I tisdags drog min valpkurs igång, som arrangeras i samarbete med Sanna Österberg www.cumulus-hb.se . Första tillfället var enbart presentation och teori med gott fika till. Härliga deltagare och det ska bli så spännande att få träffa valparna nästa vecka. Vi har verkligen haft turen att få helt olika raser:

Norsk Lundehund

Labrador

Amerikansk Bulldog

Tax

Wachtel

Norwichterrier

Igårkväll startade min grundkurs i rallylydnad (nybörjarklass) på Hölö/Mörkö BK. Även där en presentation följt av teori och sedan ett kortare praktikpass ute, i regnet. Engagerade ägare med många nyfikna frågor! Det kommer bli en rolig  grupp att vägleda.

För övrigt rullar det på här hemma, fortsatt rallyträning för båda hundarna, eftersom vi ska tävla den 9/4. Vi packar kartonger inför flytten och ikväll har jag badat och klippt klorna på Roy! Det nalkas vår!

Idag träffade jag Sanna för att slutföra det sista inför vår valpkurs som startar nästa vecka. Det känns spännande & jättekul! Dels för att det var länge sen jag hade en valpkurs, och dels för att det är första gången som jag och Sanna håller en kurs tillsammans. Vi har slagit våra kloka huvuden ihop!

När jag kom hem blev det en härlig promenad i det vackra vinterlandskapet med Roy, solen värmde och snön glittrade vackert. Husse som kom från arbetet plockade upp oss på vägen så att vi slapp den sista hala/isiga sträckan. Väl hemma blev det lite finslip av Roys fotgående på höger sida & även rena lek- och aktiveringsövningar.

Bilderna är från helgens träning med Oriana, och den duktiga och snälla fotografen är min kamrat Caroline Rosén www.pudelrace.se

I fredags for jag och sambon tillsammans med hundarna ned till Skövde för att få vila en natt på hotell innan lördagens inspelning. Vi var ganska trötta efter bilresan så det blev endast en kvällspromenad med hundarna och sedan mys framför tv:n. Upp i ottan för att med gps:ens hjälp hitta till ett ridhus strax söder om Götene. Där skulle vi möta upp tv-teamet som spelar in programmet "Huset fullt av hundar" med Claudia Galli som programledare, och som skall sändas under våren i SVT. Programmet handlar om flera familjer som ska köpa hund, och då väljer bland olika omplaceringshundar istället för att köpa en valp. I varje program vill man även presentera en hundaktivitet som då också familjen får prova på, därav blev jag uppringd, för att visa upp och instruera i rallylydnad.

Vi började med den s.k expertfilmen, där jag & Roy skulle visa hur rallylydnaden fungerar på en högre nivå. Banan jag hade förberett med blandade skyltar från alla klasser fanns det inte rum för, jag fick genast modifiera och halvera den. Därefter fick vi gå banan flera ggr och dem filmade oss i olika vinklar. Ibland så att jag själv inte såg skyltarna (eftersom dom skulle vara vända mot kameran). Första starten var jag mest nervös, men ganska snart släppte jag "kamera-tänket" och hanterade min nervositet precis som på tävling. Jag tänkte inför varje start att jag enbart har en enda chans och det gäller att göra sitt bästa. Roy var taggad till tusen och nästan helt felfri. Sista vändan då kameran skulle följa honom längs marken, blev han tveksam och upplevde den som hotfull. Men efter att ha nosat på den kunde jag snart uppmuntra honom att fortsätta arbeta trots att den förföljde oss.   

