Igår åkte vi till Strängnäs för att grilla hos mina föräldrar, jag blev dock inspirerad av tanken på att SM i agility & lydnad samtidigt pågick i Sthlm, så jag tog chansen och åkte till klubben för att träna. Pga värmen lät jag Oriana stanna hos päronen tillsammans med My. Först ut var Roy, en kortare rastning och uppvärmning utanför klubbområdet och sedan in på planen för att "tävla" direkt. Jag hade inte med mig ngt material utan körde en bana i huvudet, med mycket långa fotsträckor och jag såg till att gå igenom nybörjarklassens alla moment. Självklart med koppel! Roy var mycket fokuserad och duktig, fin position och bitvis klockren kontakt, jag blev imponerad av att jag själv är smidig med kopplet trots att det var så länge sen vi tävlade kopplat. Det enda jag får se upp för är om jag berömmer Roy rejält under gång, för då kan han få för sig att vi är klara och börjar då busa med kopplet = mitt fel eftersom jag många ggr använder kopplet som belöning    oops!

Efter en mycket välförtjänt bollbelöning gick vi tillbaka till bilen för att hämta Viper som varit tyst och duktig medan vi tränade. Sedan vidare mot agilityplanen..

Roy blev överlycklig när han insåg att träningen inte var slut, och dessutom att han skulle få göra det han älskar - agility! Först fick båda gå lösa så att Roy kunde inspirera Viper att gå genom tunnlarna. Vilket ganska snart lyckades (se bilder!)

När det gällde hopp över hinder så tyckte Viper att man kunde krypa under pinnen och han brydde sig inte alls om att den gled över hans rygg och sedan ramlade av ställningen, detta gjorde han ett par ggr tills jag sänkte den ytterligare. Roy hoppade och jag hoppade över medan Viper gick runt hindret något varv. Men en frolic gjorde susen och jag lyckades t.o.m ta ett par bilder på sötnosen som sedan glatt hoppade över med mig vid sidan hindret. Viper fick vila uppbunden medan Roy fick ett för honom lyckopass då vi körde två kortare kombinationer och sedan lite hoppteknik. Mer vågade jag inte träna då han varit halt till och från, som vi inte varför. Sist fick Viper testa A-hindret, och även denna övning gjorde han med bravur. Jag la ut lite godis som han följde efter både upp och ned på andra sidan, sedan räckte det med att visa hindret så kämpade han sig glatt över! Han gillade det verkligen eftersom han själv sprang tillbaka när jag var på väg ifrån  

Väl hemma hos föräldrarna var Viper förstås trött och somnade gosigt hos pappa/gammelhusse. Oriana var glad över att få umgås med mig och hon verkar vara inne i en bra period nu min älskade dam. Några grannbarn kikade förbi och Viper hälsade glatt, så skönt med en social hund!

Måste säga att Viper är en fantastisk hund med fina egenskaper, han är redan superrolig att träna och ha med sig. Han får ständigt beröm för sitt utseende (olika färg på ögonen) och för sin sociala, lugna och trygga personlighet.    När vi kom hem sent på kvällen passade han på att hoppa upp i vår säng och gosa ned sig innan vi upptäckte honom!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...