I söndags var det dags för vår andra start i avancerad klass, vi åkte tidigt till Norrtälje. Startnummer 17 kändes bekvämt och jag njöt av att umgås med andra rallyvänner i väntan på vår tur. Viper fick vara med och skötte sifg fint intill vår plats, i sin bur och att vara lugn med så mycket folk och hundar omkring sig. Roy kändes väldigt laddad och bad om uppmärksamhet vilket jag gärna gav honom. Strx innan vår tur blev jag ohyggligt nervös och fick verkligen andas ordentligt några gånger innan vi beträdde banan. Väl inne på banan hittade jag snabbt mitt fokus och vi var väldigt samspelta. Han klarade högerhandlingen fint (vilket var genom 5 moment), dock tappade jag honom efter hoppet och bytet till vanlig fot (vänster sida) trots att jag noggrannt tränat på vilka kommandon jag skulle användaunder banvandringen (typiskt när man blir nervös). Så på hela banan fick vi endast 4 avdrag, -1p x2 för "bristande samarbete" vid högerhandling och tempoväxling då jag var snål med mina signaler till Roy, -1p för "sned" vid sitt sväng vänster sitt på högerhandling då jag inte gav Roy ordentligt med utrymme, samt -1p för "rör" i sitt ett varv runt på högerhandling, då Roy lyfte på sin ena framtass. Det innebär alltså 96/100p på själva banan dock fick vi hela -5p i honnörsrutan (!). Honnörsrutan var bestämd till sitt framför och Roy hade full kontakt och kocentration under hela tiden, jag blev själv förvånad över hans intresse och jag var noggrann med att behålla mitt lugn, då han annars kan börja att bjuda på olika beteenden i den positionen. Jag uppmärksammade att han rörde på sin framtass en aning, dock utan att flytta den. Jag var supernöjd med hans insats och hade hoppats på pallplats med ca 97p. Men tackvare den hårda bedömningen i honnören (som jag nu blev medveten om tack o lov) så fick vi alltså -4p på banan samt -5p i honnörsrutan = 91/100p. totalt.

Nu vet jag att jag definitivt måste träna Roy i att vara helt stilla med sina tassar, för det kostar alldeles för mycket om han rör dem! Jag är dock superstolt att vi tog en delad 2:a plats och fick stå på pallen, dessutom var det med min väninna Jenny som tävlade med Nikitia! Domaren Emma Bergs kommentar gladde mig också massor:

"Moment 9 (sitt,stå,ligg) snyggt utfört. Riktigt snygg runda!"

Caroline & Roy / Jenny & Nikita 91/100p 2:a, Cathrine & Xanto 95p 1:a, domare Emma Berg

Film:

Så i lördags var det äntligen dags för en ny valpträff hos min uppfödare Britt-Marie på Ekerö, kennel Lizzroys. Våra ögonstenar fyller snart 8 månader och det var roligt att se dem alla tillsammans. Vi började med att lydnadsträna och kikade mycket på fotgående, där vi alla behövde hjälp. Många goda råd från duktiga instruktörer ocvh dessutom en "rädsla" att inte vilja göra ngt tokigt har gjort att jag brutit ned fotgåendet till så små beståndsdelar att jag knappt tagit mig framåt då kraven blivit för höga. Det har resulterat i att min motivation minskat ÄNNU mer. B-M kom med enkla och konkreta tips och frågade gång på gång varför jag krånglade till det?    Jag insåg ganska snart att jag verkligen hade försvårat det enkla, och med hennes övningar lyckades Viper direkt och vi hade framför allt ROLIGT tillsammans! Ställande under gång klarade Viper mycket snyggt då vi tränat det en del, där fick vi bra tips för att utveckla momentet och träna stadga. Efter god lunch blev det dags för olika typer av passivitet/störningsträning. Bl.a skulle vi lämna våra busfrön sittandes och gå iväg en bra bit samt tillbaka, vi fick sätta dem och själva hoppa/springa/tjoa som störning, få dem att motstå lockelser i form av godis mm. Viper hade väldigt svårt att vara still då jag sprang runt, men efter lite skärpning (från min sida, då jag mest skrattade) så lyckades han ligga kvar trots min aktivitet. Nu känns det definitivt som att vi kan komma igång med lydnaden igen, med nya roliga ögon!