Sedan fick jag ändra banan till en enklare nybörjarbana och träffa familjen och Claudia Galli. Nu började allvaret! Familjen hade fyra hundar och alla i familjen skulle få prova på rallylydnad med varsin hund. Eftersom TV-teamet ville att dem direkt skulle gå en bana utan förövning så blev det extra knivigt för både oerfarna förare och unga hundar. Ingen hund var äldre än dryga året. Och nu kände jag mig plötsligt stel inför kameran! Jag uppmuntrade dock barnens tappra insatser trots första gången och med så unga hundar som snabbt tröttnade och gärna hittade på annat - inte lätt att kämpa med fotgående en hel (halv) bana. Många omtag, ändringar av kameravinklar, byte av positioner, mikrofoner, hure jag ska instruera och förklara, öka tempot, hoppa över skyltar som inte fungerade osv. Hej & hå! Men efter hand kände jag mig rätt så bekväm inför kameran och försökte improvisera och följa TV-teamets önskemål så gott jag förmådde. En häftig och annorlunda erfarenhet! Jag fick beröm av både Claudia och "regissören" vilket kändes jättekul, jag är stolt över både min egen och Roys insats. Har aldrig medverkat i TV & det är svårt att anpassa sig efter vad som är "tittarvänligt i TV" och släppa sin egen instruktörsroll för en stund, att göra flera övningar i följd med nya förare och unga hundar som inte lärt sig sitt ens tillhör inte mina normala upplägg för en prova-på-dag. Därför ett extra stort plus till familjen som var mycket tappra och kämpade bra. Claudia var också mycket hjälpsam och coachade mig inför våra gemensamma tagningar!   Det ska bli intressant att se hur slutresultatet ser ut i rutan efter diverse redigering och klipp. Återkommer med tid/datum när programmet sänds.

Rallyträning Oriana:

Eftersom Roy fått en del repetition under veckan samt gjorde en kanonbra insats under filminspelningen så valde jag att idag ebart ta med mig Oriana till Nyköping. Där mötte jag upp Carro Rosén och vi gick igenom fortsättningsklassens moment. Oriana skötte sig klockrent, hon fick två kortare pass eftersom det var relativt kallt och hon lätt blir stel efter ett tag. Snurrarna sitter bra så länge jag gör rätt handrörelse, ibland slarvar jag och då slarvar hon med att inte snurra helt. Skärpning matte! Hennes stå vid sidan är SÅ SNYGGT nu och hon rör inte en fena medan jag går runt henne. Jag är så glad över hennes fortsatta härliga inställning till träning. Heja!

Efter att Carro värmt upp Tim gick vi igenom varenda skylt i fortsättningsklassen och dom klarade det med bravur! Tim var så himla taggad och glad, och med Carros strålande förararbete kunde det inte bli annat än bästa resultat!

I helgen upplede vi vår julkklapp vi fått av mina kära föräldrar, nämligen övernattning, guidning, bastu och mat på Järvzoo i Järvsö Hälsingland. Vårt rum (och även bastun) hade panoramafönster ut mot varghägnet så det var fantastiskt att få studera vargarna på så nära håll. Till skymningen och gryningen hörde vi gruppen yla gemensamt - magiskt! Det var också en fröjd att bara sitta och studera dem i hägnet, från bus & lek till utfodring och sömn. En guidad tur i parken i strålande sol och vackert vinterlandskap som avslutades med en vedeldad bastu var pricken över i:et. Jag rekommenderar varmt denna aktivitet om ni är som jag, farscinerade av vargar och/eller vill få uppleva en härlig naturweekend. Fullmånen och månskenspromenden i parken var ett extra plus!

Sedan for vi till stugan i Furudal Dalarna, över en natt innan vi begav oss hem igen. Det var skönt med en paus från flyttkartongerna. Sambon och Roy passade på att åka en hel del skoter i det vackra men kalla vädret.

Oriana har tyärr drabbats av ytterligare en urinvägsinfektion, som Veterinärboden konstaterade i torsdags. Hon har fått en ny medicinkur som redan gett effekt, hon fick även ny medicin för att vidga luftrören då hon andas tungt. Glädjande nog har vi fått ner henne i vikt, och hon har nu nått sin normalvikt på 23kg. Men jag försöker inse att hennes dagar snart är räknade, vad som helst kan hända i denna ålder för en hund. Jag hoppas att hon orkar hänga med under vår flytt och att vi får fira hennes 13-årsdag i juli. Hälsan går i första hand givetvis, så länge "Orri är Orri" så får hon gå på medicin och hänga med oss!

