Som jag skrivit i tidigare blogginlägg så måste man ibland "backa bandet". Man inser plötsligt att man godkänt en del slarv från hunden och/eller att man själv påverkat hunden i fel riktning, t.ex lagt in för mycket "tryck" i övningen som gör att en redan het hund accelererar ännu mer. Så var det i fallet med skylt 309 (avancerad klass rallylydnad). Enligt beskrivningen står det:

Tre steg bakåt.

Under gång backar ekipaget 3 steg utan att hunden sätter sig.

Därefter fortsätter ekipaget tillsammans framåt.

Det innebär att man gemensamt närmar sig skylten och i höjd med den börjar att backa bakåt - fortfarande gemensamt - och sedan fortsätter i fotgåendet (på höger resp. vänster sida beroende på banans utförande före). Kan tyckas ganska enkelt, så tillvida att hunden kan backa rakt och att föraren kan räkna till tre (tro mig, det är många som får -10p pga stegfel och därmed ej korrekt utfört moment). Jag erkänner att jag inte lade någon större planering inför inlärningen av detta moment för ett par år sedan, däremot tyckte jag det skulle vara snyggt om vi gjorde det snabbt och alert. Mitt kroppsspråk blev lätt yvigt och mitt ordval blev därför i dur med en form av hetsande "backa, BACKA, BACKA!". Typ.

Följden blev att Roy i sin iver backade för fort och hamnade ett halvt hundhuvud bakom mig, samtidigt som det gärna blev lite snett och då med följden att jag klev på honom. Det tog alltid tid att få tillbaka hans förtroende efter att jag (miss)lyckats med att kliva på honom. Vid en inofficiell tävling 2010 lyckas vi riktigt snyggt och domaren kommenterar dessutom vårt backande med "Snyggt utfört" i protokollet. Moment 4 i klippet nedan:

http://www.youtube.com/watch?v=yU_qSzs35cY&feature=colike

Men i efterhand och vid senare tävlingar har jag fått avdrag för "sned" eftersom Roy gärna backar för fort och då blir det snett. Det var därför tidigare mer tur än skicklighet att Roy lyckades backa rakt. Vid flera repetitioner märktes det tydligt att dem flesta var alldeles för hetsiga och sneda, oftast klarar han första steget bra men sedan vinklar han ut och ifrån mig. Hans snabbhet beror i första hand på att jag hetsat honom genom mitt ordval, tonläge och kroppsspråk. Att jag dessutom emellanåt klivit på hans baktassar har byggt upp en rädsla hos honom, det gäller att backa fort innan hon trampar på mig.

Vi har därför backat bandet, rejält. Som de flesta känner till så börjar förändringen med föraren - mig! Funderade ut min egen målbild, andades ordentligt innan varje påbörjad backning, och gick tillbaka till det allra första steget dvs. inga ord utan hjälp i form av godis i hand för att få honom i rätt position och tempo. Efter en tid minskade jag hjälpen men det var fortfarande superviktigt att inte jag föll tillbaka i mitt ivriga backande-tänk. Eftersom jag själv sänkte tempot eliminerades risken att kliva på honom och ganska snart insåg Roy att det var roligt och enkelt att backa rakt om vi gjorde det gemensamt och långsamt. Senare har jag kunnat ta bort hjälpen helt och ökat tempot till det normala. Om det har tagit tid? Ja, men helt klart värt det eftersom jag vill att vi uppnår min målbild. I rallylydnadens högre klasser ska hunden även kunna utföra samtliga moment på höger sida, så där har jag självklart fått arbeta på samma sätt. Filmklippen nedan visar vår framgång i det hela.

Från vänster fot: (OBS jag går medvetet fler steg än tre!)

Från höger handling: (även här medvetet fler steg!) Studera Roys baktassar i början av backandet så syns det att han har en tendens att backa lite snett innan han rätar upp sig i slutet och hittar det raka.

Det fantastiska med hundar är att det alltid går att backa bandet och lära om, men kom ihåg att det oftast är vi förare som måste genomgå den största förändringen!

Avslutar med en bild på min dotter My som gärna deltar på vår rallyträning och som dagligen lär mig lika mycket om mig själv och livet som mina hundar gör!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...