I helgen var det flera av mina duktiga rallylydnadsekipage som begav sig ut för att tävla. Än så länge är sporten inofficiell, men det är superbra att våga sig ut och samla tävlingserfarenhet redan nu. Protokollet blir ett kvitto på ens träning och det är mycket lättare att utvärdera resultatet och därefter planera upp sin fortsatta träning utefter ens svagheter och styrkor.

STORT GRATTIS till Sanna Österberg med Chester som i lördags lyckades få ihop 83/100p med sin Chester och ännu större gratulationer till Anneli med Betty som lyckades kamma ihop hela 91/100p. på deras första tävling (!).   

Lena med Emma och Gittan, Kristina med Tinna och Pia med Emil, lyckades inte bli godkända men jag är stolt över att ni vågar och ger er ut på banan. Kämpa på!

Igår skulle jag själv deltagit med Orri i fortsättningsklassen och med Roy i mästarklassen på Lidingö BK men dessvärre är min hosta betydligt värre och det fanns ingen ork i kroppen när klockan ringde. Jag skickade därför lyckoönskningar på nytt till Sanna och Anneli, och valde själv att stanna hemma. Blev glatt överraskad när vi senare på eftermiddagen talades vid och det visade sig att Sanna & Chester lyckats med 81/100p. och Anneli & Betty vunnit nybörjarklassen med hela 97/100p. WOW! Vilken stolt fröken jag blir!    

Vilken envis förkylning, har varit sjuk sedan helgen och hemma i tre dagar. Ingen större feber men trött, huvudvärk, nästäppa och hosta. Kroppen känns seg och utsliten. Har vilat dagarna i ända och knaprat Alvedon för att orka med valp- och rallylydnadskursen. Det glädjer mig dock att Roy är helt återställd, han är sitt vanliga pigga jag med bus i blicken! Het, allert och glad över minsta aktivitet som jag förmått mig utföra. Dock har vår träning inför söndagens tävling fått ligga i lä, ingen ork har funnits och om jag inte piggnar till snart så ställer jag in vår start.

Orri ska egentligen starta i fortsättningsklassen, ngt som jag redan innan e. tänkt avboka då hon emellanåt har alldeles för dålig dagsform och jag är rädd att hon har ont. I så fall blir det enbart Roy som startar i mästarklassen, vore kul att hinna med en sista tävling innan bebis, flytt & valp. Å andra sidan ogillar jag starkt att starta när jag inte är hundra procent förberedd och taggad. Det återstår att se!

Nedan följer några bilder på vår underbara Viper som flyttar in till oss v. 18, det är Nicolina Sjölander som är fotograf och som myste med valparna i solen häromdagen. Tack!

Min förkylning fick ett uppswing så jag började lördagen med ett par Alvedon sedan styrde vi mot Ekerö och Mälarö Brukshundklubb. Ute i god tid så jag hann provköra Roy lite, vilket kändes ganska bra, inte helt allert men ändå lyhörd. Träffade härliga rallyvänner och tog en promenad med Roy strax innan samlingen, där bajsade han på nytt och denna gång lös avföring. Nåväl vi inväntade banskissen och när vi fick den insåg jag att banan var lite svår i slutet, totalt sett två byten av fotgående, mitt i banan höger fot och sedan byte till höger fot strax innan mål. Det innebar att hoppet skulle ske från höger fot och efter den skylten gick man i mål. Att skicka Roy själv över ett hinder från höger fot har jag inte alls tränat och jag försökte klura ut en bra lösning. Mina föräldrar och min uppfödare Britt-Marie kom för att titta, jag hann byta ett par ord med dem innan det var dags att förbereda vår start. Värmde upp Roy vid sidan av planen, men insåg snabbt att han inte var fokuserad. Jag fick upprepade ggr påkalla hans uppmärksamhet och ögonkontakten var som bortblåst, han låg steget före ocvh missade därför enklare kommandon. Visade honom bollen, vilket gjorde honom lite i gasen, men övergick snabbt till godis igen eftersom han annars har en tendens att bli alltför het. Till slut var det vår tur, det strulade redan vid första skylten (från sitt till stå) fick jag kommendera honom 3ggr (!) innan han sakta reste sig upp. Följsamheten var inte den bästa, ingen ögonkontakt och hela tiden ett halvt steg framför. Vid spring-momenten hittade vi ett bra samspel vilket ledde till ytterligare moment i följd som blev bra. Bytet till höger fot/handling gick bra men svängen efter det strulade. Han höll dålig position och reagerade på bl.a plastband som fladdrade i den starka vinden. Näst sista skylten gav jag honom fel kommando (min första -10p som beror helt på mig!) och då tappade jag lite koncentration inför det avslutande hoppet. Jag trodde i min enfald att hoppet skulle gå bra eftersom han älskar att hoppa och aldrig missar, vilket ledde till att jag gav honom för lite hjälp (som sagt, han satt ju på höger sida nu) vilket gjorde att han tvekade och sprang in i mig =vägran + slog i hopp -5-5= -10p även där.

