Som vanligt stannar jag kvar på GTBK en stund efter kursslut på måndagarna för att träna mina egna hundar. Jag varvade Orri & Roy i olika moment och passade på att gå banan som fortfarande stod uppställd. Oriana blir verkligen SÅ LYCKLIG över att få komma till lydnadsplanen, hon drar i kopplet och zickzackar fram tills man släpper lös henne, då skuttar hon iväg och verkligen ber om att få arbeta    underbart att se henne. Vi finslipade frontövningar och snabbare sitt vid sidan eftersom jag på tävlingen i lördags fick mest avdrag för sena/tveksamma sitt. Med Roy blev det en mix av flera moment, han var taggad & skötte sig felfritt.

Ett par agilityhinder stod framme så jag tränade först Oriana, som fortfarande var lika taggad och susade både igenom tunneln och hoppade upp på den (då jag var lite för otydlig med handsignalen!). Däcket och hopphindrena var inga problem, hon körde lyckligt vidare!

Roy blir som väntat väldigt HET, agility för honom är lika roligt som vallning och lika självbelönande. Belöning här är egentligen överflödigt men jag lägger in en del godis för att dämpa honom. Sötast var han när han gick bort till högen med samlade hinder och försökte gå igenom säcken, han upptäckte att det var omöjligt och satte sig & tittade ut (se bild), likaså upptäckte han själv balansbrädan i allt "bråte" och hoppade själv upp för att gå den. Han såg så självsäker ut att jag inte kunde hålla mig för skratt! Hindrena var ju i en stor outplockad hög allihop!   

Vi avslutade med en kvällspromenad och njöt över att vinden mojnat och fåglarnas sång. Det är underbart att träna hund sent på kvällen, tyst och lugnt. Jag blev väldigt inspirerad över att börja med agility (har endast tränat det som en aktivering) så nu letar jag kurser och ska ev. uppfylla flera av mina kursares önskemål - att bli agilityinstruktör så att jag kan erbjuda kurser inom det!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...