Så begav vi oss mot Flen och Jällsjö Gård för en heldag med Per "Bula" Kristoffersson som skulle lära oss grunderna i eftersök/viltspår. Eftersom Tina är husses hund så var det riktigt njutbart för mig att bara vara åhörare och få njuta av att se dem arbeta samt ta lärdom av alla andra ekipage. Vår vän Vickan deltog också med sin treåriga boxertik Elsa. Hela gruppen bestod av både nybörjare och ekipage på betydligt högre nivå, därför delades vi in i två grupper efter en kortare presentation på förmiddagen. "Bula" följde vår grupp och vi startade med enklare spår med s.k återgång, vilket efterliknas då vilt ofta plötslig vänder och ändrar riktning i sitt spår. Elsa gick precis rätt i spåret! Tina likaså, även om det dröjde lite då återgången förvirrade henne en aning, men eftersom hon arbetade fint så hittade hon snart utspåret och därmed spårslutet. Innan lunch testade vi även spår med frestelser, dvs. att ytterligare en person hade korsat spåret med klöv+blod och hundarna skulle lära sig hålla sig till sitt ursprungsspår. Det var otroligt kul att se alla olika raser arbeta med så goda resultat. Trots min kunskap om hundars luktsinne kan jag ändå inte sluta förvånas över deras kapacitet.

Efter en mycket välsmakande lunch med utvärdering av den andra gruppens övningar så gav vi oss ut på egen hand för att på nytt träna förmiddagens övningar (utan Bula). Jag hjälpte Vickan & Elsa och hon var lika noggrann och fokuserad nu som tidigare. Tina visade sig också på styva linan !

Bula samlade oss sedan och tillsammans skulle vi avsluta praktiken med en övning som kallas för blomman. Det innebär kortfattat att en person lägger ett långt rakt spår och sedan ansluter varje förare in på det spåret från olika håll, så att man bitvis går precis i kärnan som förare 1 gjort (stjälken på blomman) för att sedan vika av åt höger resp. vänster (förbestämt). Hundarna har alltså alla sina egna spårstarter, för att sedan alla gå i samma spårkärna och sedan hitta ut till sitt eget sidospår (utspår, som då bildar bladen = blomma). Detta lade vi i en öppen kraftgata i skogen vilket gjorde att vi alla kunde se varandra och följa hundarnas arbete. Otroligt häftigt!

Innan hemfärd samlades vi förstås inomhus för utvärdering av blommanövningen och en avrundande kopp kaffe med god bärpaj till. Jag är så glad att vi blev tipsade om denna kurs och jag kan varmt rekommendera Per "Bula" Kristoffersson, en pedagogisk och jordnära person med enorma kunskaper!

Mer om honom finner ni på http://pk-eftersok.dinstudio.se/ 

Vill även berätta att Jällsjö Gård var en otroligt vacker gård i fin sörmländsk natur och Helen & Ola var varmt välkomnande och bjöd på mycket god mat & bakverk. Mer om gården hittar ni på www.jallsjo.com

Några kom ihåg från dagen:

* För att underhålla en hunds färdigheter (oavsett hundsport) krävs träning 1-2ggr/vecka, men för att utveckla hunden optimalt krävs träning 5-6ggr/vecka. Värt att påminna sig om beroende på vilken målsättning man har...!

* All spårträning skall vara positiv, ev. fel hunden gör beror på att den inte förstår vad vi vill, det finns ingen hund som "bara jävlas".

* Momentträna! Alldeles för många ggr tränar vi enbart spår efter provens regelverk, istället för att momentträna de olika delarna och efterlikna det naturliga eftersöket så mycket som möjligt.

* Hjälp hunden till rätta om den viker av eller tappar bort sig, du ska se till att hunden lyckas under träning.

* Är DU motiverad så kommer din hund att vara det.

* Se olika svårigheter som roliga utmaningar, känslan du har inför arbetet smittar din hund!

* Om hunden mot all förmodan skulle misslyckas så skyll på noskvalster.   

Idag var det dubbla mästarklassbanor i Linköping, den s.k "sista chansen" för att ta en kvalplats till årets rallylydnads-SM.  Övervägde att inte åka eftersom jag och Roy redan har en säkrad plats på SM i höst, dessutom är Elisabeths hund fortfarande skadad och Linda var inte anmäld. Övertalade dock Linda att efteranmäla sig och vi valde att åka dit, vi såg det som bra träning och ett plus att få träffa Karin & Jan Johansson som är domare och även kommer döma på SM. Och tänka sig, vi lyckades riktigt bra!

