Förra veckan for jag och svärmor till IKEA för att handla en ny säng till My som nu växt ur sin fina korgvagga. Det blev husses jobb att skruva ihop möbeln medan jag hade hundkurs med båda hundarna som hjälp. Jag avlöste sedan husse så att han kunde åka och jobba igen, och jag tog bilen till svärmor för att hämta "kiss-skyddet" som blev kvar i hennes påse, hundarna lämnades därför hemma.

Jag var åter hemma efter ca 45min och ingen av hundarna mötte mig när jag klev in i hallen, jag misstänkte att Roy låg i groventrén och inte riktigt orkade bry sig. Men att Viper inte kom springande oroade mig desto mer. Jag tar ett par kliv in och sneglar mot vardagsrummet = tomt! Vänder mig mot sovrummet och får en smärre chock när jag ser att han ligger i den nya ihopskruvade spjälsängen! Han tittar på mig, svansen viftar lätt och han visar inga större tecken på att vilja flytta sig (jag går tillbaka till hallen och hämtar mobilen och hinner i lugn o ro ta en bild!) För att undvika någon skaderisk lyfter jag ur honom ur spjälsängen och förvånas på nytt hur sjutton han lyckats hoppa så högt!!

My var på sitt sedvanliga solskenshumör så hon fick testa Vipers biabädd och verkade inte alls ha något emot den!

Sedan ställde jag tillbaka spälsängen i hörnet, där korgvaggan alltid stått, och biabädden längst ut som det alltid sett ut tidigare. Och då minsann verkade Viper nöjd, han gick direkt till bädden och lade sig tillrätta med en suck!

Nu har det gått exakt en vecka sedan detta inträffade och han har inte varit ett dugg intresserad av spjälsängen. Vi har dessutom lärt oss att det (tydligen) är väldigt viktigt att inte flytta på hans säng...