Denna vecka kunde inte ha börjat bättre, måndagen blev minst sagt en oförglömlig dag!

Roy hade tid för kastrering så jag började morgonen med att försöka få honom att förstå att han inte fick äta eftersom han måste vara fastande inför operationen. Han sneglade på Orris mat och oförstående på mig. Vi for till Veterinärboden i Åkers Styckebruk där vi blev väl omhändertagna som alltid. Så fort Morten klev in i rummet så gömde sig dock Roy direkt under stolarna, men kom ganska snart fram och fick lugnande. Morten kunde både klappa och ge sprutan under huden på huvudet utan problem (heja Roy!). Kändes förstås vemodigt att gå ifrån Roy men jag tröstade mig med att han var i goda händer.

Lunchen närmade sig och plötsligt ringer mobilen med ett 08-nummer, gissade att det var en hundkund men fick halvt en chock när det var en Karin från programmet "Huset fullt av hundar" på SVT som önskade att jag & Roy skulle medverka med Rallylydnad i ett av deras program. Jag tackade självklart ja, så i slutet på februari drar vi till Götene för en inspelning   

Strax därpå ringde Veterinärboden för att berätta att Roys operation gått bra och att vårt försäkringsbolag skulle stå för större delen av kostnaden. Tack!

Vidare samma eftermiddag blir det klartecken från både bank och säljare vilket innebar att jag skyndande hämtade sambon i Södertälje för att åka vidare till Nyköping och skriva under köpekontraktet till vår alldeles egna gård!

Signerat papper och en timme senare befann jag mig i ridhuset på Norrtuna och höll mina två fortsättningskurser i rallylydnad för fantastiska ägare och hundar. Som Musse Pigg skulle ha sagt: Oh what a day!

Oriana myser i soffan, som vanligt på rygg!  

I helgen upptäckte jag att stallkatten Harley lyckats fånga en näbbmus, som katter gärna gör så lekte han förstås med sitt byte en stund. Eftersom han var precis utanför mitt köksfönster fick jag möjlighet att ta ett par bilder.

Vad det gäller motionsbiten så har vi legat på latsidan, med tanke på ishalkan som plusgraderna orsakat så har jag inte velat utsätta hundarna för onödiga skaderisker (inte mig & magen heller). Träningen har också legat lägre än vanligt pga andra bestyr och att jag emellanåt måste ge vika för min trötthet (pga graviditeten).

Roy: Tränat kontakt i fotposition och under gång, vissa pass klockrent med full fokus, andra pass så faller han in i att titta framåt/nedåt. Vi har också tränat med apportbocken en del, att han ska bibehålla min kontakt trots att jag presenterar föremålet vilket går framåt. Däremellan har han sysselsatts med en hel del lek och bus, och cirkuskonster med husse (se bild).

Oriana: En del rallylydnad i form av fotträning och snurr under gång. Annars främst klickerövningar, bland annat "klossen" för att hålla hennes kropp och balans i form (hon är ju snart 13 år) men också för att hon ska få lite bättre bakdelskontroll. Hon har ju dessvärre blivit svag i höfterna/bakbenen så jag räknar inte med några större resultat, utan ser det främst för att hålla henne så välmående som möjligt. Hon är fantastiskt rolig att klickerträna! Vi har så skoj!

Kastrering bokad!

