Helgen blev lugn, härlig fredag med vanligt mys!

Roy verkar dock mer påverkad av Bettys löp än grannhunden Britneys, när Britney löpte så åt han fortfarande fulla portioner och ylade ingenting alls. Men nu när Betty en vecka senare kommit in i höglöp så ylar Roy om man lämnar honom eller om han suttit för länge i linan på tomten (ca 10min...) han totalvägrar dessutom att äta och nämner du tyst namnet "Betty" blir han som tokig och letar & letar...

Tanken var att vi skulle ha åkt till Norrköping till min vän Sofia och haft tjejkväll men då planerna ändrades och platsen byttes till en icke-hundvänlig-plats så fick jag avstå... Päronen är ju fortfarande i gips (och nu även min bror som ramlade i jobbet! Han har fått foten gipsad) så hundvakt var inte lätt att hitta.

Nåväl, vi blev bjudna till en spontan kräftskiva istället vilket var jättekul!

På söndagen blev det som vanligt pyssel hemma, det verkar aldrig ta slut på kartonger & det är svårt att städa när man renoverar badrum, byter värmesystem samt renoverar på samma gång...

Lite klickerträning hann vi dock med. Oriana fick repetition i target, hon behöver som sagt mycket repetiton, tillslut kom tydliga tassrörelser och en och annan munrörelse över föremålet, kul!

Roy blev inklickad på en napp, ett kul trix tyckte jag! Efter ca 10min var det klart! =) Tacksamt med mat- och leksaksglada hundar, inlärningen går förvånansvärt snabbt!

 

Nina

26 augusti 2009 11:38

Hejsvejs!

Vad tråkigt med löptikar, och hannar som reagerar på sådant.
Mina har inte reagerat än på löptikar, om vi inte befinner oss i samma rum då...Men mat och inget yl eller annat nervöst är tacksamt.

Roligt med nappen :)

När blir det stadsprommisar då? :)

*vink*

http://Niniz.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Under NoseWork-lägret för Ron Gaunt i somras valde jag och mina nyblivna vänner och tillika träningskamrater att skapa ett lag inför veckans avslutningstävling. Eftersom vi övernattade i husbil resp. husvagn blev vårat teamnamn "the campers" och vi o...

Hur förbereder man sig? Den frågan hade jag ställt mig flera gånger. Det här var inte första gången och definitivt inte sista heller. Vänjer man sig nånsin? Nej.   Roy flyttade hem till mina föräldrar som åttaveckorsvalp. Bedårande söt och med ...

Att se möjligheter!    Livet med en fyraåring dotter är fantastiskt på många sätt. Framförallt vad det gäller att leva i nuet och se möjligheter. Hon är alltid ärlig och ser alltid lösningar på problem. Vill nog påstå att alla treåringar är sann...

Igår var det andra träffen på nosework-kursen som rullar dagid. Det är så roligt att följa ekipagens utveckling och man blir ständigt fascinerad över hundens fantastiska luktsinne. Precis som alla aktiveringar där man låter hunden arbeta med sin nos,...

Living on the edge... Bilderna tagna av Maria Törmanen   Jag träffar många ekipage i mitt yrke som hundinstruktör, de med höga mål och de helt utan mål samt de som ligger på gränsen mittemellan. Jag har funderat kring detta och tror att mitte...