Jag har turen att få ha med mig hundarna till arbetet, vilken förmån! En vanlig dag på jobbet för mina fyrbenta brukar se ut ungefär såhär:

06.20 Lämnar hemmet i Gnesta

07.00 Anländer till arbetet, Orri hoppar gladeligen ut, Roy är oftast trött (se bild).

09.30 Kort kisspaus på grönytan utanför

10-12 Hundarna sover alt. försöker tigga godis eller lägger en leksak i mitt knä, ibland skäller Roy på ev. besökare som knackar på ,medan Orri är glad över besökare som oftas brukar luras att leka med henne...  

12-13 Lunchrast som innebär promenad, besök i djuraffär eller, för det mesta, rallylydnad. Olika moment och lite apportering till Orri.

13-16 Vila igen, men nu är oftast Roy alldeles för pigg så han gör många försök att få igång mig. Han har lärt sig att putta upp leksakerna högt upp så att dem rullar över mitt tangentbord...

Häromdagen for jag till DjurMagazinet för att handla ett nytt foder till Orri. Eftersom hennes mage (gaser och blodig avföring) inte är bra så tyckte veterinären att vi skulle testa ett mer magvänligt foder, får se om det ger resultat. Jag valde att endast ta med mig Orri denna gång, till Roys stora besvikelse. Nåväl, matglada Orri är numera som en ångvält som DRAR sig fram i kopplet i jakten på minsta lilla smula som om hon aldrig sett mat tidigare! Detta är tackvare cortisonet som hon får dagligen, en av biverkningarna är ökad hunger(och törst) vilket hon verkligen visar. Hon trodde nog att vi var i himlen, här fanns det som bekant stora långa foderhyllor, snacks, lammkorv, grisöron, leversnittar, vom, hudben, kattmat mm. och dessutom var det mesta i "hundhöjd". Ett tag var jag orolig över att åka dit för snatteri, jag fick ständigt dra i Orri åt olika håll och ibland plocka saker ur hennes mun. Jag upptäckte att jag omedvetet hummade och stönade över hennes beteende, lite sådär ursäktande inför de andra i butiken, just som som jag själv hatar att andra gör. Man liksom försöker ursäkta situationen och förmildra den genom att säga ngt i stil med "Nämen oj så du håller på, så här brukar du ju aldrig göra"...   

No shit sherlock, who cares? Efter att jag upptäckt mitt pinsamma medelålders-suckande över min (oupp-)fostrade hund så skrattade jag inombords för mig själv. Sedan lät jag Orri vara i himlen och meddelade glatt kassörskan dem saker som hon lyckats snatta i sig medan vi var där.   Oxstrupen som hon skulle få i bilen fick hon medan jag betalade så att jag skulle få ett par sekunder att skriva på kvittot innan hennes jakt började på nytt. Hon är gammal min Orri, och vissa förmåner måste man väl få ha?