Senaste inläggen

Av Caroline Svärd - 30 juli 2011 18:23

Till min stora glädje blev jag tipsad om att Söderåsens BK i Skåne skulle arrangera tre kvällstävlingar i rad i rallylydnadens fortsättningsklass. Som jag tidigare berättat så får man inte räkna sina tidigare inofficiella resultat utan samtliga ekipage är tvungna att börja om i och med att sporten blev officiell 2011-07-01 (med all rätt!). Vi drog igenom nybörjarklassen med bravur och jag ville lika snabbt ta mig igenom fortsättningsklassen, för att fortsätta där vi var (avancerad klass) träningsmässigt innan vi började om. För att få plats med allt lånade jag en minibuss så att jag, My, mina föräldrar, Roy, Viper och all packning skulle rymmas. Vi styrde färden mot Skåne på måndagen och anlände till Röstånga Camping där vi gjorde oss hemmastadda och njöt av vackert väder.


             
 
Dagen därpå gick första tävlingen av stapeln, och vi hade sällskap av flera "hemma-ekipage" såsom Anki & Jenny Lundell, Monica Larsson, Linda Penttilä och Elisabet Lekebjer. Det var superkul att peppa och umgås med varandra!
Nervositeten kom krypande och Roy kändes taggad, banan var relativt simpel och jag kunde inte se några större farhågor. Lång väntan då lottningen gav oss startnr. 20. Väl på banan var jag dock fortsatt nervös men Roy kändes fin och vi lyckades med 99/100p. Vilken härlig start! Dock är konkurrensen hård när alla ekipage tvingas börja om samt att Skåningarna sysslat med Rallylydnad betydligt längre än övriga Sverige och därmed har flera ekipage som legat på elitnivå länge. Då hela 6st. gick felfritt med 100/100p räckte vår insats endast till 7:e placering.

På dagarna roade vi oss med att utforska omgivningarna, njuta av vädret och bara vara tillsammans. Kväll nummer två infann sig med ny domare och ny bana, inte heller några större hinder förutom att jag hoppades på att hålla nerverna i bättre styr. Tur att Roy var välrastad innan samlingen då vi fick startnr. 5 denna gång, kändes bra eftersom jag tror att vi presterar bättre om vi får starta mellan 3-12. Vid uppvärmningen kändes Roy fin, bitvis klockren kontakt och bra följsamhet. På banan höll dock mina nerver i sig och vi hade ett väldigt ojämnt fotgående i mina ögon mätt (fortfarande inom ramen för vad som är felfritt) och därmed blev jag lite stressad. Vi brast i samarbetet vid två tillfällen enligt domaren och fick alltså -1p. x 2. Enligt min åsikt är dock dessa avdrag på fel ställen, jag tycker att vi brister i 8:ans frestelse och i en "sväng vänster, sitt" men men. 98/100p kammade vi hem och med tanke på kvällen tidigare hade jag ingen som helst förhoppning om pallplats, vi fick placering 5.



 
Sista kvällen kände jag mig taggad till tusen, om än lite seg. Nu hoppades jag på att lyckas med en felfri runda och därmed få komma hem med äran i topp och ett fint pris. Startnr. 9 efter lottningen kändes bra och jag var lite mer sparsam på uppvärmningen då Roy känts lite loj kvällen innan. På banan andades jag ÄNTLIGEN ut efter tredje skylten och kände mig skönt fokuserad, strax efter är Roy seg i sitt sättande. Jag insåg att 100poängaren därmed var ett minne och jag blev på nytt nervös och lite stressad. Ytterligare ett sent sättande gav oss slutligen 98/100p. och en 8:e plats. En liten besvikelse över att vi inte gick felfritt pga två fåniga sena sitt, som i vanliga fall inte är ngt problem för oss. Men hej och hå, det känns superskönt att ha uppnått vårt mål med resan = att bli uppflyttade till avancerad klass med så höga poäng som möjligt! Och jag är nöjd över att vi håller en jämn nivå i våra prestationer.
Med tanke på vår senaste tids träning så hade det varit orättvist att ha som mål att gå felfritt tre kvällar i rad, och varken jag eller Roy har tidigare tävlat tre kvällar i rad. Det var mycket lärorikt och en härlig erfarenhet för oss som ekipage. Nu är jag supertaggad att få ta mig an nästa klass moment och göra ett nytt träningsupplägg med tanke på våra få avdrag som dessa tävlingar visade att vi har.

