Vi möttes upp på Gubbängen där Pudekklubben ordande en rallylydnadstävling i samtliga klasser. Vädret var härligt varmt med fläktande vindar, vilket kändes bra för hundarnas skull. I vanlig ordning delade vi tält och peppade varandra. För er som inte vet så har vi ett eget träningslag, vi är tre stycken som regelbundet ses för att träna rallylydnad. Laget består av Linda Penttilä som har två mellanpudlar (Masse och Yalla), Elisabeth/Bettan Lekebjer med sina belgiska vallhundar (Ida & Axxa) samt jag med mina två Border collies (Viper & Roy). Vi alla har två hundar, en äldre och en yngre, men det är våra äldre som i dagsläget är dem stora stjärnorna varav det föll sig naturligt att kalla oss Team PRO! Vi syftade till Pensionärernas Riksorganisation eftersom Yalla, Axxa och Roy alla är över 9 år. Men vi har självklart en annan definition på Team P.R.O = Professional RallyObedience Team  

Jag uppskattar vårt team enormt och vill uppmana er tävlingsintresserade att starta något liknande. Att ha bra träningskamrater är A och O för att nå framgång. Fördelarna är många med ett team:

- Man blir en sammansvetsad grupp som känner varandra och är ärliga

- Utbyte av tankar, idéer och erfarenheter

- Dina teamkamrater blir som en spegel, som ser vad du gör (eller inte gör)

- Variation på övningar, banor, platser eftersom alla ansvarar för olika träffar

- Uppföljning av träningen - att ses regelbundet gör att man snabbt kan se resultat och utvärdera träningsplanen

- Glädje i träningen och att peppa varann

- Socialt, vi kombinerar gärna lunch/mat när vi ses

- Genomgång av filmer, oftast flmar vi våra tävlingar och har gemensam filmvisning för att tillsammans utvärdera prestationen.  Ibland filmar vi även våra träningar.

- Alla tränar på egen hand mellan träffarna eftersom man sporrar varandra

Ytterligare tips till er som önskar starta ett eget team är:

- Få deltagare i gruppen. Dels för att det är svårt nog att lyckas hitta passande datum för 3-4 personer, samt att när man väl ses så gäller det att få ut mycket och effektiv träning vilket försvåras ju fler man är.

- Att gruppen har liknande mål, det är mycket lättare om ni siktar lika högt och är i samma klass. Då kan ni alla fokusera på detaljer, helhet och finslip enligt samma "tycke". Det sparar även tid eftersom ni slipper bygga banor i olika klasser mm.

- Att bo relativt nära varann, ju närmre desto bättre eftersom det sparar restid.

- Olika hundar och erfarenheter från andra sporter är bara ett stort plus. Det gör att man får olika infallsvinklar på problem och kan hitta fler passande lösningar.

- Boka alltid upp ett nytt datum när ni ses, prioritera träningen och se till att alla följer sin egen träningsplan mellan träffarna.

- Skapa gärna en egen FB-grupp eller ha mailkontakt mellan era träffar, där kan ni utbyta idéer, filmer och funderingar mellan era träffar.

Tillbaka till tävlingen, jag startade som nr.2 vilket kändes mycket bra då jag trivs med tidigare startnummer. Roy presterar bra oavsett nummer men jag har börjat märka att jag blir mer nervös desto högre startnummer jag får. Eftersom vi lyckades med en flopp på tävlingen i Häverö, där både ett moment på banan samt honnörsrutan (!) blev -10p. och vi slutade på ynka 74p. så var jag nu taggad att verkligen visa vad vi egentligen kan!

Vår senaste hoppträning (med målet att Roy inte tjuvar) hade gett resultat, även all träning på höger sida visade sig fint. Banan var lagom svår och utmanande, jag kände mig mycket fokuserad. Vi lyckades med endast ett avdrag på hela banan, det var vid skylten "vänd från varann" som jag av ngn orsak tvivlade på Roy (han har aldrig misslyckats med den tidigare så jag vet inte varför jag funderade..) och därför stannar till en millisekund för att se att han vänder rätt varav jag får avdraget "-1p. sen". Honnörsrutan som var bestämd till sitt vid höger sida klarade vi felfritt. Dock fick jag även -1p. på helhetsintrycket vilket ledde till att vi slutade som 1:a med 98/100p.   

Mitt mål att sätta min första 100poängare i mästarklass var inte uppnått, även om känslan på banan och även mina teamkamrater trodde att jag lyckats med det. Innan prisutdelningen tittade jag på filmen av oss och såg momentet där jag misstänkte att vi ev. skulle få avdrag. Snopen blev jag dock över att det kostade -1p. till på helheten, men domaren hade förtydligat det på protokollet med kommentaren: "Lite mer glädje önskas". Jag pratade även med henne i efterhand så det kändes som oim jag förstod vad hon menade. Roy är ingen BC som går med ständig kontakt och svansviftning, utan han är oftast fokuserad med en låg svans och ser lyhörd och ibland känslig ut för mina kommandon. Eftersom rallylydnad handlar om ffa glädje så önskade domaren att jag ibland berömde honom på banan för att visa att  vi FAKTISKT har kul ihop! Detta är ngt jag ofta gjorde förut, men som har minskat ju högre upp i klasserna jag kommit eftersom det är så mycket att koncentrera sig på och jag själv är så inne i vår prestation för stunden. Jag tar till mig av kritiken och är glad att domaren tog sig tid att förtydliga vad hon menade.

Det bästa av allt är att vi på prisutdelningen inser att vårt eget Team PRO delar på pallen! Förutom att jag & Roy lyckades med att komma 1:a så kom Linda & Yalla på 2:a plats och härtliga Bettan & Axxa som 3:a!!!

Vilken once-in-a-lifetime-känsla att få dela på pallen! Nu är vårt nästa mål att förstås upprepa detta på Rallylydnads-SM i höst   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...