I fredags bar det av till Uppsala för vår andra start i nybörjarklass i den nu officiella sporten rallylydnad. Med i bilen fanns även Anki med sin sheltie Ebba som skulle starta för första gången officiellt. En solig kväll på en bra tävlingsplats med gott om utrymme, försäljning och bra arrangemang. Vi tillhörde båda den senare gruppen och kunde därför ta det lugnt och njuta av kvällen och umgänget med andra rallyvänner. Banan upplevde jag som både rolig och utmanande under banvandringen, dels hade en del redan missat en skylt (= ej godkänd oavsett tidigare poäng) samt att det var långsam gång genom ytterligare ett moment (= lätt att glömma). Rastade Roy tidigt och han kändes taggad under hela vår väntan, han bad om uppmärksamhet, var godissugen och lekfull. Värmde honom en bit bort från området där han hade full fokus på mig trots alla hundar runtomkring. Ett fokus som jag längtat efter!   

Väl inne på banan, kände jag lättnadens suck redan efter dem två första skyltarna, 360* vänster och vänster spiral, det var länge sen jag fick in min rätta "tävlingsfeeling" och dessutom så tidigt. Jag kände hur jag avslappnat tänkte "nu j*vlar fixar vi det här" samtidigt som jag andades ut. Efter målgång berömde jag Roy i vanlig ordning med godis och leksak och var toppennöjd över att vi tillsammans varit så samspelta och att jag äntligen hittat tillbaks till min feeling under banan! Anki hade tyvärr fått lite tältproblem i blåsten under vår bana så hon hade inte riktigt koll på hur resultatet skulle bli. Och gissa om jag fick en chock när vårt namn ropades upp sist med hela 100/100p. Med så stor konkurrens som 37 startande och många duktiga ekipage kändes det toppen att min tävlingsfeeling bekräftades med att vi lyckats gå felfritt. Vi fick dock dela första platsen med Cathrine Andersson och sin Xanto som också lyckats med 100p.

På lördagen åkte jag tillsammans med mina föräldrar till Norrtälje för övernattning på hotell, vi hade en trevlig kväll innan det var läggdags. Skönt att ha så nära till tävlingsplatsen dagen därpå där vi hade startnr. 7 på fm och startnr 30 på eftermiddagens tävling. Även denna gång kändes Roy vara i fin form, dock lite mer tagen av vädret som denna dag var väldigt varmt och kvavt. Tröstade mig dock med att vi hade ett tidigt startnummer. Värmde Roy intill banan och ställde upp inför starten, tävlingsnerverna infann sig i vanlig ordning men även denna gång under kontroll. Fick inte riktigt samma aha-känsla som på fredagen i Uppsala men nästintill,  jag var lugn och fokuserad till 110%. Och gissa vad?!

Jo även denna gång ropades vårt namn upp som vinnare med en felfri runda på 100/100p. (2:an 99p. och 3:an 98p.)   Hurra för bästa Roy!

I och med detta valde jag att stryka oss från em-tävlingen, då jag ansåg att vi uppnått vårt mål. Att dessutom ha en bebis med sig och ca 2h bilfärd hem övertalade mig om att tänka på familjen. Aldrig nånsin har så många människor varit så glada över att se mig åka   Självklart med en skopa humor ropade dem åt mig att det var skönt att slippa mig som konkurrent... 

Det känns så skönt att jag hittat tillbaka till vårt riktiga teamwork och att vi nu stolt kan lämna nybörjarklassen med fina resulltat:

GTBK 98/100p., HEBY 100/100p., NLKK 100/100p.

Vill även rikta ett stort grattis till Anki & Ebba som på sin andra officiella klarade 97/100p och kom 4:a samt till Jenny med Doris som blev godkända med 83/100p. 

Nu väntar fortsättningsklassen i tre dagar på Söderåsen, Skåne, med hopp om att bli uppflyttade till avancerad klass så snart som möjligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...