Häromkvällen tyckte jag att mina hundar skulle få arbeta lite för kvällsmaten (den kan ju inte alltid serveras på silverfat...) så jag valde att offra ett par strumpor.

De fick varsin strumpa med torrfoder i, Roy valde att springa iväg med hög stolt svans in under köksbordet. Där låg han länge och naggade på strumpan, han lyckades förstås få ut det mesta av fodret men strumpan var dyngsur och hade ett litet hål som han gnagt upp. Han är ofta väldigt försiktig och biter sällan sönder saker, så håler var minimalt och de få torrfoderkulorna som var kvar i strumpan hade lösts upp av hans dregel... Den yngre förmågan, Viper, var desto effektivare. Han insåg snabbt att om man ruskar strumpan så åker fodret ut ur det redan befintliga, stora hålet och då gäller det bara att leta rätt på alla kulor som for över hela golvet  

Minns hur underbar stunden är då man äntligen får hem sin underbara valp, krabaten som man länge väntat på. I de flesta fall är man medveten om vilka saker man kan förvänta sig av hunden beroende på vilken ras/raser det är. Förhoppningsvis har man också förberett sig på omställningen och att det nu kommer att krävas mycket tid till valpen för att göra den trygg i sitt nya hem och lära den vilka regler som gäller hos just mig!

Man har införskaffat sig de praktiska nödvändigheterna som koppel, halsband, sele, matskålar, bur, filt/korg, foder, borstar, grindar, godis, leksaker, långlina osv. listan kan göras lång. En del har även undersökt möjligheten att gå en valpkurs i närheten (tummen upp!)

Men...

många glömmer hur viktigt det är att även förbereda sig mentalt och att innan ha bestämt vilka regler som skall gälla. Ju förr desto bättre! Ska hunden få vara i hela huset? I möblerna? Sova i sängen om natten? Dra i kopplet eller hoppa på människor när den hälsar? Sitta innan den får sin mat? Åka i bur i bilen? Även denna lista kan göras lång. Har man diskuterat det här innan valpens ankomst är det lättare för alla familjemedlemmar att göra likadant och träningen går betydligt fortare eftersom alla är konsekventa.

Många gånger träffar jag hundägare som tror att valpen är för liten för att lära sig. Man (för-)svarar hundens beteende med att  "det är ju bara en liten valp". Därför går alldeles för många ägare miste om tid och tillfällen att lära sin hund olika saker i tron att den är för ung för att förstå. Ibland går det så långt att hunden redan utvecklat ett felbeteende (=ett beteende som ägaren inte är nöjd med) och först då börjar ägaren att arbeta med hunden. Det kommer att krävas dubbelt med engagemang och tålamod eftersom hunden redan vant sig att göra på ett sätt och då kommer ifrågasätta sin ägare som plötsligt bestämt sig för att det är fel.  

Dessutom krävs det mycket tid under hundens första år, inte bara de första veckorna efter att valpen anlänt. Har man lagt en bra grund för den lilla följsamma valpen så har man hälften vunnet när hunden blir tonåring och kommer in i könsmognaden. Plötsligt förvandlas den lilla söta dunbollen till en självständig varelse som söker sig till egna äventyr. Det gamla talesättet "det går inte att lära gamla hundar att sitta" stämmer inte, hundar är fantastiska varelser som anpassar sig och alltid går att lära och tränas. Men självklart är det lättare att lära en valp att göra rätt från början, än att ge sig på ett beteende som hunden utfört i 10 års tid och försöka ändra på det. Det är inte omöjligt men svårt och tids- och tålamodskrävande.

