Idag var det dags för årsmöte på Gnesta-Trosa Brukshundklubb, mitt första i ordningen. Har tidigare varit medlem i Strängnäs BK under flera år, och blev kvar där då jag fortsatte mitt arbete i Strängnäs under flera år trots att jag flyttat till Gnesta kommun. Men så blev mina klubbesök färre och många "gamla" träningskamrater hade flyttat och dessutom var rallylydnaden på snabbare frammarsch i Gnesta än i Strängnäs, valet blev därför att byta klubb. Och det har GTBK förstås varit tacksamma för, att jag & Roy flaggat för dem på tävlingsbanorna! Det har varit lika kul för mig ska tilläggas, GTBK har varit enormt peppande och grattulerande, stöttande och gjort fina reportage och tårtor efter vår SM-vinst. Jag hoppas kunna fortsätta sporra klubbens rallylydnad och uppmuntra dem, samt bidra med det jag kan,  även om jag är väldigt mätt på föreningslivet sedan mina aktiva år i Strängnäs (styrelsesuppleant, kursledare, ansvarig för medlemstidningen mm.) så hjälper jag gärna till för att ffa hjälpa Rallylydnaden framåt i Sverige.

När dagordningen led mot sitt slut så närmade sig prisutdelningen och klubbens bästa tävlingsekipage i alla grenar skulle utses, Roy hämtade förstås hem rallylydnads-pokalen. Bakom honom fanns stolta jag, fortfarande aningen förvånad över vår prestation den där helgen i september. Klubben bjöd på smarrig smörgåstårta och stämningen var trevlig. Synd att så få medlemmar kommer på dessa möten, lika svårt oavsett klubb, att locka folk att komma. Hoppas dem dyker upp på vårens kurser och klubbens aktivteter så småningom.

Har ni funderat över samarbete vs konkurrens?

För att göra en lång historia kort; när jag bestämde mig för att lära mig mer om hundar och träning och att eventuellt få arbeta med det på heltid så insåg jag snart att jag inte ville låsa mig mot en klubb. Jag ville gå min egen väg och välja egna utbildare själv. Jag tror nämligen på konceptet att lära sig av flera olika, det finns lika många träningssätt som hundar där ute så jag tror att ju bredare bas man har desto mer erfarenhet får man. Jag har därför oftast valt att gå utbildningar inom flera utbildare än enbart en och jag har betalt all utbildning själv. Därtill min egen erfarenhet från våra hundar och alla kurser jag haft så plockar jag "russinen ur kakan" och bygger upp min egen hundfilosofi som genomsyrar min verksamhet. Den är alltid föränderlig eftersom jag, tack och lov, lär mig hela tiden och det kommer ny forskning. Nåväl, jag har gått min egen väg och byggt upp en verksamhet. Jag har en stadig kundkrets men annonserar med jämna mellanrum för att få in nytt blod. I dessa trakter finns ytterligare ett par privata aktörer och utöver dem även brukshundklubbarna. Självklart måste man se till konkurrensen och planera och utveckla sitt eget på rätt sätt. Men jag tror man kommer mycket längre med hjälp av samarbete. Krasst sett så är GTBK (min hemmaklubb) även min konkurrent, kanske min största här i kommunen? Men jag försöker se dem som mina samarbetspartners istället vilket för det första låter trevligare, men också gynnar hundägare i slutändan. Kurser och/eller platser som jag inte kan erbjuda hoppas jag finns någon annanstans, och är då glad över att det finns fler företag/föreningar inom samma bransch. Jag erbjuder i dagsläet inga bruks-, skydd- eller agilitykurser utan hänvisar glatt till närliggande klubbar när folk frågar. Har jag fullt på mina kurser så rekommenderar jag folk att söka andra aktörer och hälsar dem välkomna tillbaka längre fram om dem inte vill vänta på nästa start. För helt ärligt så kan ingen, privat eller klubb, lyckas fånga alla och jag tror inte heller att det är ett vinnande koncept att alltid se andra som hårda konkurrenter, när vi istället kan försöka se att vi kompletterar varandra. I media rullar olika hundtränare och litteratur i ämnet kommer varje år med nya idéer om hundträning och inlärning. Det ska vi vara glada för, för alla vi som ägt minst en hund eller som arbetat med hundägare vet att förutom alla olika hundindivider så har vi den ÄNNU större variationen i andra änden av kopplet - ägaren! Så den metod som inte funkar på den ena kanske gynnar den andra osv. Som instruktör kan jag bara vägleda mina ekipage utifrån min egen filosofi, jag står för det jag lär ut och kan förklara vad det baseras på. Men självklart kommer inte alla tycka att det passar dem, deras hund eller tillfället i livet just då. Det kan jag inte göra något åt, då får jag istället hoppas att dem kan få hjälp hos någon annan. Vill avrunda tanken med att jag tror på att vara en vinnarskalle, men inte till den fulla grad att man får tunnelseende och bara ser till sig själv. Samarbete & konkurrens är två motsatser men det är vi själva som avgör hur stor skillnaden ska vara.

Äntligen är spegelväggen på plats i hundlokalen, halva leveransen är monterad. På bilden ser ni mig och Viper när vi tränar lydnad. Det är så lyxigt och underbart att gå över gårdsplanen och in i den varma 80kvm stora träningslokalen, speciellt denna årstid. Lovar att lägga ut fler bilder så småningom.