Dem flesta av er har säkert redan sett tillökningen i vår flock via Facebook, om inte, så kommer informationen här. När jag under gymnasietiden praoade och senare sommarjobbade på Schäferkenneln Hassemans bestämde jag mig för att någon gång i livet ha en schäfer. Livets alla möten är fantastiska och i höstas lärde jag känna Lotta, hundlärare på Realgymnasiet i Eskilstuna (och jag jobbar på Real i Nyköping). Det visade sig att hon även arbetar som hundfysioterapeut på Strömsholm och jag "anlitade" henne därför för att hjälpa mig att hålla Roys fysik i schack inför kommande SM, och vår vänskap var snart ett faktum. En del av er såg säkert programmet Djurakuten där vi båda medverkade. Lotta är ÄVEN uppfödare av schäfer, så ni kan lista ut fortsättningen själva   

Tillfälligheterna i livet gör det outgrundligt och härligt och jag har hela tiden haft en "feelgood"-känsla gällande detta valpköp. Till en början var det mer ett skoj, Lotta tyckte jag skulle skaffa en "riktig hund" och jag skrattade gärna med henne. Men hela tiden fanns där ett intresse från min sida. Såklart ska man alltid fundera flera ggr om, alla som har hund vet vad det innebär i tid och engagemang (samt pengar förstås) så man bör noga överväga sitt val. Eftersom vi kring nyår beslutat oss för att lämna tillbaka vorstehn Tina till deras förra ägare (främst pga. skadan hon ådrog sig innan hon levererades till oss som gör att hon inte håller i jakt) så fanns möjligheten och utrymmet för ytterligare en fyrbent kamrat.

Mina närmaste hade aningar om vad som komma skulle men i övrigt var vi ganska tystlåtna, och detta berodde på att jag helt enkelt inte orkade med "pekpinnar" och suckande "men oj hur ska du klara detta". Istället blev det en söt bild på FB när han, Wiking Chidobs Rolex, var leveransklar. Bilden resulterade förstås i en mängd gilla-markeringar, trevliga lyckönskningar och gratulationer. Precis det man vill fylla på sitt förråd med! Viper och My är jämngamla och det är fantastiskt att dagligen se deras underbara relation, nu blir det Manfred & Rolex som växer upp gemensamt. Och jag kan inte låta bli att tänka på att även Rolex är född i mars, precis som Roy & Viper, bra månad!

Min sömn präglas fortfarande av amning så inte är det speciellt arbetssamt att nattkissa en fyrbent kamrat. Mina dagar fylls med promenader och aktivering i den mån jag kan med två barn, och inte är det då tungt att även ha med sig en nyfiken valp. Precis som Manfreds dagar så är Rolex dagar mest äta, sova, skita och leka   

Sommaren och fortsatt mammaledighet gör dessutom att min kursverksamhet går på lågfart och jag har tiden att träna och gå kurser själv. Självklart kommer det komma dagar som man suckar och stönar, men i det långa loppet så är dagarna tillsammans med mina barn och min hundflock (och sambo, märker att jag har en viss tendens att glömma honom... *ler*) helt underbara och det är just så jag vill leva mitt liv. Mitt alldeles egna!

Jag har aldrig skaffat hund för att bevisa något, varken för mig själv eller andra. Jag lever tillsammans med hundar för att det är mitt stora intresse och en del av mig. Känns det rätt så är det rätt!

 

Ida o Inka

23 maj 2013 20:05

Du är en fantastisk människa Caroline! Du har en förmåga att sluta se alla problem och lyfta allt de positiva och underbara i livet. Du får en själv att bara vilja ha mer av livet. Det är en otrolig gåva och jag är så otroligt glad att jag har dig som vän! <3

 

Sofia, Thaizon och Hiper

7 juni 2013 20:49

Hej Bästa Fröken! Grattis till er alla, vi visste ju inget heller om en till valp. Magkänslan kommer man långt på:) Själva har vi sommarledigt i 3 v sedan är vi "påt" igen med rally, viltspår och utställning. Matte säger att vi ska få en till 2 bent här hemma, han kommer på måndag, så det blir väldigt spännande tycker vi. Jag vaktar sängen varje dag, så jag vet att nått är på gång här hemma. Kram från Thazion

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...