Ta dig därför tiden nu är din hund är liten, utnyttja dess läraktighet och dess nyfikenhet på livet. Din vän är inte oförmögen att förstå, du behöver bara vara tydlig och konsekvent, och hjälpa den att förstå. Min dotter på snart 1 år vet såklart vad "ajaj" betyder, det är ordet jag använder för att tala om för henne att hon ska sluta med det hon gör. T.ex då hon är i soffan och vill dra i blommorna i fönstret, eller då hon är på väg mot ett vägguttag. Vanligtvis räcker det med ett eller ett par tillsägelser, men ibland blir frestelsen för stor och jag får hjälpa henne att förstå mig genom att ta bort henne från föremålet, flytta undan föremålet eller avleda henne. Hon är inte  för liten för att förstå, men jag måste vara medveten om att hon är liten så att jag tar mig tiden att hjälpa henne att förstå vad jag menar.

Bilden är från min pågående valpkurs, den pyreneiska mastiffen Franco kopplar av intill sin far och i bakgrunden ser vi även Lynn, engolden retriever:

I helgen gick den tävlingsinriktade rallylydnadshelgen av stapeln, andra gången jag anordnar den tillsammans med Linda Penttilä. Vi hade enorm tur med vädret och fick verkligen försmak på våren! En hel del teori på lördagen men också med nyttiga övningar så som enskild momentträning, döpa beteenden och att maxa sin träning. Söndagen startade med en tävling i den klass varje ekipage befann sig i, samt startövningar, helhet, fotgående och länkningsträning. Vi fick fin feedback av deltagarna och vi har redan ekipage som väntar på nästa helgtillfälle   

Vi är supernöjda med deltagarnas engagemang, frågor och prestationer och önskar er LYCKA TILL!

Vi hoppas vi ser er på uppföljaren den 20/5 samt på tävlingarna framöver.

Så har 365 dagar förflutit och ännu ett fantastiskt år passerat. Vår lilla Viper fyller ett år!

Jag är så tacksam att jag fick köpa honom och jag är glad att jag "vågade" trots vår flytt och att vår dotter föddes i samma veva som leveransdatumet. Viper förgyller vår vardag med sina glada upptåg!

Mars månad är redan här och kurserna är i full gång. I lördags var jag hos min uppfödare, kennel Lizzroys på Ekerö, där jag höll en introdag i rallylydnad. Vi hade en fantastisk dag med strålande sol. De åtta ekipagen var alla engagerade och mycket trevliga att instruera, maten/fikat var som vanligt i toppklass. Efter dagens slut hade jag lyckats tända rallyintresset i samtliga deltagare, jag hoppas vi ses på fortsatt träning och/eller ute på tävlingar framöver!

Min egen träning fortskrider med rallylydnad, främst mästarklassmoment, och med fotgående och lydnadsövningar för Viper. Vi träffar vårt team P.R.O med jämna mellanrum där vi coachar varann och utvärderar träningen. I helgen går den "tävlingsinriktade rallylydnaden" av stapeln som jag på nytt arrangerar med Linda Penttilä. Det finns fortfarande en plats kvar om någon är intresserad. Där pratar vi mycket kring målbilder och att maxa sin träning.

Våren nalkas ute och min valpkurs är halvvägs, inom 2v startar ytterligare några kurser - superkul!

Apropå att maxa sin träning, häromdagen kommenderade jag hundarna i olika positioner på en frusen pöl   

Sist men inte minst: Det finns fortfarande platser kvar på rasutbildningen med Åsa Ahlbom,

MER INFO OCH ANMÄLAN PÅ WWW.TROFASTHUND.SE

Till dig som arbetar med hund, du har väl inte missat att Åsa Ahlbom kommer till Trofasthund i april för att hålla en helgutbildning i fördjupad raskunskap? 

1990 startade Åsa Ahlbom utbildningar i raskunskap i studiecirkelform. Under de närmaste åren utvecklade Åsa tillsammans med Agneta Geneborg raskunskapen och den ingick som en naturlig del i deras utbildningar för valpkursledare. Intresset för raskunskap ökade och 1992 hölls den första utbildningen i fördjupad raskunskap. Detta är originalet till de övriga raskunskapskurser som finns på marknaden. Under åren har ytterligare utbildningsledare tillkommit, och under år 2008 höll vi vår 60:e utbildning i fördjupad raskunskap som nu har bytt namn till Fördjupad kunskap om rasgrupper, för att ge en bättre förklaring till vad utbildningen innehåller.

