Min förkylning fick ett uppswing så jag började lördagen med ett par Alvedon sedan styrde vi mot Ekerö och Mälarö Brukshundklubb. Ute i god tid så jag hann provköra Roy lite, vilket kändes ganska bra, inte helt allert men ändå lyhörd. Träffade härliga rallyvänner och tog en promenad med Roy strax innan samlingen, där bajsade han på nytt och denna gång lös avföring. Nåväl vi inväntade banskissen och när vi fick den insåg jag att banan var lite svår i slutet, totalt sett två byten av fotgående, mitt i banan höger fot och sedan byte till höger fot strax innan mål. Det innebar att hoppet skulle ske från höger fot och efter den skylten gick man i mål. Att skicka Roy själv över ett hinder från höger fot har jag inte alls tränat och jag försökte klura ut en bra lösning. Mina föräldrar och min uppfödare Britt-Marie kom för att titta, jag hann byta ett par ord med dem innan det var dags att förbereda vår start. Värmde upp Roy vid sidan av planen, men insåg snabbt att han inte var fokuserad. Jag fick upprepade ggr påkalla hans uppmärksamhet och ögonkontakten var som bortblåst, han låg steget före ocvh missade därför enklare kommandon. Visade honom bollen, vilket gjorde honom lite i gasen, men övergick snabbt till godis igen eftersom han annars har en tendens att bli alltför het. Till slut var det vår tur, det strulade redan vid första skylten (från sitt till stå) fick jag kommendera honom 3ggr (!) innan han sakta reste sig upp. Följsamheten var inte den bästa, ingen ögonkontakt och hela tiden ett halvt steg framför. Vid spring-momenten hittade vi ett bra samspel vilket ledde till ytterligare moment i följd som blev bra. Bytet till höger fot/handling gick bra men svängen efter det strulade. Han höll dålig position och reagerade på bl.a plastband som fladdrade i den starka vinden. Näst sista skylten gav jag honom fel kommando (min första -10p som beror helt på mig!) och då tappade jag lite koncentration inför det avslutande hoppet. Jag trodde i min enfald att hoppet skulle gå bra eftersom han älskar att hoppa och aldrig missar, vilket ledde till att jag gav honom för lite hjälp (som sagt, han satt ju på höger sida nu) vilket gjorde att han tvekade och sprang in i mig =vägran + slog i hopp -5-5= -10p även där.

Honnörsrutan var bestämde till sitt vid vänster sida 1½ min, vilket vi däremot klarade galant.

Vår tredje start i avancerad klass gav 60/100p. och en delad 2:a plats av 5st.

Domarens kommentar: Bra jobbat hela banan. Hunden ngt låg. Snygga moment!

Vi har aldrig förr presterat så dåligt men det var en tröst att ändå få stå på prispallen och med domarens kommentar om att hunden verkade låg, kändes det bra att få min egen känsla bekräftad; Roy var inte helt hundra idag. Jag vet flera skäl till vår lite tafatta insats.

Egen utvärdering:

* I första hand: Roy har sedan en vecka tillbaka lidit av en lindrig förkylning, ögoninflammation samt halsproblem (mkt dålig andedräkt). På tävlingsdagen även lite lös avföring.

* Vi har inte tävlat sedan sept 2010 och senaste månaderna har vår träning varit ovanligt sparsam och inte så välplanerad.

* Matte var krasslig, och trots alvedon var hon inte heller fokuserad till 100%. Min känsla innan tävlingen var att jag inte kände mig så förberedd som jag brukar. Detta resulterade också att min sköna avslappnade tävlings-feeling aldrig infann sig på banan, gjorde därför klantiga misstag.

Film från tävlingen:

http://www.youtube.com/watch?v=SZBBLCAjSME

Vi åkte sedan till Tingstaden gård där min uppfödare Britt-Marie bor, en mycket vackert belägen gård nu med våren i antågande dessutom. Började med att kela med dem små söta lammen i alla färgkombinationer för att sedan kasta oss ned i valplådan! 4½v har dem söta små liven hunnit bli, tre tikar och en hane (vår!).

Oj oj så mysigt vi hade, vilka godbitar! Jag & Ludwig samt min mamma & pappa satt hos valparna en lång stund innan vi gick för att fika. Mycket hundprat blev det förstås och glada skratt! Mina föräldrar fick en sak att tänka på innan vi åkte, kanske hade B-M en vuxen tik som hon önskade att dem kunde hjälpa till med...   Själv var jag upptagen med att pussa på min alldeles egna lilla valp, VIPER! Tänk att jag äntligen ska få en alldeles egen hund, och då äntligen en egen valp. Känns fortfarande ofattbart! Han flyttar in till oss i början av maj, lagom tills vi börjar bo i det nya huset. Husse var förstås också mycket glad.

Vår debut i lydnadsklass 1 skulle ha skett idag i Valdemarsvik men då jag vaknade imorse med feber och än mer huvudvärk så avtod jag. Med tanke på Roys dagsform på tävlingen igår så kändes det inte värt att resa så långt för en ännu svårare tävling när vi båda är hängiga.

 

Carro, Happi och Milli

10 april 2011 18:17

Åh vad söt Viper är! Vill gosa....... Hoppas ni båda kryar på er!

 

Eva Malinen

10 april 2011 18:39

Sååååå söta bebbisar, så du kommer o få 2 st, så kul. Ja jag blir såååå glad för bilderna. Hade Mh idag med Tindras syster..... gick inte bra. Så tråkigt för jag gillar den jycken. Ses på Onsdag
Kramizzz

Caroline Svärd

11 april 2011 07:03

Valparna är bedårande! Japp en tvåbent bebis i slutet på maj och en lurvig fyrebent sak i början på maj :) Och så får vi se om päronen övertar en trevlig äldre tik!
Ses på onsdag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...