För att slippa återkommande problem med prostatan rekommenderar veterinären kastration, Roy svarade bra på sin Antibiotika- och hormonbehandling, och vi skulle ta ny kontakt närmare sommaren. Dock tog jag diskussionen direkt med sambo och föräldrar och vi var alla överens om att Roys hälsa går i första hand. Vi vill inte riskera att han blir sjuk igen, och eftersom han inte går i avel så var det ett lätt beslut att ta. Därmed tänker vi inte vänta till sommaren utan han skall opereras på Veterinärboden 7/2. Känns alltid lite vemodigt att lämna ifrån sig sin hund, men hittills har vi bara goda erfarenheter av personalen så det går säkert som en dans. Det blir medicin och tratt i 10 dgr och en månads karens från tävlingar. Det matchar min kalender bra, jag hoppas vi ska hinna tävla ändå, beroende på hur "träningsbar" Roy är efter operationen.

Igår kom min kusin Sofia och hennes väninna Brita från dalarna på besök, vi åt gott och hade en mycket trevlig kväll tillsammans. Britas hund Cittra är en "Cavapoo" dvs. Cavalier King Charles Spaniel blandat med Pudel. Hon är en tik på 1½ år och är social och lättsam. Roy & Cittra kom mycket bra överens och lekte/myste både inom- och utomhus, jättekul att se. Idag ägnade vi ett par timmar till träning av avståndslydnad. Efter en teoretisk genomgång inomhus där Brita fick förklara vardagssituationen och jag fick redogöra för min hundfilosofi så begav vi oss ut för att träna praktiskt!

Vädret var inte det skönaste med snålblåst, snö och kyla men vi kämpade på med gott resultat redan efter ett par övningar. Kroppsspråk, linträning, inkallninng, nej-kommando, hoppa på matte och bäraövningar hann vi med. Mycket information på kort tid som det oftast blir, men som sagt en lättsam Cittra och en engagerad matte gav bra resultat.

Jag önskar Brita all lycka inför fortsatt träning och hoppas på rapporter och utvärderingar av övningarna. Tack till Sofia som agerade fotograf!

Igår for jag till Veterinärboden med Roy efter att ha upptäckt ljusrosa urinfläckar inomhus efter honom. Nina Berthold konstaterade att prostatan är förstorad, vilket troligtvis är svaret till den blodblandade urinen. (Stackars Roy, matte som trott att hans onormala pipande inomhus enbart berodde på löptikar...). Han får nu tre olika sorters mediciner, två för inflammation/smärtlindring samt en hormontablett för minskning av prostatan. Det tar ung. lika lång tid för prostatan att återgå till det normala som det tog för den att bli förstorad = månader. Dessutom får hundar (och människor) oftast återkommande problem om dem en gång fått prostataförstoring. Nina rekommenderade därför tre alternativ, fortsatt hormonbehandlig livet ut, kemisk eller kirurgisk kastrering. Vi skulle ta ny kontakt mot sommaren och tills dess överväga alternativen. Eftersom Roy inte går i avel och jag inte väljer tabletter/mediciner i första hand så lutar det mot kastrering.

En EXTRA STOR GULDSTJÄRNA ska Veterinärboden ha som alltid tar sig tid och engagerar sig i kunden/patienten. Roy visade på sitt sedvanliga sätt att han hatar undersökningar, genom att lägga sig under rummets enda två stolar och totalignorera Nina. Till slut behövdes förstås undersökningen äga rum och jag lockade fram Roy som mycket skeptiskt (och långt från Nina) kom intill mig. Nina började vänligt med baken (Roy har som bekant svårast för främmande folk i ansiktet) och till en början var han stel som en pinne medan jag höll i halsbandet, men pulsen var inte alltför hög och ganska snart slappnade han av. Jag höll endast ett finger i halsbandet och han hade möjligheten att snegla på Nina,  och han gjorde inga försök att ta sig därifrån. Han stod dessutom helt still medan Nina undersökte prostatan via analen. Närt hon var färdig blev Roy toppnöjd över sin insats och vände runt viftandes på svansen (!) för att gladeligen hälsa på Nina! Hon berömde honom massor och passade då på att undersöka ögon, öron och tänder. Roy var väldigt samarbetsvillig även om svansen just i undersökningen av varje del slutade vifta, så började han snart kela med Nina när hon på nytt var klar. Han burrade in sig i henne och hon fick klappa och stryka honom över huvud och hals utan problem. Ni som känner Roy förstår min glädje över detta! En bra sak var att vi även fick en gratis tandvisning på köpet som han klarade med bravur. Stolt matte!   