På eftermiddagen vallade vi, och det var kul att se att vår träning gett resultat. Viper svarade fint på mina "ligg-kommandon" och vi kunde börja träna höger resp. vänster. Fint och se hans stora intresse och att han ibland kände själv när han skulle lägga sig ned. Jag hade turen att få valla med Roy också innan det var dags för fika och hemgång. B-M kunde snabbt ge oss tips på huruvida vi ska fortsätta träna och hon påminde mig om att jag själv bjöd in Roy att "spränga flocken", vi måste lägga krut på att få till höger/vänster under kommando på nära håll innan jag släpper ut honom på större ytor (på senare tid har det känts för enkelt i liten hage, men för svårt i stor hage) vilket jag nu fick svaret på. Och vem vet, kanske jag försöker få "gammel-roy" att bli gdk vallhund på äldre dar   

I helgen gick årets tävlingsinriktade rallylydnadshelg av stapeln, intresset var stort och flera personer stod på reservlistan. Ni är välkomna i vår när nästa tillfälle ges! Upplägget var förnyat och jag hade dessutom valt att bjuda in Linda Penttilä som har flera års erfarenhet av tävling inom framförallt lydnad och agility, och som kan stoltsera med att ha vunnit 2010 års riksmästerskap i rallylydnad.

Lördagen bjöd på typiskt höstväder med blåst, lite smådugg och dis vilket inte gjorde något eftersom dagen innehöll mycket teori. Efter presentationen av deltagarna var det dags att prata om målbilder och träningsupplägg, deltagarna fick även i uppgift att anteckna sina egna mål i olika moment. Vi fortsatte med belöningar, belöningsteknik, skillnaden på inlärning-, befästelse- och kravperiod, hur/när/vad döpa olika beteenden till samt störningsträning. Praktiken bestod av roliga aktiviteter att öka hundens kroppskontroll och medvetenhet, vi tittade också på förarnas (och hundarnas svar) på kroppssignaler vs kommandon. Likaså fick dem alla testa på hur man kan försvåra olika moment, vad man ska tänka på och hur man bäst lägger upp träningen steg för steg. Ett roligt och engagerat gäng deltagare for sedan hem.

Väderprognosen för söndagen stämde, hög luft och härlig sol! Banan stod uppställd och jag mötte deltagarna med en lottning. Linda Penttilä tog sedan över som en "barsk" domare och ledde banvandringen samt bedömningen av ekipagen på banan. Efteråt erkände vi syftet med vårt "barska upplägg", vilket hade gett precis det resultat vi var ute efter = nervösa förare! Linda gick igenom varje deltagares bedömning med individuell feedback på styrkor och svagheter, samt konkreta tips på att ta sig vidare. Eftermiddagen spenderades åt ännu mer praktik i form av starter, belöningsriktningar, fotgående, uthållighet mm. Vi avslutade inomhus med att knyta ihop säcken och delge våra bästa tips för att nå höga resultat, lyckas på tävling (inte bara på träning), mental styrka och vikten av att ha mätbara mål.

Jag & Linda tackar för deltagarnas härliga engagemang och önskar er lycka till med fortsatt träning!

Några av deltagarnas kommentarer:

"Helgen har varit bra, trevlig och högt i tak"

"Mycket bra att fördjupa teori kring målbild och vilka steg som ingår"

"Bra lokal/plats samt storlek på gruppen"

"Kul med tävling och bra tips på detta"

"Tackvare den här helgen kan jag gå vidare i träningen, vill ha en uppföljare"

"Kom ner på jorden på söndagen gällande fotgåendet. Är glad för nya tips och idéer"

Nu har jag startat vår pilatesträning så att hundarna bygger upp/underhåller en bra balans och kroppsmedvetenhet. Roy är van att balansera på en "IKEA-spindel" dock gör han det lite enkelt för sig och hoppar gärna upp och sätter sig, istället för att stå, då det är lättare att hålla balansen sittandes. På pilatesabollen har jag därför varit noggrannare och gått långsammare fram, ni ser på klipp 2 att han endast belönas för att röra ena baktassen mot bollen.   

Viper har testat "IKEA-spindeln" vid ett par tillfällen och kommit så långt att han går upp med framtassarna och balanserar. Med nytt föremål (pilatesboll) så var detta mitt mål också. Men husse fick rätt, han tippade på att Viper skulle hoppa upp snabbare en Roy! Redan andra passet (klipp 2) får han för sig att skutta direkt upp, innan vi ens startat filmkameran. Jag var förstås nyfiken på om det bara var tur, så ytterligare ett pass blev det för att undersöka detta (klipp 3). Men mycket riktigt, i slutet så hoppar han upp på pilatesbollen igen - duktiga och roliga hund!   

