Innan rallylydnads-SM lyckades jag med två felfria rundor på 100p. som jag kunde tillgodoräkna mig inför nästa års kval. Därför ansåg jag att det var lika bra att anmäla mig till ytterligare några tävlingar efter SM eftersom Roy var i toppform. Till nästa år är det de fem bästa resultaten som räknas istället för tre som tidigare. Tävlingen i Finspång gick inget vidare, några små missar och jag var för otydligt på nästsista momentet vilket ledde till en ”fel övning” så poängen landade på 82. Jag laddade om på en vecka och satsade på dubbeltävlingen i Linköping med två skånska domare. Två banor med ganska kluriga avstånd, men Roy kändes otroligt följsam och fin på uppvärmningen så jag kände att vi var i ett riktigt bra ”mode”. Min känsla besannades när jag vid prisutdelningen fick stå som etta för båda tävlingarna och dessutom med 100p. vardera – LYCKA! Tyvärr hade jag ingen som filmade mig, vilket var synd. Fick dock mycket fint beröm av både domare och medtävlanden, kul!

Jag insåg att vi på så kort tid lyckats samla ihop 482/500p. inför nästa års kval, men det kändes inte helt tryggt med 82-poängaren så jag efteranmälde mig till Fagersta i hopp om att få ett bättre resultat som skulle säkra vår plats. Sagt och gjort, tillsammans med Anneli åkte vi till Fagersta BK där Katarina Strömberg bjöd på en utmanande och rolig bana. Med tungan rätt i mun hade jag riktigt roligt med Roy som på nytt var mycket fin att föra. Vi gick in i vår ”bubbla” och flytet fanns där. Tänk att vi lyckades igen, en FELFRI runda! Vilket lyckorus. Bättre än så här kan det knappast bli. Med fem stycken felfria rundor har vi därmed säkrat vår plats inför SM 2014 som går av stapeln i Sundsvall, vi ligger överst på kvallistan med 500p. Jag är så stolt! I mars fyller Roy 11 år och han är frisk och vid god vigör, men mycket kan förändras för hundar i så hög ålder. Mitt mål är att delta på vårt tredje och sista SM om Roy förblir frisk, om något annat skulle hända så kan jag med stolthet och enorm glädje vara tacksam över att sluta hans rallylydnadskarriär med fem felfria rundor.

Fagersta Mästarklass Roy, 100p.

Roy har nu semester och vila, han sysselsätts självklart med motion och viss mental aktivering men ingen regelbunden eller planerad rallyträning. Istället har Viper äntligen fått påbörjat sin nya karriär inom rallylydnad och det känns skönt att kunna fokusera till hundra procent på honom. Vår debut skedde i ridhuset i Viksberg, en chansning då vi aldrig ens tränat i ridhus. Därav visste jag inte hur mycket han skulle påverkas av omgivningen och/eller underlaget. Innan tävlingen hade jag gjort en checklista till mig själv, liknande dem jag gjorde vid de två starterna i lydnad med honom. Se bild nedan:

Men ju närmare tävlingen vi kom, insåg jag att även listan kändes för lång och kravfylld. Jag brydde mig bara om en punkt, att ha ROLIGT! Med två, dessutom mindre lyckade, tävlingar i lydnad ville jag nu se till att Viper skulle få en rolig erfarenhet av tävling med en glad och peppande matte. Mina nerver och min prestationsångest (över Roys stora framgångar) skulle inte få påverka min handling på banan med Viper. På uppvärmningen utanför ridhuset uppmuntrade jag allt Viper gjorde med fokus på mig, han fick godis och röstberöm för minsta lilla sak bara hans fokus låg på mig. När vi välkomnades in gjorde vi ett par övningar och fotgående innan vi ställde upp vid start. Sedan bar det iväg, och oj vad roligt vi hade. Hela banan pratade jag och berömde Viper som var så följsam och glad (svansen viftade hela tiden!). Vi lyckades med sitt-stå som är det enda momenten han inte har kunnat, dock strulade det i två 270* vänster och jag ser på filmen att jag är otydlig varpå Viper gör en snurr för att återgå i rätt position, det gav oss förstås två -10p för fel utförd övning. När jag klev av fortsatte jag berömma honom och väl ute lekte vi tillsammans. Jag var så glad att vi haft roligt ihop och att hans första tävlingen i rallylydnad blev så lustfylld. Protokollet visade 80p. vilket gladde mig enormt, förutom de tokiga vänstersvängarna hade vi alltså gått felfritt. Domarens kommentar om ”fint flyt” värmde förstås också . Flyt är ett av rallylydnadens ledord och något jag tränar mycket på. Stort grattis till min teamkamrat Anneli med sin Windi som lyckades med 82p på samma debut!

