Året är 2013 och det finns fortfarande många aktiva brukshundklubbar runt om i Sverige som arbetar ideellt och som följer Svenska Brukshundklubbens riktlinjer och håller deras eld vid liv. Utöver dem finns även många tusen privata aktörer som ökat dem senaste tio åren. Instruktörer som kanske lämnat en brukshundklubb med drömmen om att få vara egen företagare, eller en vanlig hundägare som vill göra sin hobby till sin försörjning. Hur ska man då veta vem man skall gå till och var den bästa hjälpen finns? Det finns förstås inget svar på den frågan. Men jag tänker dela med mig av hur jag funderar kring frågan, häng med!

Min egen bana började med ett enormt hundintresse, som jag dessvärre var ensam om i vår familj. Men tids nog (efter år av tjat) fick vi hem vår första hund, som av en slump blev en border collie. Det blev en del kurser inom agility och flyball men främst fungerade han som en underbar familjehund. Även om hundar var det roligaste inom mitt stora djurintresse så fanns drömmar om att bli veterinär varav jag valde att läsa djurvård med naturvetenskaplig inriktning på gymnasiet. Insåg senare att jag inte ville arbeta med sjuka djur, så efter studenten blev det arbete inom djurhållning och äldreomsorg. I den vevan skaffade jag min omplacering Oriana (också bordercollie) och blev på nytt engagerad i kurser och den lokala brukshundklubben. Med föräldrar som är egen företagare föddes idén om att bli hundinstruktör och starta eget.  Valde därför att inte gå min instruktörsutbildning via SBK eftersom jag inte ville ”låsa” mig till någon enskild klubb, utan istället påkostade jag den själv liksom alla mina andra utbildningar (läs mer om det på min hemsida) och påbörjade resan mot ett eget företag.

Varför går folk kurs hos mig idag?

Förhoppningsvis för att jag har metoder som fungerar och en god känsla för människor. För om du ska arbeta som hundinstruktör måste du älska att arbeta med människor, det mesta av arbetet går ut på att träna ägaren och hunden blir bara en extra bonus. Jag måste ha en enorm kunskap om hundars ursprung, raser och inlärning men för att kunna förmedla all information måste jag trivas i att lära ut och hjälpa människan i andra änden av kopplet. Annars når ekipaget aldrig sitt mål. Gissar att det är samma inom hästbranschen, en häst är en häst, men ryttarna skiljer sig enormt.

En del blir förvånade när dem hör mig säga att jag tränar för andra. ”Drängen hade också en dräng”, eller snarare instruktören hade också en instruktör. Självklart!

• Jag tränar hundsporter för andra som lyckats bra inom just den grenen, för att få dyrbara tips från en som redan är ”varm i kläderna”.
• Jag tränar i olika träningsgrupper/team för att dela erfarenheter och tips med varandra, att få andra ögon som ser mig och min hund in action.
• Jag utbildar mig hos personer med lång erfarenhet inom ett speciellt område, för att jag vill få ta del av deras ovärderliga kunskap.
• Jag deltar på föreläsningar, clinics och läger för att lära mig något nytt och få olika infallsvinklar som jag sedan kan applicera och dra nytta av när jag tränar andra.
• Jag tävlar för olika domare för att få ett kvitto på min egen träning.

Nu när man gärna diskuterar hårda eller mjuka metoder och media titt som tätt för diskussioner i ämnet kan man ofta känna sig borttappad. Jag lär alltid mina kursdeltagare att lita på sin egen känsla, magkänslan har oftast rätt. Jag vill gärna bli ifrågasatt som instruktör så att jag får motivera varför jag valt just ”mitt sätt”, jag tar tacksamt emot feedback eller kritik för att lära mig mer (antingen genom att hålla fast vid ”mitt sätt” ännu mer eller faktiskt ändra uppfattning). Jag tror inte man kan bli fullärd, förutom alla hundraser som skiljer sig, så skiljer sig individerna sinsemellan också. Men framförallt så är alla hundägare olika. En metod fungerar för den ena men är inte lämplig för den andra.

När jag vill få bra tips i tävlingslydnad har jag testat olika instruktörer, dock har alla en gemensam nämnare: dem har nått högt inom den grenen, SM & VM-titlar alt. höga poäng på moment som jag behöver hjälp med. För mig är deras tävlingsmeriter en bra garanti för att dem vet vad dem pratar om och att deras träningsmetoder fungerar. Detta gäller även andra hundsporter, och även när jag utbildar mig själv inom hund så väljer jag helst den arrangör som jag vet är en guru i ämnet. I slutändan har jag sedan mina favoritpraliner som jag helst anlitar för min egna privata träning. Dessa personer är ofta väldigt humoristiska, tydliga och ärliga. Precis som jag själv är! Därför har jag sorterar bort en del personer, inte för att dem har dåliga metoder eller resultat utan för att jag inte känner en bra personkemi oss emellan.

Nu börjar det bli intressant, för det handlar alltså inte bara om själva träningsmetoden i sig. Min erfarenhet av dem olika utbildningar och instruktörer jag har gått hos är att deras metod fungerar. Dem själva får den att fungera alt. dem har just en sådan/sådana hundar som passar den metoden. Men jag själv kanske inte lyckas lika bra? Antagligen för att jag inte tror fullt ut på metoden eller för att jag inte är lämplig som ägare att använda samma metod (även om jag har en hund som klarar det). Eller så gör jag exakt som jag blivit lärd men ändå fungerar det inte, och då torde det vara min hund som inte passar för just det träningssättet.

