Vanlig arbetsdag igen!

Roy känns till min stora glädje riktigt pigg, efter ett par dagar av lite matvägran (i och för sig inget bra "sjuktecken" på honom eftersom han alltid varit kräsen m mat speciellt om han påverkas av värme eller löptikar), hälta, trött, loj och hängig så märktes det att han nu hämtat krafter. Mamma berättade att han ätit som han ska och verkar som sagt, PIGG! Kvarhåller ändå veterinärtiden nästa vecka ifall han blir sämre igen, för då kan det vara dags för ett urin- och blodprov.

Roy och Orri fick varsin petflaska med godis i att sysselsätta sig med på förmiddagen. Orri gav dock upp så Roy fick kämpa med båda flaskorna, den första gick alla tiders medan han på den andra mest koncentrerade sig på att bita i öppningen. Detta medförde att hålet blev så litet att de sista godisarna inte kunde trilla ut...(!)

På lunchen åkte jag till OKQ8 för att skicka ett paket och sprang på en ful leksak i utehyllan, en boll i slemmig konsistens som börjar blinka om man kastar den. Ingen hundleksak men eftersom Roy aldrig roat sig med att bita sönder saker och ting så tror jag den kommer hålla ett tag´ändå!

Han blev alldeles till sig när jag sa "Vad har matte köpt?" han sprang efter mig in på kontoret med Orri i hasorna (som inte fattade varför Roy hade så bråttom). Jag överlämnade leksaken och som bilderna visar roade den honom i ca 30 min! Han pratade, rullade på den, pratade, skällde, rullade igen osv. Tills han ville ha leksällskap och då levererade han den till mitt skrivbord, ibland i mitt knä men oftast upp på skrivbordet.

Stackars Orri fick ingen leksak så vi lekte lite cirkuskonster istället!

 

nina

18 juni 2009 11:22

Halloj!

*s* tänk att de kan bli så glada över en leksak?

Håller tummen för Roy
och önskar er en trevlig midsommar

http://Niniz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...