln för matte att klara på kommande tävling...

Magen växer och nu börjar jag känna mig ganska klumpig, men vårt flyttande fortsätter och två lass har redan gått de senaste dagarna. Det ser ut som att vi kommer få tillträde tidigare än beräknat - hurra! För er som är lite nyfikna så lägger jag ut ett par bilder. En liten hemlis är att det blir mer än en tillökning i vår...   

 

Caroline

29 mars 2011 12:50

Där ser man med två tillökningar... spännande!!
Ha det gott så ses vi den 10:e =)
Kram

 

Marre

1 april 2011 12:02

Spännande! kul med fler tillökningar!! hoppas allt går bra!!!
Kramizz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...