Igår for jag till Veterinärboden med Roy efter att ha upptäckt ljusrosa urinfläckar inomhus efter honom. Nina Berthold konstaterade att prostatan är förstorad, vilket troligtvis är svaret till den blodblandade urinen. (Stackars Roy, matte som trott att hans onormala pipande inomhus enbart berodde på löptikar...). Han får nu tre olika sorters mediciner, två för inflammation/smärtlindring samt en hormontablett för minskning av prostatan. Det tar ung. lika lång tid för prostatan att återgå till det normala som det tog för den att bli förstorad = månader. Dessutom får hundar (och människor) oftast återkommande problem om dem en gång fått prostataförstoring. Nina rekommenderade därför tre alternativ, fortsatt hormonbehandlig livet ut, kemisk eller kirurgisk kastrering. Vi skulle ta ny kontakt mot sommaren och tills dess överväga alternativen. Eftersom Roy inte går i avel och jag inte väljer tabletter/mediciner i första hand så lutar det mot kastrering.

En EXTRA STOR GULDSTJÄRNA ska Veterinärboden ha som alltid tar sig tid och engagerar sig i kunden/patienten. Roy visade på sitt sedvanliga sätt att han hatar undersökningar, genom att lägga sig under rummets enda två stolar och totalignorera Nina. Till slut behövdes förstås undersökningen äga rum och jag lockade fram Roy som mycket skeptiskt (och långt från Nina) kom intill mig. Nina började vänligt med baken (Roy har som bekant svårast för främmande folk i ansiktet) och till en början var han stel som en pinne medan jag höll i halsbandet, men pulsen var inte alltför hög och ganska snart slappnade han av. Jag höll endast ett finger i halsbandet och han hade möjligheten att snegla på Nina,  och han gjorde inga försök att ta sig därifrån. Han stod dessutom helt still medan Nina undersökte prostatan via analen. Närt hon var färdig blev Roy toppnöjd över sin insats och vände runt viftandes på svansen (!) för att gladeligen hälsa på Nina! Hon berömde honom massor och passade då på att undersöka ögon, öron och tänder. Roy var väldigt samarbetsvillig även om svansen just i undersökningen av varje del slutade vifta, så började han snart kela med Nina när hon på nytt var klar. Han burrade in sig i henne och hon fick klappa och stryka honom över huvud och hals utan problem. Ni som känner Roy förstår min glädje över detta! En bra sak var att vi även fick en gratis tandvisning på köpet som han klarade med bravur. Stolt matte!   

Veckans första dagar försvann och det blev inte mycket träning men idag bar det av till Nyköping där jag mötte upp Carro med Tim för att träna. Mitt mål var att köra igenom en lydnadsklass 1 - tävling i korthet så att Carro kunde döma vilken nivå vi ligger på och vad vi behöver jobba mer med. Stort fokus låg på mig och mitt kroppsspråk, eftersom jag i rallylydnaden får prata och gestikulera obehindrat så gäller det att undvika det i vanlig lydnad. Utvärdering av momenten i korthet:

* Tandvisning: Klockrent! Roy fick inte hälsa på Carro utan vi stod uppställda i tävlingsposition vid hennes ankomst och hon kom direkt fram som en domare.

* Fotgående: Godkänt, men bör träna tillbaka vår kontakt som vi tidigare hade.  Dels för att Roy hamnar ur position och dels för att han reagerar för sent vid vändningar och halter pga ouppmärksamhet.

* Inkallning: Väl godkänt, vid torrare underlag så ska vi fortsätta utveckla farten.

* Ställande: Godkänt, utan rallylydnadshjälperna så går Roy ca 5-6 små steg, vi behöver träna mer på olika belöningstekniker samt jobba bort hjälperna (som är tillåtna i rallyn).

Läggande: Väl godkänt. Snabba fina lägganden, men med en lång fotsträcka innan blir han okoncentrerad och läggandet därmed sämre, jobba vidare med fot.

* Apportering: Godkänt. Som jag misstänkte så har Roy svårt att inte nosdutta på apporten vid åsynen av denna, även om han inte tjuvar den. Vi fick bra tips på övningar av Carro som vi skall jobba vidare med.

* Mitt kroppspråk: Mycket väl godkänt! Hi hi vad jag blev glad när Carro berömde mig. Jag lyckades hitta tillbaka till min gamla militärskaraktär som jag hade när jag tävlade lydnad med Orri för flera år sen. Inga omedvetna dubbelkommandon och jag lystrade bra till Carros kommenderingar. Skönt!

Största utmaningen och träningens aha-upplevelse:   

Roy är väldigt störd av kommenderingen! Så fort Carro kommenderade oss så sneglade han eller t.o.m tog ögonkontakt med henne, på ett sätt som "vad snackar du om, vi kan träna själva!" Jag har själv lagt in svårigheter att jag ropar tävlingsledarens kommandon under träning just för att lära Roy detta samt att han inte ska tjuvstarta utan sålla bland mina kommandon. Detta har fungerat utmärkt! Men tydligen är det svåra för Roy att ngn ANNAN pratar till oss. Så detta måste vi verkligen lägga krut på. Mycket rolig träning och Roy gjorde en kanoninsats trots hans nyställda diagnos gällande prostatan.

Carro tränade Tim i olika skyltar från rallylydnadens fortsättningsklass, vilket dem klarade galant. Tim var på ett strålande humör och hans glada uppsåt smittade av sig rejält. Snurr under gång var inga som helst problem, lite finlir med mattes teknik att inte vänta in honom bara. Front framför kräver mer träning så att Tim kommer närmre Carro samt att dem hittar rätt verktyg så att han sitter rakt. Men vi hittade några bra övningar för detta. Carro visade även lite fotgående och jag blev fascinerad över Tims ögonkontakt och dem fina vänstersvängarna som dem tränat massor på, så kul att se! Speciellt eftersom "kloss-övningen" som jag rekommendera bl.a bidragit till detta. Hon avslutade med lite apportering och wow vilken förväntan, fart, utstrålning och precision Tim hade! Härligt!