Päronen har nu semester så vi valde att ta varsin hund, Oriana fick stanna på gården och Roy fick följa med oss hem till Gnesta. Som väntat var det mkt trafik på vägen hem och ganska varmt (tråkigt) tyckte Roy, som då och då dök upp i mattes backspegel och kikade...Ungefär som ett barn som undrar hur långt det är kvar av resan.

Vi stannade till invid Skottvångsvägen där Roy fick bada och apportera pinnar, långgrunt och folktomt - perfekt! Skönt tyckte Roy som vägrade kliva upp ur vattnet när vi bad honom följa med tillbaka till bilen sen. Men efter ett par skakningar (som han kan på kommando!) fick vi med oss honom.

Helgen har varit låg på träningsfronten, lite godisgömmor och godisbanor som mamma sysselsatt dem med men i övrigt har det varit riktig semester från träning. Till vår stora glädje är Roy mkt piggare och MATGLAD igen (pust) han äter snabbare än Orri (i princip omöjligt...!) och väntar nästan mest på maten på morgonen. Detta innebär att matte kan pusta ut, avbeställa veterinärundersökningen på tisdag samt sakta börja lägga upp ett träningsprogram. Spår står på schemat!

Som ni ser på sista bilden så blev både jag och husse fulla i skratt då vi båda står i badrummet och ordnar med tvätten, och vår nu pigga (nästan rastlösa Roy) går emellan oss och in i torkskåpet där han vänder sig om och sätter sig ned. Ngt han annars bara gör om man ber honom "gömma sig". Vi tittade på varann, skrattade och husse stängde dörren och låtsades "leta" en stund efter Roy. Hämtade godis och när vi väl hittade honom (!) blev han överlycklig och stolt över sig själv. Snacka om att vira husse o matte runt lillfingret...

Nu väntar en kvällspromenad, som lär ta tid, Roy ska ju kissa in hela torggatan, storgatan, landshammarsgatan mm mm. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...