(kameran strular därav enbart slutet av banan...)



 
Stort grattis till Anki med Ebba, Jenny med Doris & Nikita, Monica med Blenda & Cia, Elisabet med Axxa & Ida, Linda med Yalla & Masse som alla tävlade i olika klasser med mycket fina/höga resultat!
Extra grattis till Linda som lyckades med 100/100p. på två av tre tävlingar med sin mellanpudel Yalla - ni rockar!

Roys resultat:
26/7 99/100p. 7:e plats
27/7 98/100p. 5:e plats
28/7 98/100p. 8:e plats

Av Caroline Svärd - 16 juli 2011 15:15

Dagarna rullar på i vanlig ordning, jag njuter till fullo av sommaren, att få sniffa bebisfötter och pussa valpnos! Träningen ser ut enligt följande:


Roy:

Vi tränar korta intensiva pass, oftast kvällstid då det är lite svalare. Hade en privatlektion i början av veckan och då gick vi igenom alla fortsättningsklassens skyltar, skönt att slippa kopplet   I veckan som kommer tänker jag klura ut lite olika tekniker för att förbättra/hitta tillbaka till vårt snygga fotgående. I övrigt hoppas Roy att vi ska bada varje dag, han älskar att få apportera i vattnet.


Oriana:

Är ju pensionerad, men njuter i mina föräldrars stuga i dalarna av lugn och ro. Tyvärr blir hon sämre (13 år den 21/7) och vi förebereder oss på att ta det tunga beslutet...   


Viper:

Socialtränas enormt med tanke på alla vänner och bekanta som hälsar på och eftersom han får hänga på mig & roy när vi tävlar. Han är ett charmtroll som folk har svårt att motstå (!). Han är rumsren, klarar att vara själv ett par timmar, accepterar päls/klovård, kan sitta, kliva upp på pall, ge fin ögonkontakt, går bra i koppel, kommer på inkallning, äter som en häst, har börjat simma (första gången idag och då blev han tokigt glad i vatten!), kan sitt stanna kvar. Det bådar gott inför kommande könsmognad. Bästa att ladda upp med så mycket fungerande träning som möjligt innan! Hoppas kunna valla/besöka får redan nästa vecka i Enköping samt boka privatträning för ngn duktig instruktör som kan ge oss tips i fotgåendet.

Han umgås finfint med andra hundar och har ofta turen att få leka med besökares fyrbenta. I början av veckan fick han träffa två rara aussietikar, och igår var vi hundvakt åt boxern Elsa - Vipers favoritkompis!


                             

Av Caroline Svärd - 12 juli 2011 21:55

I fredags bar det av till Uppsala för vår andra start i nybörjarklass i den nu officiella sporten rallylydnad. Med i bilen fanns även Anki med sin sheltie Ebba som skulle starta för första gången officiellt. En solig kväll på en bra tävlingsplats med gott om utrymme, försäljning och bra arrangemang. Vi tillhörde båda den senare gruppen och kunde därför ta det lugnt och njuta av kvällen och umgänget med andra rallyvänner. Banan upplevde jag som både rolig och utmanande under banvandringen, dels hade en del redan missat en skylt (= ej godkänd oavsett tidigare poäng) samt att det var långsam gång genom ytterligare ett moment (= lätt att glömma). Rastade Roy tidigt och han kändes taggad under hela vår väntan, han bad om uppmärksamhet, var godissugen och lekfull. Värmde honom en bit bort från området där han hade full fokus på mig trots alla hundar runtomkring. Ett fokus som jag längtat efter!   