Veckans första dagar försvann och det blev inte mycket träning men idag bar det av till Nyköping där jag mötte upp Carro med Tim för att träna. Mitt mål var att köra igenom en lydnadsklass 1 - tävling i korthet så att Carro kunde döma vilken nivå vi ligger på och vad vi behöver jobba mer med. Stort fokus låg på mig och mitt kroppsspråk, eftersom jag i rallylydnaden får prata och gestikulera obehindrat så gäller det att undvika det i vanlig lydnad. Utvärdering av momenten i korthet:

* Tandvisning: Klockrent! Roy fick inte hälsa på Carro utan vi stod uppställda i tävlingsposition vid hennes ankomst och hon kom direkt fram som en domare.

* Fotgående: Godkänt, men bör träna tillbaka vår kontakt som vi tidigare hade.  Dels för att Roy hamnar ur position och dels för att han reagerar för sent vid vändningar och halter pga ouppmärksamhet.

* Inkallning: Väl godkänt, vid torrare underlag så ska vi fortsätta utveckla farten.

* Ställande: Godkänt, utan rallylydnadshjälperna så går Roy ca 5-6 små steg, vi behöver träna mer på olika belöningstekniker samt jobba bort hjälperna (som är tillåtna i rallyn).

Läggande: Väl godkänt. Snabba fina lägganden, men med en lång fotsträcka innan blir han okoncentrerad och läggandet därmed sämre, jobba vidare med fot.

* Apportering: Godkänt. Som jag misstänkte så har Roy svårt att inte nosdutta på apporten vid åsynen av denna, även om han inte tjuvar den. Vi fick bra tips på övningar av Carro som vi skall jobba vidare med.

* Mitt kroppspråk: Mycket väl godkänt! Hi hi vad jag blev glad när Carro berömde mig. Jag lyckades hitta tillbaka till min gamla militärskaraktär som jag hade när jag tävlade lydnad med Orri för flera år sen. Inga omedvetna dubbelkommandon och jag lystrade bra till Carros kommenderingar. Skönt!

Största utmaningen och träningens aha-upplevelse:   

Roy är väldigt störd av kommenderingen! Så fort Carro kommenderade oss så sneglade han eller t.o.m tog ögonkontakt med henne, på ett sätt som "vad snackar du om, vi kan träna själva!" Jag har själv lagt in svårigheter att jag ropar tävlingsledarens kommandon under träning just för att lära Roy detta samt att han inte ska tjuvstarta utan sålla bland mina kommandon. Detta har fungerat utmärkt! Men tydligen är det svåra för Roy att ngn ANNAN pratar till oss. Så detta måste vi verkligen lägga krut på. Mycket rolig träning och Roy gjorde en kanoninsats trots hans nyställda diagnos gällande prostatan.

Carro tränade Tim i olika skyltar från rallylydnadens fortsättningsklass, vilket dem klarade galant. Tim var på ett strålande humör och hans glada uppsåt smittade av sig rejält. Snurr under gång var inga som helst problem, lite finlir med mattes teknik att inte vänta in honom bara. Front framför kräver mer träning så att Tim kommer närmre Carro samt att dem hittar rätt verktyg så att han sitter rakt. Men vi hittade några bra övningar för detta. Carro visade även lite fotgående och jag blev fascinerad över Tims ögonkontakt och dem fina vänstersvängarna som dem tränat massor på, så kul att se! Speciellt eftersom "kloss-övningen" som jag rekommendera bl.a bidragit till detta. Hon avslutade med lite apportering och wow vilken förväntan, fart, utstrålning och precision Tim hade! Härligt!