Honnörsrutan var bestämde till sitt vid vänster sida 1½ min, vilket vi däremot klarade galant.

Vår tredje start i avancerad klass gav 60/100p. och en delad 2:a plats av 5st.

Domarens kommentar: Bra jobbat hela banan. Hunden ngt låg. Snygga moment!

Vi har aldrig förr presterat så dåligt men det var en tröst att ändå få stå på prispallen och med domarens kommentar om att hunden verkade låg, kändes det bra att få min egen känsla bekräftad; Roy var inte helt hundra idag. Jag vet flera skäl till vår lite tafatta insats.

Egen utvärdering:

* I första hand: Roy har sedan en vecka tillbaka lidit av en lindrig förkylning, ögoninflammation samt halsproblem (mkt dålig andedräkt). På tävlingsdagen även lite lös avföring.

* Vi har inte tävlat sedan sept 2010 och senaste månaderna har vår träning varit ovanligt sparsam och inte så välplanerad.

* Matte var krasslig, och trots alvedon var hon inte heller fokuserad till 100%. Min känsla innan tävlingen var att jag inte kände mig så förberedd som jag brukar. Detta resulterade också att min sköna avslappnade tävlings-feeling aldrig infann sig på banan, gjorde därför klantiga misstag.

Film från tävlingen:

http://www.youtube.com/watch?v=SZBBLCAjSME

Vi åkte sedan till Tingstaden gård där min uppfödare Britt-Marie bor, en mycket vackert belägen gård nu med våren i antågande dessutom. Började med att kela med dem små söta lammen i alla färgkombinationer för att sedan kasta oss ned i valplådan! 4½v har dem söta små liven hunnit bli, tre tikar och en hane (vår!).

Oj oj så mysigt vi hade, vilka godbitar! Jag & Ludwig samt min mamma & pappa satt hos valparna en lång stund innan vi gick för att fika. Mycket hundprat blev det förstås och glada skratt! Mina föräldrar fick en sak att tänka på innan vi åkte, kanske hade B-M en vuxen tik som hon önskade att dem kunde hjälpa till med...   Själv var jag upptagen med att pussa på min alldeles egna lilla valp, VIPER! Tänk att jag äntligen ska få en alldeles egen hund, och då äntligen en egen valp. Känns fortfarande ofattbart! Han flyttar in till oss i början av maj, lagom tills vi börjar bo i det nya huset. Husse var förstås också mycket glad.

Vår debut i lydnadsklass 1 skulle ha skett idag i Valdemarsvik men då jag vaknade imorse med feber och än mer huvudvärk så avtod jag. Med tanke på Roys dagsform på tävlingen igår så kändes det inte värt att resa så långt för en ännu svårare tävling när vi båda är hängiga.

Tänk vad tiden går fort, mina två kurser har redan nått halvvägs. Valpkursen håller jag i Gnesta tillsammans med Sanna Österberg. Det är så kul att få gosa med dem små söta hundarna av olika sorter och att få vara en del av deras långa resa i livet och försöka vägleda och stötta ägaren!

På onsdagskvällarna packar jag väskan och åker till Hölö/Mörkö Brukshundklubb där ett aktivt gäng väntar på att få lära sig mer om rallylydnad. En bit in i grundkursen börjar förarna bli varma i kläderna och det är kul med deras härliga engagemang som ger fina resultat. Att solen lyser och temperaturen är mildare gör det ännu bättre att få vara instruktör. En eloge till min Roy som är en fantastik kursassistent.

Tidigare idag hade jag en privatlektion i rallylydnad och efter den passade jag på att gå den uppställda banan (fortsättningsklass) med både Orri & Roy. Jag sänkte kraven då min tid var knapp vilket innebar att det inte blev mycket till uppvärmning. Orri var relativt slarvig och visade tydligt att hon helst undvek att behöva sitta. Det var råkallt och småregn vilket kan ha påverkat henne. Som det känns nu är hon alltför labil i sin dagsform, därför kanske jag avstår att tävla henne i Vingåker 1/5. Hon måste vara pigg och tycka att träningen/tävlingen är rolig, gör hon inte det så vill jag absolut inte utsätta henne för smärta och krav. Mitt lilla hjärta!

Roy klarade momenten bra men slarvade med fotpositionen och hade lite bråttom. Jag är medveten om att han hade behövt mer uppvärmning och fokus från min sida för att ha lyckats bättre. Kändes iaf bra att få en riktig repetition inför lördagens rallytävling.