I torsdags åkte jag till Hölö/Mörkö BK för att träffa mina rallykursare igen, som en extra bonusträff då dem fick klara sig utan mig på kursavslutningen då jag låg på Huddinge med en nyfödd dotter. Självklart hade jag ordnat med en vikarie, Anneli, som berömt mina kursare för deras fina insatser, och nu fick jag tillfället att se det med egna ögon. Det var som vanligt lika kul att träffa detta härliga gäng (synd att inte alla kunde närvara) och få se dem "in action". Alla började kursen utan någon som helst kunskap om sporten, och dem flesta med inställningen "enbart aktivering". Men idag är har alla desto mer kött på benen och ett par stycken har redan anmält sig till tävling och desto fler har börjat utveckla "enbart aktivering" till "kanske tävling" = superskoj tycker jag!  

Viper fick för första gången besöka en hundklubb med alla dessa hundar, skällande bilar och människor. Han skötte sig klockrent! Tidvis ensam bunden vid staketet, tidvis med Roy och emellenåt i koppel hos mig med andra hundar nära inpå. Inget skäll, gnäll eller andra busigheter. Jag är supernöjd! Han fick (ännu) mer beröm för den lugna, stabila individ han är av förarna på klubben.

I lördags fyllde jag år och det firades med tårta och öppet hus trots att jag fyller ojämnt. Många släktingar och vänner överraskade och förgyllde min dag! Hundarna skötte sig som vanligt, och även denna dag blev jag imponerad av Vipers harmoni.

Ikväll hängde jag med sambon till Agdala för nästsista kurstillfället i vallning. Det var roligt att se dem andra i gruppen och även hur bra sambon kämpade med Roy. Roy är ju hela 8år och har lagt på sig en del ovanor i vallningen och då vi inte prioriterat den hundsporten så kan man inte räkna med några vidare framsteg. Vårt mål med kursen är att sambon ska bli ännu mer insatt i vallning och vi båda ska lära oss så mkt som möjligt med Roy innan det är dags för nästa (Viper!). Roys tendens att springa och ta egna initiativ sitter fortfarande i, han blr som förbytt bland fåren och man får svettas och skrika sig hes. När han inför andra omgången lugnat ned sig och faktiskt lyssnar, går det betydligt bättre. Sambon känner som jag många ggr kännt - vad f*n håller jag på med vallning för?! Medan man nästa pass oftast blir glad & nöjd och längtar till nästa kurstillfälle.