Tidigt ringde klockan imorse och jag plockade upp Hedwig & Douglas för att åka till Kistamässan för en stor mopsutställning. Vi var på plats i god tid och kunde i lugn och ro få bra platser och förbereda oss. Men sen kom en lååång väntan innan det äntligen blev deras tur, de fick inte komma in i ringen förrän strax innan 16 och då var vi alla tre riktigt sega och trötta. Eftersom husdjursmässan dessutom startat så fanns det dock mycket att titta på i väntan på deras startnr. Vi hade en trevlig dag tillsammans och visst var det värt att vänta när de lyckades vinna sin klass!

Stort grattis!

Äntligen är snön och vintern här, och vi håller tummar och tassar för att den stannar!

Roy och Oriana har busat i snön varenda lunchrast på jobbet och älskat att vara ute hemma på gården. De vallar gärna mig eller husse när vi skall till att skotta...

Igår for dem båda upp till stugan i dalarna med mina föräldrar. Lika mycket snö där som här i Sörmland, däremot så hade dem -30 grader igår *burr*. Oriana kunde inte göra ifrån sig och lade sig t.o.m ned och kved av kylan och snön under tassarna så att mamma till sist fick bära in henne (!). Inte ens Roy som älskar snö och kyla ville vara ute, en snabb kiss och bajs och sedan in till den värmande brasan där han lade sig till ro (ngt som aldrig inträffat tidigare, när vi eldar i braskaminen brukar han inte ens vilja vara i samma rum!).

Jag och sambon åker via Tierp och vidare till stugan sen, det skall bli mysigt med lite julledighet och god mat.

Vi önsker Er alla en riktigt GOD JUL & ett GOTT NYTT ÅR!

SMHI hade utfärdat en klass 1-varning och ju närmare klockan visade sig 16, desto mer snö föll det. Men inte hindrade det mig och min träningskamrat Carro!

Efter en olycka i Laxne som fördröjde tiden och tvingade trafiken att åka över Björnlunda så svirade jag snabbt om till "termoställ" väl hemma. Skyltarna var redan i ordning och väskan likaså. Väglaget var kusligt och snön fortsatte falla och yrde runt bilarna på motorvägen där trafiken rörde sig hälften så snabbt som i normala fall. Jag tänkte lugnt för mig själv att det knappast kan finnas några andra knäppisar än mig och Carro (hundfolk över lag) som trotsar vädrets makter för att faktiskt få aktivera och träna sina fyrbenta... Möjligtvis hästägare men de brukar ju föredra ett ridhus denna årstid...

Jag var fotograf & hundhållare till Melker medan Carro & Tim gick banan. De utvecklas verkligen i rätt riktning och det är så kul att se att båda två tycker att rally är superkul. De har snart klarat av samtliga skyltar i nybörjarklassen och endast finslipning behövs. Jag fick dessutom pröva att gå med Tim, alltid lika lärorikt att få testa ngn annans hund. Tim var otroligt följsam och faktiskt alert för att vara sista turen på passet, jag gjorde några missar (ovan med en så stor hund) men Tim hade överseende med mina misstag och vi klarade banan bra!

Roy fick endast gå banan en gång, pga mina vinterkängor. Jag kan inte hålla mig i rätt förhållande till honom och har tyvärr tidigare lyckats kliva på honom med kängorna. Vi kryddade passet med lite freestyle-övningar  

Nu till kvällens höjdpunkt; MELKER!

Carro har köpt en till storpudel, en brun hane vid namn Melker. Som ni ser på bilderna så är han precis som en valp ska vara, nyfiken, glad, framåt, livlig och lika snabbt trött. Han är en riktig liten chokladpralin som man vill mumsa i sig! Jag pussade och myste med honom och ååh vad valpigt gott han luktade   

Var är vintern? Vi längtar efter minusgrader, vintersol, snöklätt landskap och värme och ljus som lyser från stugorna...

I denna trista lervälling drar man sig för att gå ut, hundarna blir smutsiga så att dem nästan kräver ett bad efter varje promenad. Vi försöker förgylla kvällarna med lite inomhuslekar och klickerträning. Ikväll tränade jag Roy att buga, tredje gången vi testar detta och han är redan duktig. Husse fick sedan träna Roy i att stänga en låda i köket, det gick också väldigt bra, men både husse och jag fick klura lite och ändra våra planer allt eftersom Roy försökte. Fortsättning följer!

