Mina kära föräldrar bakar alltid pepparkakor enligt farfars recept, supergoda! Jag får alltid en stor bit deg att baka själv, så idag var det dags. Julmusik, glögg och tända ljus för att riktigt komma i form. När jag var liten tyckte jag att det var roligast att använda alla formar så att det blev så många figurer som möjligt, nu för tiden nöjer jag mig med ett par stycken (antingen börjar jag bli gammal eller bara bekväm..?). Självklart blir det några speciella mått också som ni ser på bilden!   

Roy tyckte degen var lika god som matte, han höll mig sällskap i köket hela tiden. Han och Orri ska självklart få varsin BC-pepparkaka med sitt namn i kristyr på, exakt som förra året.

Igår var det avslutning på tävlingslydnadskursen i Västberga, ett roligt tillfälle där vi gick igenom hoipp över hinder och repeterade en del övningar. Hoppet klarar Roy galant men han slarvar emellanåt med att komma in ordentligt fot vid sidan. Så jag fick lite tips från Frida hur jag ska rå bukt på det. EN ordentligt platsliggning blev det också, jag förvånades över Roys fokus på mig. Han släppte mig inte en gång med blicken! Och som störning var det flera hundar som hostade runt omkring, Roy låg fortfarande stilla med klockrent fokus, även om det syntes på öronen att han upplevde situationen jobbigare då. Trevliga kurskamrater också, så det känns tråkigt att kursen är slut. Men vi ska hålla igång träningen och ev. gå fortsättningskursen i vår. Jag har flera vänner som aktivt tränar/tävlar tävlingslydnad så nu kan jag slå mig samman med dem. Skoj!

 

Britt-Marie

12 december 2010 17:52

God jul hoppas att vi hörs före jul. Tack för det super fin Julkortet.
Härliga pepparkakor du gjort.
kram Britt-Marie

Caroline Svärd

14 december 2010 07:29

Välkommen hem till Sverige! Hoppas semestern varit till belåtenhet, enligt bilderna så ser du ut att ha haft det kanon.
Peppisarna blev riktigt goda :)

Vovvarna hälsar!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...