Ni hittar alla klippen på youtube om ni söker på Lizzroys Roy alt. Lizzroys Viper!

Förra veckan for jag och svärmor till IKEA för att handla en ny säng till My som nu växt ur sin fina korgvagga. Det blev husses jobb att skruva ihop möbeln medan jag hade hundkurs med båda hundarna som hjälp. Jag avlöste sedan husse så att han kunde åka och jobba igen, och jag tog bilen till svärmor för att hämta "kiss-skyddet" som blev kvar i hennes påse, hundarna lämnades därför hemma.

Jag var åter hemma efter ca 45min och ingen av hundarna mötte mig när jag klev in i hallen, jag misstänkte att Roy låg i groventrén och inte riktigt orkade bry sig. Men att Viper inte kom springande oroade mig desto mer. Jag tar ett par kliv in och sneglar mot vardagsrummet = tomt! Vänder mig mot sovrummet och får en smärre chock när jag ser att han ligger i den nya ihopskruvade spjälsängen! Han tittar på mig, svansen viftar lätt och han visar inga större tecken på att vilja flytta sig (jag går tillbaka till hallen och hämtar mobilen och hinner i lugn o ro ta en bild!) För att undvika någon skaderisk lyfter jag ur honom ur spjälsängen och förvånas på nytt hur sjutton han lyckats hoppa så högt!!

My var på sitt sedvanliga solskenshumör så hon fick testa Vipers biabädd och verkade inte alls ha något emot den!

Sedan ställde jag tillbaka spälsängen i hörnet, där korgvaggan alltid stått, och biabädden längst ut som det alltid sett ut tidigare. Och då minsann verkade Viper nöjd, han gick direkt till bädden och lade sig tillrätta med en suck!

Nu har det gått exakt en vecka sedan detta inträffade och han har inte varit ett dugg intresserad av spjälsängen. Vi har dessutom lärt oss att det (tydligen) är väldigt viktigt att inte flytta på hans säng...

Denna morgon blev plötsligt lite hektisk; barnskrik, kissnödiga hundar, mobilen som ringer, kokande ägg på spisen, hundhår överallt, koskits-stinkande valp och hungrig mamma/matte... Jag insåg ganska snart att jag själv bar ansvaret, helt och hållet, för att morgonen blev stressad. Och jag frågade mig själv om det verkligen var nödvändigt att uppleva den hektisk, när allt som hände egentligen var som vanligt.

Det är inte alltid en tröst att få höra saker som "tänk positivt" eller "efter regn kommer solsken". Jag håller helt klart med om att man ibland måste få låta arga/trötta/ledsna/uppgivande känslor få svalla ut, man får söka tröst och sedan bli stark igen. På något sätt bryta ihop för att sedan kunna bita ihop. Men denna morgon var inte alls en sådan dag. Jag hade valt att bli stressad & jäktad av det som skedde och dessutom en smula irriterad över allt. Efteråt såg jag det hela istället som en utmaning att vända min negativa syn till vilka fördelar resp. fall kunde ha.

Resultatet:

Skrikande barn som rullar o vägrar vara still vid blöjbyte=

Hon börjar bli stor, har vacker hög röst och har utvecklats enormt med tanke på dem akrobatiska övningarna hon nu kan utföra på skötbordet.

(orsak: Magknip, rejäla gaser utlöstes senare i en för henne skönare position)

6 månaders valp som kissar på köksmattan=

Just den mattan har varit ett offer tidigare, och jag bestämde mig för att kemtvätta den när Viper blivit äldre, nu blev jag påmind.

(orsak: I mitt eget skapade tumult upptäckte jag inte Vipers signaler när jag matade My och jag hade dessutom lämnat grinden öppen in till köket).

Mobilen ringer=

Oftast innebär telefonkontakt mycket trevliga samtal eller meddelanden även när man inte hinner svara. Och det går ALLTID att ringa upp!

(orsak: Jag hade själv sökt en person tidigare på morgonen).

Kokande ägg på spisen =

Jag äter lika gärna löskokta som hårdkokta.

(orsak: Tanken var löskokta, men varför envisades jag med att koka äggen just som allt annat skulle göras?).

Hundhår överallt=

Den enorma kärlek och underbara relation man kan ha med en fyrfotad vän är inte mätbar. Varje hårstrå och gruskorn som dem släpar in städar jag med glädje upp!

(orsak: Långhåriga hundar och stort hus).

Koskits-stinkande valp:

Att bada min härliga Viper är lätt som en plätt, han står gulligt o viftar på svansen och han luktar SÅ GOTT efteråt! Vi får en extra stund av omvårdnad ihop.

