Midsommar spenderade vi i föräldrarnas stuga/gård i Furudal, dalarna. Vi njöt av god mat och tog dagen som den kom så det gjorde inget att vädret mest innehöll regn och rusk. Jag blev på nytt imponerad av lilla Viper som snart är 16v och som anpassade sig utmärkt i den nya miljön. Han lärde sig snart de nya rutinerna och var noggrann med att "tala om" när han ville ut, inte en enda olycka inne! Han bemötte alla vänner och släktingar glatt och ville gärna ha kram- och pusskalas   

Vi badade vid ett tillfälle och han börjar nu bli modigare, går ut längre och längre efter Roy (som simmar glatt). Han hade även turen att få umgås med lite hundar, han lekte härligt med Schabradoren Zaida 1 år. Henne träffade han i samband med en privatlektion gällande koppelgående. Vi tränade med mekutiselen och Zaida svarade snabbt på ägarnas förändrade kroppsspråk - kul! Både Orri & Roy fick agera störning lika duktiga som allid - vad skulle jag göra utan mina kursassistenter?!  

Igår åkte jag till Svenska Hundklubben utanför Södertälje där dem arrangerade en inofficiell drop-in-tävling i rallylydnad. Eftersom sporten äntligen blir officiell 1/7 så såg jag det som ett utmärkt träningstillfälle inför vår första officiella tävling på lördag i Gnesta. Man får inte ta med sig några tidigare resultat utan alla måste börja om och tävla i nybörjarklassen med koppel, jag har därför lagt min mesta träningstid på fotgående och koppelhantering den senaste tiden. Snacka om att jag känt mig ringrostig och fumlig med kopplet. Inför starten laddade jag upp med ett kort (lyckat) pass därefter fick Roy ligga bunden i skuggan. Eftersom han påverkas en del av värme, så ville jag inte värma honom mer. Vi fick startnr 2 och precis innan vi gick in blev jag jättenervös. Insåg att det var länge sedan vi tävlade och försökte lugna mig genom några djupa andetag. Väl inne på banan kände jag mig fokuserad och Roy var mkt lyhörd för mina kommandon. Kontakten var inte gelt till min belåtenhet, men han höll sin position fint ändå. Jag trodde att vi skulle få ett par avdrag för sk= sträckt koppel och ev någon ur position eller liknande - men vilken chock jag fick när vi lyckats gå helt felfritt och därmed vann tävlingen med 100/100p.   Min bästa älskade Roy! 

Tråkigt nog hade jag ingen som filmade oss, men tack till Jenny med Doris som spontant kom och sällskapade. Viper var förstås med och var trygg både vid sidan av planen, i sin bur medan jag tävlade och själv uppbunden med mig en bit därifrån. Stjärna till honom! Extra kul att träffa härliga rallymänniskor som Anette Wallin och Katarina Strömberg. Nu laddar vi om batterierna till på lördag, då är det vår första officiella start - heja heja!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...