Väl inne på banan, kände jag lättnadens suck redan efter dem två första skyltarna, 360* vänster och vänster spiral, det var länge sen jag fick in min rätta "tävlingsfeeling" och dessutom så tidigt. Jag kände hur jag avslappnat tänkte "nu j*vlar fixar vi det här" samtidigt som jag andades ut. Efter målgång berömde jag Roy i vanlig ordning med godis och leksak och var toppennöjd över att vi tillsammans varit så samspelta och att jag äntligen hittat tillbaks till min feeling under banan! Anki hade tyvärr fått lite tältproblem i blåsten under vår bana så hon hade inte riktigt koll på hur resultatet skulle bli. Och gissa om jag fick en chock när vårt namn ropades upp sist med hela 100/100p. Med så stor konkurrens som 37 startande och många duktiga ekipage kändes det toppen att min tävlingsfeeling bekräftades med att vi lyckats gå felfritt. Vi fick dock dela första platsen med Cathrine Andersson och sin Xanto som också lyckats med 100p.


     

På lördagen åkte jag tillsammans med mina föräldrar till Norrtälje för övernattning på hotell, vi hade en trevlig kväll innan det var läggdags. Skönt att ha så nära till tävlingsplatsen dagen därpå där vi hade startnr. 7 på fm och startnr 30 på eftermiddagens tävling. Även denna gång kändes Roy vara i fin form, dock lite mer tagen av vädret som denna dag var väldigt varmt och kvavt. Tröstade mig dock med att vi hade ett tidigt startnummer. Värmde Roy intill banan och ställde upp inför starten, tävlingsnerverna infann sig i vanlig ordning men även denna gång under kontroll. Fick inte riktigt samma aha-känsla som på fredagen i Uppsala men nästintill,  jag var lugn och fokuserad till 110%. Och gissa vad?!

Jo även denna gång ropades vårt namn upp som vinnare med en felfri runda på 100/100p. (2:an 99p. och 3:an 98p.)   Hurra för bästa Roy!

I och med detta valde jag att stryka oss från em-tävlingen, då jag ansåg att vi uppnått vårt mål. Att dessutom ha en bebis med sig och ca 2h bilfärd hem övertalade mig om att tänka på familjen. Aldrig nånsin har så många människor varit så glada över att se mig åka   Självklart med en skopa humor ropade dem åt mig att det var skönt att slippa mig som konkurrent... 

Det känns så skönt att jag hittat tillbaka till vårt riktiga teamwork och att vi nu stolt kan lämna nybörjarklassen med fina resulltat:

GTBK 98/100p., HEBY 100/100p., NLKK 100/100p.

Vill även rikta ett stort grattis till Anki & Ebba som på sin andra officiella klarade 97/100p och kom 4:a samt till Jenny med Doris som blev godkända med 83/100p. 


Nu väntar fortsättningsklassen i tre dagar på Söderåsen, Skåne, med hopp om att bli uppflyttade till avancerad klass så snart som möjligt.


 




Av Caroline Svärd - 8 juli 2011 11:01

Är i full fart med att planera höstens kurser under Trofasthund, en ny hemsida är också på gång, dessvärre blir den fördröjd pga semestertider. Eftersom Rallylydnaden äntligen är officiell i Sverige (2011-07-01) så satsar vi självklart mycket på att få fler engagerade i denna roliga gren.

En annan nyhet är att jag under 2011/2012 kommer att utbilda mig till Livscoach och därmed kunna erbjuda privatpersoner och företag coaching. Ni som äger hundar vet att mycket handlar om er själva och att först förändra sig själv innan man når resultat i sin relation till hunden. Jag hoppas denna utbildning kommer vara ett komplement till Trofasthund och även fungera som en fristående tjänst.


Under hösten kommer vi bl.a erbjuda:

* Rallylydnad grundkurs Nybörjarklass

* Rallylydnad Fortsättningsklass

* Tävlingsinriktad rallylydnadshelg

* Freestyle helg med Frida Binette 12-13/11


Hopp om att även hinna med:

* Valpkurs

* Spel & lekar - en rolig aktiveringskurs!

* Discdog - ny frisbee-sport som är väldigt stor i bl.a USA  & Tyskland


Välkomna att höra av er per mail/telefon för info om kommande kurser!

