Med bilen lastad med hundar och packning for jag och Linda Penttilä ned mot Göteborg på fredagskvällen. Resan gick bra och vi tog varsin sopp-meny i baren innan vi installerade oss på rummet och snackade taktik inför morgondagen. Vi var på plats i god tid då Linda startade i avancerad klass med sin yngsta hund på förmiddagen, redan då infann sig mina tävlingsnerver. Men jag tränade mig i att lugna ned mig och att inte slösa onödig energi på att vara nervös alldeles för tidigt. Och jag lyckades! Trots att jag hade startnummer 1 och att allt skulle dra igång kl.13 så var jag ovanligt lugn in i det sista, vid 12.40 stod jag i lunchkön för att köpa smörgås (jag som inte ens brukar kunna äta ca 1h innan start pga nervositet). Jag hinner lagom servera Linda sin macka då dem ropar att banvandringen för mästarklassen startar. Jag hann ta ett par tuggor av smörgåsen innan vi anslöt oss till övriga tävlanden. Banskissen fanns tillgänglig tidigt så jag hade självklart pluggat in hela banan och "gått" banan i huvudet flera gånger. En väninna förhörde mig och jag hade rätt på samtliga moment. Detta var otroligt tur, eftersom banvandringen allt som allt bara varade i 10 min (!) så jag gick endast banan live 1 gång! Hämtade därefter Roy och började värma upp. Han kändes fin och jag kände mig rejält taggad och fokuserad!

Trots att jag vet om vår "Achilles-häl" (hopphinder) så slarvade jag med kommenderingen och Roy gör sitt vanliga misstag, han tjuvar. Detta gör att vi får -3p. pga "bristande samarbete". Övriga moiment gick dock helt felfritt och honnörsrutan som var bestämt till ligg på höger sida klarade vi också galant.

Vår debut i mästarklassen gav oss hela 97/100p. och en 4:e plats!

Grattis till Linda & Yalla som kammade hem första platsen med 99/100p. !

Vi åkte tillbaka till hotellet och senare på kvällen åt vi en otroligt god middag på restaurang Räkan i gott sällskap. Under natten drabbades jag av hög feber och hade rejäl frossa, Linda var också hängig med halsont. Vi tog dubbla doser vitaminer och huvudvärkstabletter på morgonen för att på nytt bege oss till mässan. Denna gång hade jag startnr. 6 och jag kände mig lite lugnare inför banvandringen. Banskissen hade jag återigen pluggat på, men denna dag var det en betydligt klurigare bana med hela 4 byten mellan höger och vänster fotgående. Roy uppmärksammar inte mitt kommando vid första skylten varav vi får -1p. redan där för "sen reaktion", han lyckas även få -1p. för "sen" vid skylt 15 då han inte sätter sig direkt. -2p vid andra hopphindret där han är på väg att tjuvstarta samt är sen att sitta, samt ytterligare -1p. för "sen" vid sista skylten, läggande under gång. Honnörsrutan var bestämd till stå framför vilket vi klarade prickfritt, skönt! Jag tyckte att Roy kändes fokuserad men uppenbarligen var han lite frånvarande och jag tycker personligen att vi borde klarat banan utan dem tre "sena reaktionerna", att det strulade vid hopphindret förvånade mig inte men jag hade helt klart velat slippa dem andra  små, klantiga avdragen.

Vår andra start i mästarklasen gav oss 95/100p. och en 2:a plats!

Det märktes tydligt att söndagens bana var svårare då slutresultaten inte var lika höga som dagen innan. Linda & Yalla lyckades bli 3:a med 94p. - GRATTIS till er!

Summan av kardemumman:

Jag är supernöjd med att vår officiella debut i mästarklassen innebar så höga poäng som 97 och 95, vår träning har verkligen gett resultat. Att vi klarade båda honnörsrutorna felfritt känns också väldigt skönt, dock ska vi fortsätta träna på "stå" för att jag vill känna mig ännu tryggare i det momentet. Det var första gången som jag och Roy deltog i ett så stort evenemang och vi har inte tidigare tävlat i en så stor inomhuslokal med hundar, publik, högtalare mm. Men min Roy var inte ett dugg berörd av omgivningen när vi väl var på banan, underbart! Att jag endast gick banvandringen 1ggr (lördagen) var också unikt, jag går alltid minst tre ggr. Men det var nödvändigt för att hinna värma Roy och jag insåg ännu mer hur viktigt det är att lära sig banan utantill innan (om man nu får en banskiss i förväg vill säga). Att jag på söndagen lyckades prestera så bra trots feber är jag extra nöjd med, kanske var det å andra sidan det som gjorde att vi fick ovanligt många avdrag för "sen", vem vet.

Nästa steg:

Fortsätta finslipa detaljer i vissa moment och lägga in mer träning på de olika positionerna i honnörsrutan, främst stå. Jag måste även se över varför vi får "sena sitt" emellan varven. Självklart ska jag utmana vår största "achilles-häl" ännu mer - hopphinder som Roy älskar och alltid vill tjuva på!

STORT TACK till:

Linda Penttilä för att vi tränar ihop & för en otroligt rolig resa!

Elisabeth Lekebjer som också representerade "Team PRO" men som inte lyckades hela vägen denna gång!

Kåre Lekebjer som var både kamera- och filmansvarig!

Tarja Hellberg för otroligt många skratt & gött sällskap!

Kusin Bea med sällskap för publikstöd och pepping på lördagen!

Mina föräldrar som ställde upp med coaching och sponsrade lördagens goda middag!

Alla vänner hemma som hållt tummar & tassar för oss!

 

Carro R

13 januari 2012 16:03

Snyggt Carro! Spännande att tävla inomhus och det gjorde ni riktigt bra! Känns dock väldigt synd och tråkigt att vi inte ses eller tränar så ofta längre. Jag saknar dig min vän! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...