Torsdagar är en bra dag att städa på anser jag, då är det som mest smutsigt efter veckan plus att man får det fint över helgen. Tänk så skönt att få komma hem på fredag eftermiddag och mötas av ett rent hem! Som tur var hade husse städat eftersom han slutade tidigare från arbetet, så när jag kom hem kunde vi snabbt byta om och fara till Nyköping för att i vanlig ordning träna med Carro Rosén och Tim. Precis som förra torsdagen så möttes vi upp vid sjukhusparkeringen intill rondellen och gatuköket, mycket störningar i form av bilar, folk, hundar, liv och rörelse.  Vi byggde en bana på 12st  skyltar, hundarna gick kanon! Jättekul att se hur Carros intresse för Rallylydnad ökar och WOW vad Tim är duktig. Riktigt fokuserad idag!

Vi avslutade med lite cirkuskonster och freestyleövningar innan vi och våra sambos åt middag på korvmojjen intill

I helgen for jag & Roy till Hundens Hus i Sthlm för att gå en instruktörsutbildning i Freestyle för Frida Binette. Vi var endast 4st. deltagare vilket verkligen gav kvalité & vi fick alla den hjälp vi behövde. Frida Binette är en härlig tjej och en bra lärare, hon kan konsten att lära ut på ett roligt, pedagogiskt och inspirerande sätt. Att se henne arbeta med sina hundar live (under kursen hade hon Victor & Poppy med sig) är fantastiskt! Om ni inte sett henne så gå in på hennes hemsida www.freestylehund.se

Roy skötte sig mycket bra, vi fick lära oss mycket nytt. En del övningar kunde vi på förhand (utan att vi visste om det) eftersom man medvetet och omedvetet tränat in vissa moment i andra sammanhang, dessa var enkla och med hjälp av Frida kunde vi då försvåra och utveckla konsterna ännu mer. Det vi hade svårast för var att belöna hunden utåt, för att få in Roys rumpa mot mig (krävs vid backövningar, genom benen, slalom bakåt osv) så detta måste vi verkligen jobba vidare på.

Mycket inspirerande helg och trevliga kurskamrater!

Detta innebär att jag kommer utveckla mig mer inom freestyle och i framtiden erbjuda kurser  !

2 ggr i veckan i sex veckors tid har vi haft tur med vädret, lite blåsigt och ibland kallt men uppehåll. Ikväll kom straffet, ösregn! Tack och lov ganska milt ute men efter 10min så var skyltar, hundar och koppel dyngsura. Influensa och semestertider (och även vädret) gjorde att endast två av nio deltagare dök upp på kvällens rallylydnadspass. Tappra rallyförare med rätt kläder. Inte nog med vädret, belysningen på paddocken fungerade inte heller. Men vi tränade i nästan en timme iaf, på gårdsplanen. Härligt med hundfolk!

I fredags for jag med Oriana till Södra djursjukhuset, efter ca 5 dagars diarré och kräkningar och när hon började blöda från ändtarmen så åkte vi in akut. Hem fick vi med oss specialfoder, antibiotika samt en pasta som hon skulle matas med över helgen. Hon har tack och lov hela tiden varit pigg och matglad, när vi satt hos veterinären och djursjukvårdaren skulle förbereda termometern (det prasslade) satte sig Oriana och dreglade bredvid henne . Nu när medicinen och maten gjort verkan så har även magen återhämtat sig. Skönt! Min lilla krutgumma!

Hittade lite härliga sommarbilder att krydda upp novemberrusket med

För ett par veckor sedan, en fredag, satt jag och min kollega Jenny kvar på em pga mycket arbete. Hundarna är som vanligt med oss på kontoret, jag sneglade på Nikita som låg i korgen vid Jenny. Det såg ut som att hon snuttade på filten som min äldsta tik Oriana brukar göra, varpå jag sa "nämen snuttar Nikita också?". Jenny såg frågande ut och tittade på Nikita, vid en närmare titt såg vi att hon förgäves försökte få av sig märgbenet som hon lyckats få in underkäken i, så pass långt att hörntänderna passerat hålet på andra sidan!

Vi ägnade ca 30min till att försöka vrida, skruva och vända på benet. Hålla undan tunga, läppar och vrida och bända ännu mer. Utan resultat.

Tillslut fann jag en slö bågfil i verkstan, nu började operationen!

Jenny var sköterskan och hundägaren som såg till att Nikita höll sig lugn och liggande på vänster sida. Jag var veterinären som med bågfilsbladet hade en tuff uppgift framför mig. Att såga itu det 6mm tjocka märgbenet. Sakta men säkert sågade jag och Nikita skötte sig exemplariskt med Jenny stöd, även om hon emellanåt ryckte till pga ljudet från sågen. Jennys andra hund Doris och min Roy höll sig också intill, lugna, nyfikna och faktiskt nästan med en aning empati för Nikita. 1½h senare kunde vi frigöra Nikita från det "hemska" benet. Hon skakde av sig, slickade sig lite om munnen och tog glatt emot lite belöningsgodis. Dock verkar hon inte ha ng emot att äta fler märgben, men matte ser nog till att hålen är tillräckligt stora (!)