Idag for jag till veterinären med Oriana för ett återbesök, hostan tilltar och avföringen är fortfarande lite blodig trots den senaste specialmats-behandlingen. Röntgen visade vissa förändringar på lungorna, men en noggrannare undersökning skulle krävas för att exakt kunna fastställa vad för slags förändringar dem såg. I buken syntes ingenting men de kan inte utesluta fel ngt heller. Vid undersökning analt kunde vet. konstatera att det fanns lite blod men inte känna ngt avvikande. Resultatet blev en Cortisonbehandling med start idag i hopp om att avföringen och/eller hostan blir bättre. Tack och lov kan vi glädjas åt att Oriana är pigg som en nötkärna, äter/dricker som hon ska, har fast avföring (trots små "stripes" av blod) och är träningsglad och lika social som alltid. Man märker ingen skillnad i hennes sätt att leva. Mor och jag misstänker att det kan röra sig om en tumör på tarmen och att metastaser finns på lungorna, ngt som veterinären försiktigt instämde i. Vi är glada över att Oriana alltid varit frisk som en nötkärna och faktiskt fortfarande är pigg trots sina 12 år (snart) fyllda. Hälsan går självklart först, så länge hon är pigg och levnadsglad undviker vi att låta kniven undersöka henne mer, som bekant är cancer ändå obehandlingsbart om så skulle vara fallet. Ikväll for hon med mina föräldrar till stugan i dalarna för en långweekend, mamma kommer pyssla om henne väl!

Från veterinären med min gamla tik och en känsla av livets slut - till att få träffa en nyfiken, ovetande valp med livet framför  sig. Kvällen innebar en privatlektion hos en vän till mig, Henke med sin nykomna Wachtelvalp Nima. En riktig chokladpralin!

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet"

 

Sofia

24 maj 2010 22:38

Hej vännen! Vad fint skrivet om livet och allt runt omkring. Det är såå jobbigt med våra vänner på 4 ben när de börjar bli gamla. Cancer är tyvärr det som många hundar gör att de får tas bort, det är så tråkigt. Men jag vet att O har det så himla bra hos er, är en mycket lycklig pigg och gammal dam som älskar dig över allt annat på jorden och vill träna med dig. Vad vore livet utan det? Så jag vet att ni gör ett bra beslut när tiden är inne, vi får hoppas hon får en fin sommar i år med mycket kärlek och mycket skoj. Kram Fia

Ps ses i morrn Ds

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...