Nu välkomnar jag varmt hösten. Till skillnad från många andra känner jag ingen ångest över att sommaren redan är slut, tvärtom! Dags att leta fram varma stickade tröjor, börja tända myslampor i alla rum på kvällarna, njuta av den höga luften och doften av frisk skog, spårsnitslarna har flyttat från förrådet till hallen och snart startar jag mina kurser.    För mig har varje årstid sin charm och jag uppskattar dem alla fyra.

My är 4½ månad och kan nu själv rulla över på mage, där hon upptäckt en helt ny värld. Fantastiskt hur dem små liven ler mot världen, barn som valpar.

Dem är så oförstörda och formbara, jag lär mig lika mycket av My och Viper som dem av mig. Det är ett fantastiskt utbyte av kärlek, trygghet och empati. Förvisso under mitt ansvar och ledning, och det vill till att jag satsar allt och går in helhjärtat i både min roll som mamma och som matte. Dem flesta säger till nyblivna föräldrar "ta tillvara på bebistiden för det går så fort" eller "bebistiden är den bästa tiden". Jag har inte riktigt förstått vad dem syftar på. Att tiden går fort är ett faktum jag redan är varsle om. Att sniffa bebisfötter, studera ett sovande barn intill bröstet, eller trösta en ledsen tjej är fantastiskt. Några månader senare njuter jag av att få ett svarsleenden eller vakna till joller. Nu imponeras jag av att hon rullar runt på mage och följer hennes utveckling in i minsta detalj. Jag är också glad över att vi nu kan kommunicera på ett helt annat sätt, jag väntar med spänning inför fortsatt utveckling. Jag gissar att jag kommer uppleva första matportionen, krypet och orden som fantastiska. Likaså första egna stegen, inskolningen på dagis, första skolavslutningen och så vidare.

Var sak har sin tid och charm, självklart tar jag tillvara på tiden men det är mitt mål med att vara mamma, att närvara och att alltid ta tillvara på tiden! Jag vill finnas för min dotter och följa hennes väg i livet. Hela livet.

När det gäller hundar händer ibland samma sak, "njut nu under valptiden, snart är det en vuxen hund". Tiden går lika fort här som över allt. Självklart njöt jag av att pussa valpmage, skynda mig ut med en kissnödig valp och borra in fingrarna i mjuk päls. Nästa epok närmar sig, Viper är rumsren och jag behöver inte hela tiden ha full koll (skönt och avslappnande). Han är mer aktiv och orkar hänga med på längre promenader och aktiviteter, vi har nu chansen att utveckla vårt samarbete ännu mer. Han närmar sig halvåret och min grundläggande träning visar sig ha gett resultat, inkallningen fungerar, gå fint i koppel, inte hoppa på människor, åka bil, sitt, ligg, stanna kvar, respektera husets två kaniner, vara lugn i närheten av My, innebörden av ordet "nej" och övriga rutiner. Vi har gått på lydnadsträning, han kan vara med som kursassistent och vi har vallat får för första gången. Jag älskar att även följa hans utveckling och gläds åt varje framsteg och hur vår relation blir djupare. Nu väntar jag på eventuella bakslag när könsmognaden närmar sig, jag har förberett både honom och mig så gott det går. När jag tänker på framtiden så ser jag det som spännande att få förverkliga mina mål med honom och senare få se tillbaka på hans valptid och se hur hans olika sidor speglar honom som vuxen hund! Och hur många valpägare får inte gråa hår och frågar (nästan desperat) "när blir hunden vuxen egentligen?".

Mitt råd är därför rätt och slätt:

Ta tillvara på tiden. Idag, imorgon, hela livet.

 

Marion

6 september 2011 15:00

Vilket härligt blogginlägg!
Bra, fint och klokt skrivet ..
Kram!

http://www.mhundlydnad.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...