Visste du att...

...du som vill starta hunddagis eller hundpensionat i Sverige, fr.o.m 1 nov 2008 måste ha utbildning i bl.a raskunskap.

...god raskunskap ger dig bättre förståelse för problem som kan uppstå i relationen mellan hund och ägare.

...hundar med vallande arbetsbakgrund ofta jagar cyklar, bilar, motionärer, vilt och liknande i brist på ordentligt arbete.

...gryt- och råtthundar som behandlas hårt och straffas fysiskt, ofta reagerar aggressivt på ett sådant hot från människan.

...tidigare kamphundar kräver mycket social anpassning och miljövana under hela livet för att kunna ha ett gott umgänge med andra hundar.

...hundar som tidigare använts till att vakta boskap mot rovdjur och tjuvar, fortfranade har ett starkt vaktbeteende och att de ofta angriper direkt, utan att först varna.

Vill du vetahur man anpassar uppfostran hos hundar av olika raser?

Då är det här utbildningen för dig!

Läs mer på min hemsida www.trofasthund.se där du även kan göra din anmälan!

Tänk vad härligt det är att få känna sig barnslig och låta fantasin och barnet inom sig få spela ut? Vi kanske åker pulka med vännerna, rutschkana med barnen, rullar snögubbar, hoppar och plaskar i vattenpölar eller bakar med trolldeg? Jag tror det är viktigt att få leka, att glömma tid och rum och bara vara i stunden och nuet. Skratta, busa, njuta. Vi behöver inte skämmas för att leva ut vår barnslighet, den är nödvändig. Precis som hundarna, som oavsett ålder gärna springer efter en kastad apportbock, öppnar toa-rulls-paket eller kampar om en gammal strumpa med ägaren!

Att se hundar leka tillsammans är en härlig upplevelse. Två eller flera hundar som riktigt älskar varann och kan busa i timtal, det är vad jag kallar underhållning! Det påminner mig också om att vi måste bli bättre på att släppa fram barnet inom oss. När jag leker med mina hundar så har jag minst lika roligt (ibland roligare), senast idag lekte jag kurragömma med Viper, och jag hade så skoj att det var svårt att vara tyst på mina gömställen. Nu är det dags för nästa lek, My och jag ska krypa runt och utforska världen. Våga släpp loss!    

Viper tillsammans med bästisen Elsa

Både inom vardagslydnaden och hundsporten (rallylydnad, agility, freestyle mm.) behöver vi påminna oss själva om att se saker ur hundens perspektiv. Många gånger förmänskligar vi hunden rent ut sagt, genom att t.ex tolka olika beteenden som aktioner gentemot oss. Att hunden vet att den gör fel och bara "retas" eller att den "ALDRIG gör så hemma utan bara på kurs/tävling" men jag tänker inte fördjupa mig i det idag. Dock finns det vissa likheter med det jag tänker på:

Väldigt ofta tänker vi enbart ur vårt eget perspektiv!

Inför en ny övning blir vi lätt förvirrade och fundersamma på hur vi ska få hunden att förstå vad den ska göra. Vi börjar med att tänka på hur svårt momentet är och hur sjutton jag som förare ska få hunden att vrida kroppen, följa min rörelse, lämna mig eller vad det nu kan tänkas vara. Vi grottar ned oss i tänkbara senarion eller ännu bättre, vi testar utan någon som helst planering av momentet och får då ofta vatten på vår kvarn - det var väldigt svårt!

