I onsdags kom min mamma hit för att vara barnvakt så att jag kunde åka på en föreläsning med Lars Fält som jag bokat flera månader innan. My tar flaskan så bra att det inte är några problem för ngn annan att passa henne, och mormor kommer ju mer än gärna och hjälper till  

Föreläsningen hölls i Västberga i Eva Bodfälts (Djurgymnasiets) lokal och det var etologen Lars Fält som var huvudman i ämnet "etologi 100 år i tiden". Det var första gången jag lyssnade på honom och jag föll direkt! En otroligt kunnig man som kan framföra sin kunskap på ett enkelt sätt och med en rejäl dos humor dessutom. 3h var lagom för en vardagkväll men det fanns definitivt ämnen som man ville fördjupa sig i, så jag ska försöka hålla koll och se om han har fler föreläsningar på gång. Kul var det också att få träffa en hel del rallykamrater från Sthlms-trakten. Något man kan fundera över är "om hunden viftar på svansen för att den är glad eller om svansen viftar för att hunden är glad?"  Intressant det där om medvetenhet...  

I övrigt har det blivit fortsatt social träning för Viper i och med alla besökare till My, vi är nogranna med att inte låta Roys osäkerhet/reservation inför främlingar smitta av sig , så därför får han vänta inomhus medan Viper själv glatt får möta besökarna. Ensamhetsträningen fortsätter också, vid mina bvc-besök 1ggr i veckan så blir Viper lämnad med Roy i groventrén ca 45-60 min. vilket båda gångerna fungerat felfritt = inget söndertuggat och ingen kiss/avföring. Har även lämnat Viper helt ensam i groventrén men då endast ca 10-15 min, även det felfritt. Bilåkandet är förlängt från postlådan till Björnlunda, han får vara lös med Roy. Jag tror att han tycker ytan är för stor och därför blir lite orolig och gnäller. å andra sidan verkar han redan börja vänja sig eftersom Roy smittar av sig med sitt lugn och sin trygghet då han älskar att åka bil.

Idag tog vi första "stadspromenaden" i Björnlunda, Viper är fortfarande ovan koppel/sele men eftersom det fanns så mkt att upptäcka så glömde han av det. Det är verkligen kanon att ha Roy som dragplåster och som en trygg förebild, Viper följde glatt med och strosade, kikade, luktade. Förutom ett par bilar och lite folk så passerade två tåg på nära håll och även en moped/cross kom farande. Viper skötte sig galant! Och när jag stoppade in honom i bilen inför tillbakaresan så försökte han inte hoppa ut utan satte sig bredvid Roy, och nu sover han som en stock under klädlådorna i groventrén