Vipers debut i Nybörjarklass Viksberg, 80p.

Nästa tävling redan två veckor senare, men denna gång inomhus på Kungsörs Hundarena. Man hinner inte göra några stora förändringar på så kort tid men jag la förstås fokus på bakdelskontroll och vidare övning på sitt-stå. På plats med banskissen i hand kom nervositeten då banan innehöll väldigt mycket spring, genom åtta av banans tolv moment. Bland annat spring genom en 270*vänstersväng. Viper kändes riktigt het och samarbetsvillig på uppvärmningen. Väl på banan tog springet mycket fokus från mig och jag kunde inte peppa honom som jag hoppats på. Detta berodde dock främst på att jag glömt bort min egen mentala uppvärmning. Att påminna mig själv om att ha kul, att andas och fokusera men framför allt peppa Viper genom momenten. Men det var som bortblåst, så även efter springmomenten så är jag aningen forcerad i mitt sätt att föra Viper och jag återgår till min handling med Roy = ganska fåordig och koncentrerad. Därför är jag mer besviken över min egen prestation på denna tävling, då jag behövt slappna av mer. Viper genomförde däremot momenten otroligt fint trots detta, och jag är mest stolt över hans fina vänstersväng i spring. Domaren höll inte med om det och jag fick bl.a "-3p förarfel" på grund av för stor vänstersväng (!) samt ytterligare -2p på helheten på grund av för dålig tempoväxling. De övriga avdragen var helt i mitt samtycke. Jag resonerar alltid att ”domaren dömer” så jag ser aldrig någon anledning till att beklaga domarens protokoll, men det känns förstås tråkigt med såna avdrag man inte samtycker med. Jag sprang med Viper som jag gjort i alla år med Roy, och jag har aldrig fått avdrag för att jag inte har en tydlig tempoväxling på alla fem år jag tävlat tidigare. Just därför kommer jag inte förändra min egen springteknik pga. att en enda domare tycker det, däremot ska jag fortsätta lägga mycket vikt på bakdelskontroll så att vänstersvängarna (och fotgåendet i övrigt) blir enligt den målbild jag själv har. Domaren skrev denna gång ”härlig matte” vilket förstås gladde mig då jag själv tyckte jag var alldeles för tråkig.

Vipers andra start i nybörjarklass Kungsör, 89p.

Kom ihåg att det alltid är viktigt att utvärdera sina resultat med sin egen träning. Fanns det utmaningar som jag inte tränat på? Var hunden ofokuserad pga. publiken och miljön? Hur var jag som förare gentemot min hund, och hur påverkade det hundens fokus? Är domarens bedömning rätt, så att jag bör lägga om mitt träningsupplägg eller är det kanske så att jag inte håller med domaren i vissa avdrag och därmed inte tänker låta det ändra min träning?

Enda rättvisa sättet att utvärdera ens tävling är dessutom att filma den. Oavsett hur nervös man är som förare så är det väldigt svårt att minnas exakt vad som hände överallt, och ens träningskamrater tolkar dessutom situationen på deras sätt och ur en helt annan vinkel än domarens. Därför är en film det mest ärliga och bästa. Många gånger har jag upplevt att det gått sämre än vad det faktiskt gjort, något som verkar vanligt för dem flesta. När man sedan ser filmen inser man att man lyckats väldigt bra, man kan också glädjas över små detaljer som man kanske inte tänkte på just på banan men tydligt ser på filmen. Det är också lättare att se och förstå domarens avdrag när man kan jämföra själv. Så se dina tävlingar som kvitton på din träning!

Team JUST DO IT.
Viper & Windi