Först, bloggen har fått ge vika för själva livet under en period. Jag har helt enkelt inte hunnit med allt jag önskat utan därför tvingats prioritera andra saker. Nu är ordningen återställd och bloggen ska återigen uppdateras regelbundet!   

Har du funderat kring träningsmetoder? Försökt lösa problem i din träning? Analyserat i absurdum?

Jag har bloggat om det tidigare och jag påminner om mitt sätt att se på hundträning. Jag anser att det är "farligt" att som instruktör låsa sig vid en träningsmetod (oavsett om vi pratar vardagsfostran eller hundsporter), eftersom det inte finns en mall som passar alla. Man måste individanpassa träningen och läsa av hunden och föraren. Hur som helst så har man dock som ägare mer rätt att välja ett förhållningssätt eller en metod, även om det är viktigt att vara öppen för andra idéer så hittar man oftast ganska snart ett förhållningssätt som man trivs med.

När jag får frågan om ett visst råd är bra eller dåligt, eller när en förare undrar om denne gjort rätt i en situation brukar min följdfråga enkelt bli: "Gav metoden det resultat du önskade?" Ifall svaret är ja, så var det uppenbarligen ett bra sätt, om svaret är nej måste man se sig om efter andra alternativ. Godis, korrigeringar, röstberöm, leksaker, nej, ja, bra, hurra, stopp - listan kan göras hur lång som helst. Det viktigaste är att hunden förstår oss, att vi kan kommunicera med den. Oavsett metod så måste hunden förstå när den gör rätt respektive fel.

Jag är expert på att utvärdera och analysera min träning. Det är en viktig del på resan mot de höga målen, men samtidigt är det ibland den största bromsen. Det tar tid när man plötsligt tränar mer teoretiskt genom att grunna på vad hunden tänker, varför jag inte lyckas, vad hunden känner, min egen attityd osv. istället för att bara PRAKTISKT träna i stunden. Dessutom får vi ändå aldrig veta vad hunden tänker, hur gärna vi än vill.

Låt oss bara utgå från vad vi ser och agera därefter.

Hunden utför inte rätt beteende på mitt kommando?

Tänkbara orsaker: Beteendet är inte tillräckligt befäst, störningar runtomkring påverkar hunden, fel signal/tecken från mig, träningen har gått för fort fram, fel belöning, hunden tycker inte att det är roligt, osv. Risken med detta är att ödsla tid på varför och åter varför hunden inte lyckas eller förstår.

Istället: Gör om gör rätt. Hjälp hunden direkt i situationen att förstå vad du vill, kanske genom ett dubbelkommando huvudsaken hunden FÖRSTÅR dig och vad som krävs av den. Man behöver inte alltid slås ned av tanken att ett misslyckande alltid innebär att man måste backa träningen till ruta ett. Hjälp den direkt i stunden, så att det blir svart eller vitt. Rätt och fel. Ibland behöver man självklart backa bandet, men många gånger behöver vi bara bli tydligare. Oavsett om hunden felar genom att fortsätta vara med dig, eller tvärtom felar för att den springer ifrån till en störning så måste vi nånstans lära hunden i just den stunden vad som är rätt och fel.

Jag hade sedan länge en inplanerad tävling i Lydnadsklass 1 med Rolex (3/6) men övervägde att avanmäla oss då vi var långt ifrån startklara. Apporterings-träningen var knappt påbörjad och ställandet inte alls befäst. Läggandet var bra, men strulade plötsligt veckan innan. Då jag har (alldeles för) höga prestationskrav bestämde jag mig för att det bästa var att skjuta fram vår debut. Men så kom min uppfödare till Rolex, Lotta Lilja, på besök under helgen och vi tränade tillsammans. Förutom att hon är enormt peppande så har hon en stark sida; hon är svart eller vit. Alltid ärlig mot hunden.

Gör den rätt så tala om det, gör den fel så tala om det också, så att den gör rätt igen! Kan det bli enklare?

Jag kommenderades av Lotta genom hela programmet, vi tittade på enskilda moment och filmade alltsammans. Jag blev påmind om att jag ofta har för höga prestationskrav vilket sänker mitt självförtroende och att jag aldrig tycker att vi är redo eller startklara. Vid några tillfällen gjorde Rolex fel, och jag tyckte att jag var tydlig med att det blev fel. Men resultatet visade ju motsatsen. Han upprepade felet ytterligare några gånger och Lotta undrade vad jag höll på med? Jag var som en gående gråzon där jag var otydlig med VAD Rolex skulle göra, när han gjorde fel så upplevde inte Rolex det som fel = han gör det flera ggr till medan jag grubblar på varför (analyserar ihjäl mig). Med några dubbelkommandon och rejäla signaler förstod Rolex vad som krävdes. När Lotta gladeligen hurrar och ropar att jag ska berömma honom, står jag frågande och undrar "Va, för det där???" Återigen hamnade jag i analyseringsfällan, där jag grubblade över varför det inte fungerade som det skulle, istället för att bara utgå från att Rolex gjorde rätt tillsut och BEKRÄFTA honom. På kvällen kikade vi på samtliga filmer och då fanns det gott om tid att analysera. Film ljuger inte och är ett superbra verktyg på träning och tävling. Dagen efter gick träningen ännu bättre, jag hade äntligen skärpt till mig och kommunicerade med Rolex på ett mycket bättre sätt, rätt eller fel. Inget grubbel utan tydlig kommunikation med min hund, här och nu och hela tiden vi arbetade!

Behöll min plats på tävlingen två dagar senare eftersom jag under helgen insåg att vi, förutom apporteringen, faktiskt var startklara. Vi lyckades få ihop 173p och kom på andra plats! Mer om tävlingen i nästa inlägg.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...