Sist jag bloggade så beskrev jag min långa resa från ordinarie hundägare som fick upp ögonen för en ny hundsport, till vår sm-satsning, och nu kan jag titulera mig som Svensk Mästare inom densamma. Wow!

Tack till mina närmaste teamkamrater Elisabet Lekebjer & Linda Penttilä, utan er hade vi aldrig nått fram!

Tack till min familj som stöttat mig i allt vad gäller förberedelser, barnvakt, hundpassning, fotografering mm.

Ett STORT & VARMT TACK till alla som peppat, stöttat, hejat och trott på oss hela vägen. Från mina första tävlingar till Riksmästerskapen 2010 och nu senast det första officiella svenska mästerskapet i Rallylydnad. Förutom min egen utbildning och träning har alla ni kursdeltagare gett mig enorm erfarenhet och bra idéer vad gäller träning och tävling.

Målet var att vinna SM, det kan jag inte sticka under stolen med. Vårt team P.R.O har satsat hårt hela senaste året och ända in i det sista har vi kivats med varandra och skojat om vem som ska stå högst upp på pallen. Att det i slutändan skulle innebära att Elisabets hund skadade sig och dem därmed inte kvalade in till SM, samt att Linda gör en rejäl förarmiss på kvaltävlingen så att hon inte går vidare kunde ingen av oss föreställa sig. Linda ville bearbeta den bittra baksidan ensam på hotellet och lämnade tävlingsplatsen tidigt på lördagen (med full förståelse från oss andra).

Känslan på kvalbanan var fin och jag tyckte att vi hade en otroligt lugn och fokuserad runda, att vi på lottningen dagen innan fick nr.2 kändes enbart som ett stort plus. Resultatet blev 193/200p. och en 7:e plats. Jag njöt av vår prestation och kände mig både stolt och nervös inför att faktiskt få slåss om guldet dagen därpå.

Teamet var vid min sida hela tiden och min kära familj (sambo, dotter och föräldrar) fanns också med under hela helgen. God middag, bra sömn och härliga skratt var en perfekt uppladdning inför den stora finalen.  Som vanligt nervös men Linda gav mig en (ombedd) örfil och beordrade mig att "skärpa mig". Sagt & gjort, med tungan rätt i mun gick vi över plastbandet och in på banan som så många gånger förr, men med ett guld i sikte. Konkurrensen var väldigt hård i toppen och jag visste att det inte skulle finnas utrymme för några missar, helst inga alls. Tidigare har vi som bäst presterat 99/100p. i mästarklassen, och mitt personliga mål (som i tidigare klasser) har varit att lyckas med minst en felfri runda. Trodde dock aldrig att vi skulle lyckas med det på självaste SM!

Teamet berömde min runda & kramade om mig och vi väntade alla med spänning på att resultatlistan skulle uppdateras. Tillslut kom Linda springande emot mig och skrek att jag gått felfritt med 200p. Jag trodde först hon skojade, och även om hon visade länken i sin mobil kunde jag knappt förstå det hela... Vi kikade nervöst på dem kvarvarande ekipagen och följde resultatlistan noga, till sist var alla resultat uppdaterade och guldet tillföll mig & Roy. Ofattbart! Jag vågade knappt tro det! Ville invänta prisutdelningen (2h senare) för att försäkra mig om att dem inte räknat tokigt eller haft tekniska fel. Men ganska snart insåg jag sanningen när medtävlanden och publik varmt kom och gratulerade mig, gav mig kramar, berömde vår prestation mm.

Förutom chocken så infann sig sakta men säkert en magisk känsla inom mig. Ett lyckorus, ett kvitto på all vår träning, ett bevis på min fantastiska hund Roy och mig som tränare, Team P.R.O´s upplägg och glädjen över att dessutom uppnått vårt personliga mål (felfri runda). Fina priser, applåder och ytterligare gratulationer vid prisutdelningen och Mästerskapets avslutning, många telefonsamtal, sms, och mail på hemvägen och under de kommande dagarna, ja veckorna. Tidningsintervjuer och bilder...

Det bästa av allt är att känslan finns kvar! Känslan när jag & Roy är ETT TILLSAMMANS, i nuet, i stunden, just där. Uppslukna av varandras närvaro med full koncentration och tillsammans når vi hela vägen fram, fram till ett guld. Fick ett gott råd av en medtävlande, "njut av detta lääänge, för du är Svensk Mästare ett helt år, inte bara nu".  

Hoppas vi ses på Rallylydnads-SM 2013, nu laddar vi om!

www.trofasthund.se

 

Hanna & Lystra

2 oktober 2012 00:11

Grattis igen!

 

Linda, Inez & Drömma

2 oktober 2012 05:28

Grattis igen!
Himla roligt att få se videon!

http://blogg.passagen.se/liri

 

Carina & Kalle

7 oktober 2012 18:47

Jag var en av publiken som kom fram och grattade dig till en välförtjänt seger! Det ser så trevligt ut när man nu kan se er igen på filmerna!
Jag ser verkligen fram emot att få träffa på er på nästa SM och få njuta en gång till ...ler... kanske kan jag hoppas på att mitt eget hjärnkontor, då inte stänger ner... skratt... stackars min hund som måste dras med en sådan matte!

Instämmer verkligen om att du skall passa på att njuta av denna segern till nästa SM!

Kram och stubbviftningar

http://www.lilltegens.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...