  Jenny & Doris

Av Caroline Svärd - 3 juli 2011 18:32

Tänk vad tiden går fort, tyckte det var nyligen som jag nervöst stod på riksmästerskapet i rallylydnad och längtade tills sporten skulle bli officiell. Det var nästan ett år sedan, och nu är den det! Ett par klubbar arrangerade nattävlingar då klockan slog midnatt och det blev den 1/7, ett roligt påhitt och med många intresserade. Själv inväntade jag min hemmaklubbs tävling 2/7 med stor spänning. Som ni säkert vet så får man inte tillgodoräkna sig sina tidigare resultat, oavsett hur högt man tävlat utan alla måste starta om. Därmed blir det stor konkurrens i nybörjarklassen och många som blir bortlottade då antalet startande ofta överskrider klubbarnas maxgräns.


Att börja om i nybörjarklassen, som dessutom innebär att hunden ska vara kopplad, har inte känts så inspirerande. Min höga ambition har dämpats lite och jag har mest känt att jag snabbt vill "ta mig förbi" dem två första klasserna. Dock insåg jag i lördags att jag ändå är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och att det vore mycket tråkigt om vi presterade dåligt. Varför skulle vi göra det? Och framför allt varför skulle jag nöja mig med enbart godkänt när vi aldrig (förutom på riksmästerskapen där vi slutade som 4:a) stått utanför prispallen?

Men jag var extra nervös av bara tanken på ordet officiell tävling. Även om alla tidigare inofficiella tävlingar varit exakt som officiella, så kändes det att allvaret kom krypande. Skräckblandad förtjusning att dessutom starta på hemmaklubben där jag haft flera kurser och nu skulle möta flera av mina elever. Metereologerna kan man inte lita på, men jag hade hoppats på att deras prognos om regn skulle stämma för det hade gynnat Roy mer än det istället fuktigt, varma vädret som höll i sig hela dagen. Vi hade dessutom startnr 24 vilket innebar att vi skulle gå när det var som varmast!  


Efter en rejäl rastning fick Roy ligga i skuggan i tältet medan jag njöt av att umgås med härliga rallykompisar, både från "hemmaplan" och utomstående. Tillslut var det vår tur, jag värmde Roy en ynka stund med lite peppande snurrar, tysksvängar och sitt kvar (han har lättare att lägga sig vid varmt väder). Han kändes bra! Men jag kände mig mer nervös än vanligt... Väl på banan kändes Roy väldigt ofokuserad, han utförde självklart det jag bad om och med bra precision men fotgåendet var nästan helt utan kontakt och han kändes nästan bekymrad över kopplet. Han fick förstås massor med lek och beröm efter vår målgång och min första tanke var att vi måste träna mer på fotgående i stark värme! Även om jag var extra nervös, så vill jag ändå ha en 100% fokuserad Roy oavsett väder. Trodde inte att vår insats skulle räcka till pallplats, och det var i samma sekund som jag insåg att jag visst brydde mig. Att jag inte alls vill skynda mig förbi nybörjarklassen, utan att jag faktiskt vill göra det med prestige! Jag vill självklart att vi lyckas med så höga poäng som möjligt och att både jag & Roy är lika samspelta som våra tidigare resultat visat att vi är! Konkurrensen är förstås betydligt större nu när alla måste börja om, men då gäller det att inte sänka sina mål utan snarare bli mer sporrad att hålla dem!  


Vår insats gav oss 98/100p. och en 3:e plats!

Avdrag för "bris -1p" i slalom där jag var sen i kommenderingen till Roy samt 

"sk -1p" i höger spiral (jag är lite ringrostig med kopplet och lyckades tydligen sträcka det, klantigt!). Jag är superstolt över vårt första officiella resultat, speciellt med tanke på väderförhållandena denna dag.


Stort tack till GTBK för en väl arrangerad tävling och med god servering och fina priser! Vill även rikta flera tack till alla mina rallykamrater från andra klubbar och självklart till alla mina elever som vågade sig ut och tävla. Ni som inte blev godkända laddar om, tränar, och ger er ut igen! Till er som blev godkända, GRATTIS! Vill nämna en extra gratulation till Eva Jarlö med sin Hobbe som lyckades vinna sin grupp med hela 97/100p. på deras första tävling!