Jag tror att vi alltför ofta glömmer att först ta reda på hur momentet ska utföras regelmässigt, sedan själv bestämma hur högt man vill sikta (dvs. ett perfekt utförande eller med några godkända avvikelser) och slutligen fundera kring vad HUNDEN egentligen ska göra fysiskt i övningen. Det sistnämnda får jag ofta påminna mina deltagare om. Om man börjar med att tänka på vad hunden egentligen ska göra så resulterar det i att man uppfinningsrik istället. Oftast har hunden redan olika förkunskaper som man kan dra nytta av. Kanske t.o.m olika kommandon för samma sak?!

Från rallylydnadens nybörjarklass finns många moment/skyltar som enbart innebär fotgående för hunden, av klassens 30 skyltar så är hela 16 st enbart fotgående enligt min uppfattning. Det innebär att ett väl inlärt fotgående gör att man endast behöver använda kommandot "fot" i över hälften av klassens moment. Vad enkelt för hunden och föraren! Ändå är det väldigt lätt att vi förare stirrar oss blinda på skyltens utseende, som då gör oss halvt förskräckta, och VI tycker att det verkar svårt. Måhända att en del har problem med höger och vänster och att tävlingsnerver självklart kan få vem som helst att göra tabbar. MEN vi glömmer bort att tänka på hur momenten ser ut i hundens ögon. Om hunden vet att den ska följa sin förare i en speciell position oavsett hur föraren vrider och vänder eller vilket tempo denne har så kan vi använda samma kommando för vänster sväng, höger spiral, språng marsch och 360* vänster osv.

Ekipage som tidigare haft en lydnadskarriär och övergår eller kombinerar med rallylydnad gör ofta samma misstag. Till följd av att hunden blir förvirrad och då vanligtvis får ännu mer förvirring i form av ytterligare handtecken/signaler från en kluven förare. Stanna upp och tänk efter, kanske kan hunden redan ligg på kommando, om jag säger det kort och koncist utan handtecken (läggande under gång lydnad klass 1), varför då inte göra likadant vid rallylydnadens skylt 125 (läggande under gång) där enda skillnaden är att man inte går ifrån hunden? Hunden känner då genast igen sin förares kroppspråk och kommando och läggandet blir lika snyggt och snabbt som i den tidigare lydnadskarriären.

Ett annat exempel är skylt 312 i avancerad klass där man ska vända ifrån varandra, om vi nu bortser från hur krånglig skylten verkar för föraren, och enbart tittar på vad HUNDEN ska utföra så inser vi snart att det är samma moment som fortsättningsklassens 215 (snurr utåt från föraren). Vi kan alltså kommendera hunden till samma snurr, och därmed kan hunden redan momentet fysiskt.

I vardagen bör vi också tänka ur hundens perspektiv, kanske kan vi använda en annan signal/handtecken som innebär detsamma eller likvärdigt beteende från hunden? Min yngre förmåga Viper fick tidigt lära sig att sitta på avstånd (vid promenad) då jag ropade "stanna" och visade en höjd hand. Senare inomhus vill han gärna i sin iver lägga sig på ordet sitt. Tillräckligt många gånger så att jag funderade över om det var tillräckligt befäst (sitt brukar ju vara bland det första och enklaste man lär sin hund). Varför då krångla till det när jag visste att han kunde det felfritt på promenaden ute. Han sätter sig enkelt om jag visar en höjd hand även inomhus! Nu kan jag därför välja att enbart visa min höjda hand och vara nöjd alt. visa handen och säga "sitt" för att på nytt döpa beteendet om jag senare bara vill kunna säga sitt (smaksak, i vardagen spelar det ju mindre roll om hunden lyssnar till kommandon eller tecken).

Så stanna upp och tänk till när du tar dig an ett nytt moment!

Kanske ser det svårt ut vid första anblicken, men se det utifrån hundens perspektiv så kommer du garanterat att hitta fler lösningar och framför allt bli en tydligare lärare till din hund. Så kan du efteråt träna dig själv i att säga rätt sak i rätt tid, skilja på höger och vänster osv. utan att blanda in din hund i din förvirring.

Framåtsändande till kona, lätt eller svårt för hunden?