Så idag skedde det. Känslorna inombords sliter i mig. En lättnad, en saknad, ett tomrum och en sorg. Samtidigt en oförståelse. Vi kommer inte att ses igen? Din buffliga nos, dina underbara sniffningar i armhålan när vi varit ifrån varandra, dina ylskall på morgonkvisten, din täta päls intill min bara hud. Ditt sätt att vara omkring spred glädje till dem flesta, även dem som var motståndare till fyrbenta.

Jag älskar dig och du förblir alltid en del av mig!   

Nu vet jag att du inte längre har ont, att du kan springa fritt efter apporter och äta Frolic hela dagarna. Jag vet att Chippen (Lizzroys Leo), Triss och Kapteinn varmt välkomnar dig.

Tack för alla våra fina år, Lizzroys Oriana 1998-07-21 till 2011-08-05

Kärt barn har många namn: Oriana, Orri, Orr, Oregano, Orpan, Skorpan, Morfi, Mofflan, Orpi, Porpi, Svassen, 43:an fras mfl.

Meriter: LP I och uppflyttad i rallylydnad fortsättningsklass.

 

Carro Rosén

5 augusti 2011 22:43

Tårarna bara rinner när jag ser alla bilder. Åhh Carro jag lider med dig och jag vet att det gör så ont. Men jag vet också att hon har det så bra nu och som du skriver springer hon efter apporter i fullt ös nu. Hon har verkligen haft ett toppen liv hos er med roliga aktiviteter så långt fantasin når mm. Jag skickar en massa kramar till er och du ska veta att ni finns i mina tankar! KRAM

http://pudelrace.se

 

Josse

7 augusti 2011 10:27

Ja usch jag börjar också gråta. Det är så hemskt, det är det värsta med djur, att dom inte lever för alltid. Många kan inte heller förstå vilken nära relation man får med ex en hund. Det blir ju som ens barn. Lilla Orpan...
Stora styrkekramar till er!

 

Ida

7 augusti 2011 18:06

<3<3
Stooora styrkeKRAMAR

 

Eva Malinen

7 augusti 2011 20:31

Hej.... jag blir så ledsen av ditt sätt o skriva. Ja nu har "Orpan" inte ont längre. Jobbigt när man måste ta det beslutet men det är oxå nödvändigt. Jag tänker på dig. Kramizz

 

Caroline Svärd

8 augusti 2011 07:39

Tack för era fina kommentarer, det värmer mig och Oriana hyllas av vackra ord. Vi är många som vet hur det är att mista sin fyrfotade vän, och det är ett underbart stöd att få dela mina tankar med er andra.

http://www.trofasthund.se

 

den allsmäktige

9 augusti 2011 14:16

lille "oregano" leker redan med en kille vid namn "chieben" här i hundhimlen. så de har det bra.
/gud

 

Sofia

10 augusti 2011 20:02

Hej vännen! Jag vet hur tråkigt det är att mista sin bästa vän, Orri kommer jag heller aldrig att glömma bort. Kommer ihåg när hon följde med till jobbet på Ökna och väntade troget på oss ifrån djurhuset. Jag önskar det finns något att säga, men mina ord räcker inte till. Stor kram till dig vännen och bästa hundfröken som finns! /Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...