 

Av Caroline Svärd - 29 juni 2011 13:54

Midsommar spenderade vi i föräldrarnas stuga/gård i Furudal, dalarna. Vi njöt av god mat och tog dagen som den kom så det gjorde inget att vädret mest innehöll regn och rusk. Jag blev på nytt imponerad av lilla Viper som snart är 16v och som anpassade sig utmärkt i den nya miljön. Han lärde sig snart de nya rutinerna och var noggrann med att "tala om" när han ville ut, inte en enda olycka inne! Han bemötte alla vänner och släktingar glatt och ville gärna ha kram- och pusskalas   

Vi badade vid ett tillfälle och han börjar nu bli modigare, går ut längre och längre efter Roy (som simmar glatt). Han hade även turen att få umgås med lite hundar, han lekte härligt med Schabradoren Zaida 1 år. Henne träffade han i samband med en privatlektion gällande koppelgående. Vi tränade med mekutiselen och Zaida svarade snabbt på ägarnas förändrade kroppsspråk - kul! Både Orri & Roy fick agera störning lika duktiga som allid - vad skulle jag göra utan mina kursassistenter?!  

       

Igår åkte jag till Svenska Hundklubben utanför Södertälje där dem arrangerade en inofficiell drop-in-tävling i rallylydnad. Eftersom sporten äntligen blir officiell 1/7 så såg jag det som ett utmärkt träningstillfälle inför vår första officiella tävling på lördag i Gnesta. Man får inte ta med sig några tidigare resultat utan alla måste börja om och tävla i nybörjarklassen med koppel, jag har därför lagt min mesta träningstid på fotgående och koppelhantering den senaste tiden. Snacka om att jag känt mig ringrostig och fumlig med kopplet. Inför starten laddade jag upp med ett kort (lyckat) pass därefter fick Roy ligga bunden i skuggan. Eftersom han påverkas en del av värme, så ville jag inte värma honom mer. Vi fick startnr 2 och precis innan vi gick in blev jag jättenervös. Insåg att det var länge sedan vi tävlade och försökte lugna mig genom några djupa andetag. Väl inne på banan kände jag mig fokuserad och Roy var mkt lyhörd för mina kommandon. Kontakten var inte gelt till min belåtenhet, men han höll sin position fint ändå. Jag trodde att vi skulle få ett par avdrag för sk= sträckt koppel och ev någon ur position eller liknande - men vilken chock jag fick när vi lyckats gå helt felfritt och därmed vann tävlingen med 100/100p.   Min bästa älskade Roy! 

Tråkigt nog hade jag ingen som filmade oss, men tack till Jenny med Doris som spontant kom och sällskapade. Viper var förstås med och var trygg både vid sidan av planen, i sin bur medan jag tävlade och själv uppbunden med mig en bit därifrån. Stjärna till honom! Extra kul att träffa härliga rallymänniskor som Anette Wallin och Katarina Strömberg. Nu laddar vi om batterierna till på lördag, då är det vår första officiella start - heja heja!

   

    

Av Caroline Svärd - 19 juni 2011 14:32

Igår åkte vi till Strängnäs för att grilla hos mina föräldrar, jag blev dock inspirerad av tanken på att SM i agility & lydnad samtidigt pågick i Sthlm, så jag tog chansen och åkte till klubben för att träna. Pga värmen lät jag Oriana stanna hos päronen tillsammans med My. Först ut var Roy, en kortare rastning och uppvärmning utanför klubbområdet och sedan in på planen för att "tävla" direkt. Jag hade inte med mig ngt material utan körde en bana i huvudet, med mycket långa fotsträckor och jag såg till att gå igenom nybörjarklassens alla moment. Självklart med koppel! Roy var mycket fokuserad och duktig, fin position och bitvis klockren kontakt, jag blev imponerad av att jag själv är smidig med kopplet trots att det var så länge sen vi tävlade kopplat. Det enda jag får se upp för är om jag berömmer Roy rejält under gång, för då kan han få för sig att vi är klara och börjar då busa med kopplet = mitt fel eftersom jag många ggr använder kopplet som belöning    oops!

Efter en mycket välförtjänt bollbelöning gick vi tillbaka till bilen för att hämta Viper som varit tyst och duktig medan vi tränade. Sedan vidare mot agilityplanen..


Roy blev överlycklig när han insåg att träningen inte var slut, och dessutom att han skulle få göra det han älskar - agility! Först fick båda gå lösa så att Roy kunde inspirera Viper att gå genom tunnlarna. Vilket ganska snart lyckades (se bilder!)