Första banan var lite klurig och Roy kändes helt fantastisk på uppvärmningen men redan vid start kände jag att han gick in i ett "mode" som jag inte gillar, det känns liksom som att han ligger ett halvt huvud före och därmed inte är lika lyhörd. Som om han själv spanar efter roliga hopp eller koner att rusa till. Vi gjorde dock inga större misstag, förutom att jag tränger honom så att han kliver på konerna (räknas som "vält" = -3p). I det stora hela gjorde vi ett bra lopp även om min känsla när jag klev av var en annan. Honnören var bestämd till stå på vänster sida som han klarade prickfritt. Rundan gav oss 93p. vilket ledde till en delad första plats!   Vi delade platsen med Elisabet Karlsson som också har en BC från samma kennel, vilket kändes extra skoj att få glädja vår uppfödare med att två Lizzroys-hundar satt på första plats. Min teamkamrat Linda slutade på 88p. efter oväntade avdrag som vi båda var helt förvånade över, där trodde vi minsann att det skulle vara betydligt högre poäng.

Andra banan var lite lättare, denna gång kändes dock Roy väldigt ofokuserad på uppvärmningen. Väl inne på banan var han dock riktigt fin, det gjorde att jag kunde slappna av och verkligen koncentrera mig på att föra honom. Tänk att jag lyckades preja honom vid en kona igen (= -3p) samt att han själv tydligen klev på konan efter momentet sändande till kon (= -3p). I övrigt var banan felfri, honnören var bestämd till ligg på höger sida vilket är Roys enklaste position. Dock var jag troligen otydlig så han luktade på gräset vid två tillfällen = -2p. Vi slutade därmed 7:a och fick 92p.

Linda var lite grinig över hennes tidigare avdrag, vilket jag tror sporrade henne inför andra starten. För nu visade dem verkligen var skåpet skulle stå! Linda var lugnare och Yalla gick som en klocka, vilket resulterade i att dem vann med 100p. en helt felfri runda! Wow!

Vi är så glada & stolta över att vi åkte, över vårt träningsupplägg, och våra platser inför höstens SM   Fint stöd hade vi via telefon och sms av vår kära Bettan som har skadad hund - tack!

Tack till alla som även gett oss lyckönskningar och gratulationer!

Idag var det hemmaklubben Gnesta-Trosa BK som arrangerade en rallylydnadstävling i samtliga klasser. Jag och Roy har legat på latsidan vad gäller träning, dels för att vi redan säkrat vår plats till SM i höst samt att team PRO´s övriga medlemmar har skadad hund och privata angelägenheter som gjort att vi inte kunnat träna ihop. Det har faktiskt varit skönt att få lata sig också, efter hård, intensiv och välplanerad träning är det skönt att unna sig dagar med bara promenader, mys och godissök.

Nåväl, tävlingsdagen bjöd på strålande väder (inte Roys bästa prestationsväder med andra ord) och jag var glad över att Linda tog sig ork att komma och tävla trots allt. Vi njöt av varandras sällskap och hade riktigt trevligt i vårt tält, saknade förstås vår rallyBettan.

Domare var Katarina Strömberg och banan var lagom svår och rolig! Roy kändes fin och lyhörd vilket han också visade på banan. Det var helt underbart att få vara hans matte och inse vilka kvalitéer han besitter trots vårt träningsuppehåll. Han lyckades slå i ena hindret = -5p. och på sista skylten är jag otydlig med mitt stannakvar-kommando vilket leder till att Roy reser sig och sen sätter om sig med min hjälp = -10p eftersom det då blir fel övning. Klantigt av mig, eftersom vi annars hade vunnit på 95p. men nu blev det istället en 6:e plats med 85p.

Min sambo skojade och sa "hur svårt är det med ett självspelande piano?" och jag kan inte annat än hålla med. Träning kräver underhåll, så om vi hade legat i så hade vi kanske varken slagit i hinder eller klantat oss på en enkel skylt i slutet, men som sagt jag har valt att lata mig och då får man fel därefter. Jag är ändå superstolt över att Roy var så fantastiskt fin och lättstyrd under banan, speciellt när temperaturen låg på nästan 30* när vi gick.   

En bra arrangerad tävling och som vanligt trevlig stämning. Efter tävling var det dags för att utbilda sig till rallylydnadsskrivare under ledning av Lottie Gerdlind. De flesta av oss var trötta efter den långa dagen, men hon höll oss vakna och det var otroligt roligt att få lära sig skriva åt domaren. Lärorikt framför allt, jag ser fram emot att få skriva i framtiden. Vem vet, kanske utbildar jag mig senare till rallylydnadsdomare...