Vilken envis förkylning, har varit sjuk sedan helgen och hemma i tre dagar. Ingen större feber men trött, huvudvärk, nästäppa och hosta. Kroppen känns seg och utsliten. Har vilat dagarna i ända och knaprat Alvedon för att orka med valp- och rallylydnadskursen. Det glädjer mig dock att Roy är helt återställd, han är sitt vanliga pigga jag med bus i blicken! Het, allert och glad över minsta aktivitet som jag förmått mig utföra. Dock har vår träning inför söndagens tävling fått ligga i lä, ingen ork har funnits och om jag inte piggnar till snart så ställer jag in vår start.

Orri ska egentligen starta i fortsättningsklassen, ngt som jag redan innan e. tänkt avboka då hon emellanåt har alldeles för dålig dagsform och jag är rädd att hon har ont. I så fall blir det enbart Roy som startar i mästarklassen, vore kul att hinna med en sista tävling innan bebis, flytt & valp. Å andra sidan ogillar jag starkt att starta när jag inte är hundra procent förberedd och taggad. Det återstår att se!

Nedan följer några bilder på vår underbara Viper som flyttar in till oss v. 18, det är Nicolina Sjölander som är fotograf och som myste med valparna i solen häromdagen. Tack!

Min förkylning fick ett uppswing så jag började lördagen med ett par Alvedon sedan styrde vi mot Ekerö och Mälarö Brukshundklubb. Ute i god tid så jag hann provköra Roy lite, vilket kändes ganska bra, inte helt allert men ändå lyhörd. Träffade härliga rallyvänner och tog en promenad med Roy strax innan samlingen, där bajsade han på nytt och denna gång lös avföring. Nåväl vi inväntade banskissen och när vi fick den insåg jag att banan var lite svår i slutet, totalt sett två byten av fotgående, mitt i banan höger fot och sedan byte till höger fot strax innan mål. Det innebar att hoppet skulle ske från höger fot och efter den skylten gick man i mål. Att skicka Roy själv över ett hinder från höger fot har jag inte alls tränat och jag försökte klura ut en bra lösning. Mina föräldrar och min uppfödare Britt-Marie kom för att titta, jag hann byta ett par ord med dem innan det var dags att förbereda vår start. Värmde upp Roy vid sidan av planen, men insåg snabbt att han inte var fokuserad. Jag fick upprepade ggr påkalla hans uppmärksamhet och ögonkontakten var som bortblåst, han låg steget före ocvh missade därför enklare kommandon. Visade honom bollen, vilket gjorde honom lite i gasen, men övergick snabbt till godis igen eftersom han annars har en tendens att bli alltför het. Till slut var det vår tur, det strulade redan vid första skylten (från sitt till stå) fick jag kommendera honom 3ggr (!) innan han sakta reste sig upp. Följsamheten var inte den bästa, ingen ögonkontakt och hela tiden ett halvt steg framför. Vid spring-momenten hittade vi ett bra samspel vilket ledde till ytterligare moment i följd som blev bra. Bytet till höger fot/handling gick bra men svängen efter det strulade. Han höll dålig position och reagerade på bl.a plastband som fladdrade i den starka vinden. Näst sista skylten gav jag honom fel kommando (min första -10p som beror helt på mig!) och då tappade jag lite koncentration inför det avslutande hoppet. Jag trodde i min enfald att hoppet skulle gå bra eftersom han älskar att hoppa och aldrig missar, vilket ledde till att jag gav honom för lite hjälp (som sagt, han satt ju på höger sida nu) vilket gjorde att han tvekade och sprang in i mig =vägran + slog i hopp -5-5= -10p även där.

Honnörsrutan var bestämde till sitt vid vänster sida 1½ min, vilket vi däremot klarade galant.

Vår tredje start i avancerad klass gav 60/100p. och en delad 2:a plats av 5st.

Domarens kommentar: Bra jobbat hela banan. Hunden ngt låg. Snygga moment!

Vi har aldrig förr presterat så dåligt men det var en tröst att ändå få stå på prispallen och med domarens kommentar om att hunden verkade låg, kändes det bra att få min egen känsla bekräftad; Roy var inte helt hundra idag. Jag vet flera skäl till vår lite tafatta insats.

