Så var vi tillbaka igen, jag intalar mig på nytt att jag nu ska satsa på LYDNAD med VIPER för att snart få komma ut och tävla. Denna gång gör jag det lite mer rejält, jag startar en liten träningsgrupp med två andra (för att bli peppad och inte hitta på dåliga ursäkter) och jag hyr dessutom in Madde Dahleo som håller en privatlektion för oss. Jag ägnade förstås min tid åt det ljuvliga fotgåendet som ingår i lydnadens "linförighet" och senare "frittfölj".

Jag har flera idoler inom lydnad att se upp till och jag vet ett par ekipage som imponerar mig med sina fotgåenden och därmed är superbra inspirationskällor. Det är för mig magi om man kan få till ett sådant där laddat och fokuserat samspel i fotgåendet. Men det är lång väg dit, och jag tror inte det finns något annat moment som folk och instruktörer lär ut så olika. Jag måste ha testat det mesta snart. Dock kan jag inte direkt uttala mig om vilken metod som varit bäst eller sämst eftersom jag gett upp alldeles för tidigt. Som ni vet har jag också främst lagt energi på Roy och hans träning så det har tagit tid att ladda om och känna fullt ut för Vipers blivande lydnadskarriär, men nu känns det rätt.

Började med att fundera över ordet attityd och vilka känslor jag förknippar ordet med. Detta för att spräcka vår onda cirkel av negativ energi i detta oregelbundet tränade moment. Flera synonymer dök upp i mitt huvud och jag insåg att Viper fick förvandlas till "Valpis". Varför? Helt enkelt för att ge honom 100% chans att lyckas, när jag ser honom som en liten valp och tänker att det är första gången jag ska träna detta moment går jag själv in med en enorm glädje och han får JACKPOT för minsta lilla rätt. Hurra vad kul vi hade, och vilken lycka att få se hans svans vifta även vid sidan av mig (i ngt som liknar fotposition). En veckas träning och mina kamrater såg skillnad på Vipers (och min!) attityd i momentet - äntligen är vi på rätt köl! Med Maddes tips från lektionen i söndags har träningen ikväll känts lika rolig   

Jag har sagt det förut och jag säger det igen;

det är alltid vi ägare/tränare som först måste ändra beteende innan vi kan förändra hundens.

 

Marion

11 mars 2013 18:17

Härligt!! :)

http://Www.mhundlydnad.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...