När det gällde hopp över hinder så tyckte Viper att man kunde krypa under pinnen och han brydde sig inte alls om att den gled över hans rygg och sedan ramlade av ställningen, detta gjorde han ett par ggr tills jag sänkte den ytterligare. Roy hoppade och jag hoppade över medan Viper gick runt hindret något varv. Men en frolic gjorde susen och jag lyckades t.o.m ta ett par bilder på sötnosen som sedan glatt hoppade över med mig vid sidan hindret. Viper fick vila uppbunden medan Roy fick ett för honom lyckopass då vi körde två kortare kombinationer och sedan lite hoppteknik. Mer vågade jag inte träna då han varit halt till och från, som vi inte varför. Sist fick Viper testa A-hindret, och även denna övning gjorde han med bravur. Jag la ut lite godis som han följde efter både upp och ned på andra sidan, sedan räckte det med att visa hindret så kämpade han sig glatt över! Han gillade det verkligen eftersom han själv sprang tillbaka när jag var på väg ifrån  


Väl hemma hos föräldrarna var Viper förstås trött och somnade gosigt hos pappa/gammelhusse. Oriana var glad över att få umgås med mig och hon verkar vara inne i en bra period nu min älskade dam. Några grannbarn kikade förbi och Viper hälsade glatt, så skönt med en social hund!


Måste säga att Viper är en fantastisk hund med fina egenskaper, han är redan superrolig att träna och ha med sig. Han får ständigt beröm för sitt utseende (olika färg på ögonen) och för sin sociala, lugna och trygga personlighet.    När vi kom hem sent på kvällen passade han på att hoppa upp i vår säng och gosa ned sig innan vi upptäckte honom!


                         


  

Av Caroline Svärd - 13 juni 2011 23:01

I torsdags åkte jag till Hölö/Mörkö BK för att träffa mina rallykursare igen, som en extra bonusträff då dem fick klara sig utan mig på kursavslutningen då jag låg på Huddinge med en nyfödd dotter. Självklart hade jag ordnat med en vikarie, Anneli, som berömt mina kursare för deras fina insatser, och nu fick jag tillfället att se det med egna ögon. Det var som vanligt lika kul att träffa detta härliga gäng (synd att inte alla kunde närvara) och få se dem "in action". Alla började kursen utan någon som helst kunskap om sporten, och dem flesta med inställningen "enbart aktivering". Men idag är har alla desto mer kött på benen och ett par stycken har redan anmält sig till tävling och desto fler har börjat utveckla "enbart aktivering" till "kanske tävling" = superskoj tycker jag!  

Viper fick för första gången besöka en hundklubb med alla dessa hundar, skällande bilar och människor. Han skötte sig klockrent! Tidvis ensam bunden vid staketet, tidvis med Roy och emellenåt i koppel hos mig med andra hundar nära inpå. Inget skäll, gnäll eller andra busigheter. Jag är supernöjd! Han fick (ännu) mer beröm för den lugna, stabila individ han är av förarna på klubben.


I lördags fyllde jag år och det firades med tårta och öppet hus trots att jag fyller ojämnt. Många släktingar och vänner överraskade och förgyllde min dag! Hundarna skötte sig som vanligt, och även denna dag blev jag imponerad av Vipers harmoni.


Ikväll hängde jag med sambon till Agdala för nästsista kurstillfället i vallning. Det var roligt att se dem andra i gruppen och även hur bra sambon kämpade med Roy. Roy är ju hela 8år och har lagt på sig en del ovanor i vallningen och då vi inte prioriterat den hundsporten så kan man inte räkna med några vidare framsteg. Vårt mål med kursen är att sambon ska bli ännu mer insatt i vallning och vi båda ska lära oss så mkt som möjligt med Roy innan det är dags för nästa (Viper!). Roys tendens att springa och ta egna initiativ sitter fortfarande i, han blr som förbytt bland fåren och man får svettas och skrika sig hes. När han inför andra omgången lugnat ned sig och faktiskt lyssnar, går det betydligt bättre. Sambon känner som jag många ggr kännt - vad f*n håller jag på med vallning för?! Medan man nästa pass oftast blir glad & nöjd och längtar till nästa kurstillfälle.  

    

Presentation


Trofasthund

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards