Så var det äntligen lördag och dags för årets första rallylydnadstävling, inte bara årets utan faktiskt den första tävlingen sedan SM i höstas. Om jag var nervös? Inte till en början. Eftersom tävlingen var på eftermiddagen så var det en relativt lugn morgon (så lugn som den kan vara med två små barn omkring sig och tre hundar). Med tanke på att min minsta bebis är 3 månader så är det naturligtvis väldigt mycket fokus på honom. Väl på plats i Vallentuna mötte jag upp mina bästa teamkamrater Linda och Bettan samt vår gemensamma coach, tillika min far, Bengt. Än så länge inte nervös, men mer peppad nu. Sofia Angleby var domare och av oss känd sedan innan och flera härliga återseenden av trevliga tävlanden/konkurrenter.

Banskissen stillade vår nyfikenhet och det kändes som en bra bana där vi skulle ha stor chans att lyckas med höga poäng. Jag tyckte det var utmanande att båda hopphindrena låg precis i starten (eftersom det alltid varit Roys achilleshäl) men samtidigt var det lugnande eftersom vi då skulle ha det ”svåra” avklarat så att säga.

Lång väntan men tur att aprilvädret var på vår sida, härlig sol men enorm blåst. Lilla Manfred sov som en ängel i vagnen från kl.13-17 då fick coachen och morfar Bengt vandra till klubbstugan för matning & blöjbyte. Linda var först ut av oss tre i Team P.R.O och hon gjorde en fantastisk runda, otroligt och oväntat nervös var hon men dem gjorde ändå en kanonrunda som var i perfekt anda – glädje och samspel!

Ytterligare några ekipage passerade och plötsligt sköljde nervös-vågen över mig, SKÖNT! Då kändes det som att allt stod rätt till, nervositeten måste finnas där för att jag ska veta att jag är på gång. Det gäller att hitta rätt anspänningsnivå innan start bara. Inväntade min tur och ställde upp vid ringbandet i väntan på klartecken. Roy var otroligt kontaktsökande och följde mina rörelser exakt, medan jag gjorde fina, långsamma vändningar på stället i väntan på domaren så passade jag även på att ta ett par långa djupa andetag. Tillslut ropades vi in och Roy var följsam från start, över första hindret, MELLAN hindrena, och över nästa hinder samt EFTER hindret och vidare. Jag höll bra fokus och förberedde honom väl inför varje skylt, tydliga tempoväxlingar och signaler. I frestelsen tappar han lite position och snusar i vädret, men inget som var utöver reglerna. Vid sista skylten, (stå, gå ett varv runt) flyttar han dock framtassarna när jag nästan gått hela varvet runt, något som han aldrig brukar göra. Stadga är en av hans styrkor och han brukar mer eller mindre stå gjuten i marken vid mina kommandon. Men här hände något och trots att jag studerat filmen flera gånger så ser jag inte vad jag gör för fel. Det kan hända att jag är otydlig eller drar efter andan eftersom det är sista skylten (har gjort det på en annan tävling en gång och fått hela -10p då det resulterade i fel övning, jag slappnade av för tidigt troligtvis). Men Roys rörelse gav regelrätt endast ”rör -1p”.

Bettan var sist ut i vårt team med Axxa och även dem gjorde en fantastisk runda, vi kunde alla konstatera att vi var enormt stolta över samtliga tre rundor och att alla gjort ett bra förararbete och att hundarna var i otroligt fin form trots vårt långa uppehåll och glesa träning sedan SM. På prisutdelningen väntade vi spänt på om resultatet skulle stämma överens med våra käsnlor, vilket det gjorde med bravur:

Roy 99 p och delad första plats.

Axxa 97p och 5:e plats. (bästa resultatet någonsin!)

Yalla 90p och 12:e plats. (tyvärr gjorde Linda ett stegfel vilket kostade henne -10p pga förarfel).

Vi kramade om varandra och alla var vi fyllda av lyckorus över årets debut på rallybanorna igen! Okej, Linda var en aning besviken på sig själv eftersom hennes fötter kostade henne förstaplatsen då Yalla annars utförde en felfri runda… Coachen lovade henne en danskurs   

Ni minns väl också att våra hundar är gamla? Två 10-åringar och en 11-åring! *extra stolt*

Team P.R.O föddes tackvare åldern på våra hundar, men namnet har dubbelbemärkelse eftersom det också kaxigt står för PRO= Proffs!

På söndagen for jag till Hölö/Mörkö för att träffa tre hungriga rallyentusiaster som ville ha hjälp och inspiration i avancerad och mästarklass. Dagen bjöd på strålande sol och vi hade en förmiddag späckad av detaljträning av moment med fokus på utförande, stadga och belöningsplaceringar. Efter en god lunch fylldes eftermiddagen med banor, helhetsbedömning, uthållighet och koncentration samt teori om tävlingspsykologi och vikten av mental träning för föraren. En underbar dag där jag njöt till fullo tillsammans med min assistent Roy. Med lördagens resultat var vi extra peppade och inspirerade ekipagen så bra att dem startade en egen team-grupp som nu kallar sig ”Pantertanterna”. Jag önskar er ett stort LYCKA TILL!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...