(orsak: eftersom jag släppte ut hundarna själva så valde han att sysselsätta sig med att rulla sig i koskit...)

Hungrig matte/mamma=

Jag har levt med mig själv i 27 år och jag vet att jag behöver en stadig frukost. Eftersom jag nu inte började med det blev jag stolt över allt jag åstadkom på fastande mage.

(orsak: Barn och hundar gick före!)

Som ni ser har jag valt att även förklara orsaken till varje händelse, för självklart finns det alltid (oftast) en orsak bakom det inträffade. Men den står inom parentes och längst ned just för att den inte är det väsentliga i sammanhanget. Jag kan se orsaken som en förklaring men ingen ursäkt att fortsätta vara negativ. Med detta vill jag säga att man alltid har ett val, idag blev valet att vända min hektiska morgon som jag kände påverkade mig negativt, till att se alla fördelar med allt det inträffade. Och jag lovar er, nu är jag fylld av energi istället för uttömd!

Med tanke på vår andra start i avancerad klass den 30/10 försöker jag prioritera rallylydnadsträningen med Roy. Dagar med ont om tid ägnas till att finslipa enskilda moment/skyltar, som t.ex "tre steg bakåt" vilket nu fungerar väldigt fint från vänster sida, från höger har vi en del kvar att arbeta med. När jag har privatlektioner/kurser passar jag även på att gå hela banor med Roy, även om det bara är nybörjarbanor. Filmklippet nedan är i Nyköping när jag tränade tillsammans med Caroline Rosén, jag testade att gå nästan hela banan med höger handling. Mycket nöjd med Roys insats, även om störningen vid sista skylten fick honom okoncentrerad. Igår var Linda Penttilä här och vi byggde upp en väldigt klurig bana med nästan enbart avancerade moment. Det kändes toppenbra med en riktig "genomkörare".

I helgen startade min Livscoachutbildning som sträcker sig fram till maj 2012, vi träffades på Jarlåsa utanför Uppsala. En kursgård som ligger fantastiskt vackert precis vid vattnet. Det var en givande helg som verkligen gav mersmak!

Måste dela med mig av två härliga (men dåliga) bilder av Viper och Roy som nu är riktiga polare. Roy uppskattar sin nya vän och dem leker dagligen tillsammans!

Morgonen började med sol och värme och det vackra vädret höll i sig hela dagen, som en påminnelse om den sköna sommaren vi just lämnat bakom oss. Fem deltagare anmälda vilket resulterade i att jag och Viper tog den sista platsen. Sofia Edlind lärde jag känna 2006 då vi gick samma instruktörsutbildning, sedan dess har vi endast haft gles facebook-kontakt och setts vid ngt tävlingssammanhang. Jag valde att ägna en hel dag med fokus på fotgående i ledning av henne. Hon har många fina meriter i bagaget med sin hund "Tia", bl.a silverplats på årets lydnadsSM.

Vi startade med en enklare presentation där varje deltagare fick berätta vilken nivå dem befann sig på, vilka mål man hade samt ev. brister/problem. Sofia gick sedan igenom hur hon tänkte praktiskt vid inlärning, kravfaser och belöningar. Vi tränade sedan ett ekipage i taget där Sofia gav individuella tips utifrån ekipaget. Det var otroligt lärorikt att se henne vägleda oss alla, hundar och förare med helt olika styrkor/svagheter på en och samma övning - fotgående!

Vi mättade sedan magarna med lasagne och fika, för att sedan få arbeta två och två på eftermiddagen. Sofia visade med Tia hur dem olika övningarna skulle utföras och sedan tränade vi gruppvis på de sex övningarna. Avslutade med en fika inomhus och en sammanfattning av dagen. Förarna var glada över dagens innehåll och den tydliga individuella hjälpen och jag fick önskemål om en uppföljning!   

Personligen så tycker jag att mina förhoppningar infriades med råge! Tackvare Sofias konkreta tips och dem olika övningarna känner jag att fotgåendet är RIKTIGT KUL och att jag vill träna MERA. Nu ser jag fotgåendet med helt andra ögon och är motiverad att träna mot höga mål!

Deltagare:

Lina Alm Mäntyniemi med Adde (Labrador)

Anneli Clöve med Windi (Eng. Springer Spaniel)

Josefin Löfveberg med Allis (Labrador)

Heidi Tuikka med Noel (Border Collie)

Tarja Hellberg med Moa (Sheltie)

Jag & Viper