Jag vill inte träna för en instruktör som får mig att bli väldigt nervös och som gör att jag blir stressad, känner mig usel och därmed blir en dålig hundförare. Men jag vill självklart inte ha motsatsen, någon som hyllar mig maximalt och som berömmer minsta steg vi gör och som knappt kan ge tips på förbättring eftersom vi heeela tiden är så duktiga…

Mina krav på en instruktör:

• Pedagogik; är A och O i arbetet som instruktör. Oavsett vilken mirakelmetod hon/han lär ut så måste jag som ägare förstå den!
• Resultat; det kan vara instruktörens egen tävlingskarriär eller varför inte sina egna hundar om vi pratar vardagslydnad. Att se väluppfostrade och trevliga hundar tyder på att han/hon lyckats med sin inlärning.
• Känsla; att kunna läsa av mig som hundägare, se mina brister och styrkor och kunna ge konkret feedback på min relation med hunden.
• Ärlighet; att jag känner förtroende för personen. Precis som han/hon ska få mig att skärpa mig när jag är dålig så ska jag känna mig lika stolt när jag lyckas. Jag vill också kunna ifrågasätta metoder och teorier och föra en diskussion om så behövs.
• Utbildning; att instruktören är utbildad inom grenen. Det kan vara lång erfarenhet av egna hundar, utbildningar på olika hundskolor/universitet eller egen tävlingskarriär.

Ibland får jag höra missnöjda kunder som delar med sig av erfarenheter från andra klubbar och instruktörer. Dem återberättar en situation, en metod eller en person. Men det handlar främst om, för mig, att vara en lyssnare. Att hundägaren får prata av sig och att jag får en uppfattning om hur hundägaren kanske tänker och reagerar i olika situationer. Det är sällan jag kan säga varken bu eller bä om det hon/han faktiskt berättar eftersom det endast är en tolkning av vad som hänt. Det är dessutom väldigt svårt att återberätta en händelse, personens egna värderingar och tycke spelar oftast en stor roll om hur denne upplevt situationen, som jag  sen i min tur ska tolka. När det gäller hundspråk och beteendekunskap är det i princip omöjligt att ge ett utlåtande utan att ha sett hundarna live. Jag får dessutom bara höra den ena versionen, myntet har ju alltid två sidor.

Om en metod inte fungerar så kan det bero på följande (enligt mig):

1)      Du har som hundägare inte förstått övningen

2)      Du har som hundägare inte tränat ordentligt  

3)      Du har för höga krav på dig själv och/eller på hunden och träningen blir inte effektiv

4)      Du tränar inte för att du själv vill utan pga. utomstående krav

5)      Du har svårt att läsa och förstå din hund

6)      Du har valt fel kurs

Men det kan också bero på:

1)      Instruktören har inte varit pedagogisk och det är svårt att förstå vad övningen går ut på

2)      Instruktören säger att det är metoden i sig som fungerar (inte den som utövar den) och det blir en missuppfattning om att resultatet ska ske omgående.

3)      Instruktören har kanske kritiserat dig hårt eller din hund.

4)      Instruktören ser hellre till kvantitet än kvalité och du känner dig därför som en i mängden och att du inte får den tid du förtjänar och därmed inte valuta för pengarna.

5)      Instruktören har själv svårt att läsa och förstå hundens beteende (brist på raskunskap).

6)      Instruktören håller sig inte till kursmålen eller uppfyller inte dem mål som kursen gör reklam för.

Jag anser att jag som instruktör har ett ansvar att tillgodose alla deltagares enskilda behov, och jag försöker uppnå dem så länge det håller sig inom kursramen. Det är viktigt att alla får lika mycket tid även om det självklart skiljer sig från träff till träff (eftersom det som det ena ekipaget har svårt för har något annat ekipage lätt för osv). Jag vill att alla känner sig sedda och blir en del av gemenskapen. Om någon hund (eller förare!) kräver mer hjälp utöver vad kursen kan erbjuda är jag ärlig och meddelar detta, för att undvika missförstånd och missnöje. Mina metoder baseras på egen erfarenhet, utbildningar och träning men det är fortfarande ägaren som känner sin egen hund bäst så det är viktigt att vi kan kommunicera och förstå varandra för att vi skall lyckas hela vägen fram. Kom ihåg att du som hundägare har ett enormt ansvar gentemot din hund, att inte utsätta den eller er för dåliga erfarenheter. Du har alltid möjlighet att ifrågasätta instruktören eller dennes metoder, och förhoppningsvis blir du positivt bemött och mer övertygad om att det kommer att fungera. Om du är missnöjd så tala om det, för din tystnad hjälper varken dig eller hunden. Inte heller instruktören eller klubben som kanske inte ens får chansen att rätta till problemet eller bemöta dig.

Vi ska vara glada att det finns många alternativ, även om hundarna nöjer sig med ett sätt, så är vi människor så olika att det behövs olika instruktörer och metoder för att lyckats med alla! Jag tror på samarbete och att man bäst löser saker tillsammans. Jag vill att mina deltagare ska känna förtroende och trivas med mig som lärare men lika självklart måste mina metoder ge resultat.

 

Eva" title="http://Kennel.se]Eva" target="_blank">Kennel.se]Eva Malinen

9 april 2013 05:09

Du är så klok, Carro:-) Detta stämmer så bra det du skriver både för mig som instruktör, kursdeltagare och medmänniska och Uppfödare. Jag gillar dig skarpt. Kram på dig.♥ Eva

http://CollyShets Kennel.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...