Egen utvärdering:

* I första hand: Roy har sedan en vecka tillbaka lidit av en lindrig förkylning, ögoninflammation samt halsproblem (mkt dålig andedräkt). På tävlingsdagen även lite lös avföring.

* Vi har inte tävlat sedan sept 2010 och senaste månaderna har vår träning varit ovanligt sparsam och inte så välplanerad.

* Matte var krasslig, och trots alvedon var hon inte heller fokuserad till 100%. Min känsla innan tävlingen var att jag inte kände mig så förberedd som jag brukar. Detta resulterade också att min sköna avslappnade tävlings-feeling aldrig infann sig på banan, gjorde därför klantiga misstag.

Film från tävlingen:

http://www.youtube.com/watch?v=SZBBLCAjSME

Vi åkte sedan till Tingstaden gård där min uppfödare Britt-Marie bor, en mycket vackert belägen gård nu med våren i antågande dessutom. Började med att kela med dem små söta lammen i alla färgkombinationer för att sedan kasta oss ned i valplådan! 4½v har dem söta små liven hunnit bli, tre tikar och en hane (vår!).

Oj oj så mysigt vi hade, vilka godbitar! Jag & Ludwig samt min mamma & pappa satt hos valparna en lång stund innan vi gick för att fika. Mycket hundprat blev det förstås och glada skratt! Mina föräldrar fick en sak att tänka på innan vi åkte, kanske hade B-M en vuxen tik som hon önskade att dem kunde hjälpa till med...   Själv var jag upptagen med att pussa på min alldeles egna lilla valp, VIPER! Tänk att jag äntligen ska få en alldeles egen hund, och då äntligen en egen valp. Känns fortfarande ofattbart! Han flyttar in till oss i början av maj, lagom tills vi börjar bo i det nya huset. Husse var förstås också mycket glad.

Vår debut i lydnadsklass 1 skulle ha skett idag i Valdemarsvik men då jag vaknade imorse med feber och än mer huvudvärk så avtod jag. Med tanke på Roys dagsform på tävlingen igår så kändes det inte värt att resa så långt för en ännu svårare tävling när vi båda är hängiga.

Tänk vad tiden går fort, mina två kurser har redan nått halvvägs. Valpkursen håller jag i Gnesta tillsammans med Sanna Österberg. Det är så kul att få gosa med dem små söta hundarna av olika sorter och att få vara en del av deras långa resa i livet och försöka vägleda och stötta ägaren!

På onsdagskvällarna packar jag väskan och åker till Hölö/Mörkö Brukshundklubb där ett aktivt gäng väntar på att få lära sig mer om rallylydnad. En bit in i grundkursen börjar förarna bli varma i kläderna och det är kul med deras härliga engagemang som ger fina resultat. Att solen lyser och temperaturen är mildare gör det ännu bättre att få vara instruktör. En eloge till min Roy som är en fantastik kursassistent.

Tidigare idag hade jag en privatlektion i rallylydnad och efter den passade jag på att gå den uppställda banan (fortsättningsklass) med både Orri & Roy. Jag sänkte kraven då min tid var knapp vilket innebar att det inte blev mycket till uppvärmning. Orri var relativt slarvig och visade tydligt att hon helst undvek att behöva sitta. Det var råkallt och småregn vilket kan ha påverkat henne. Som det känns nu är hon alltför labil i sin dagsform, därför kanske jag avstår att tävla henne i Vingåker 1/5. Hon måste vara pigg och tycka att träningen/tävlingen är rolig, gör hon inte det så vill jag absolut inte utsätta henne för smärta och krav. Mitt lilla hjärta!

Roy klarade momenten bra men slarvade med fotpositionen och hade lite bråttom. Jag är medveten om att han hade behövt mer uppvärmning och fokus från min sida för att ha lyckats bättre. Kändes iaf bra att få en riktig repetition inför lördagens rallytävling.

Igår hade jag en hel del rallylydnad på schemat, först ett par privatlektioner med två härliga ekipage som skall ut och tävla i vår. Vi gjorde olika övningar med både nybörjar- och fortsättningsklass skyltar & klurade på mentala föreberedelser att tänka på inför tävling. Därefter passade jag på att träna mina egna fyrbenta då banan redan var uppställd. Till min stora glädje var Orris insats kanon! Hon var pigg och alert och hade inga tveksamheter (eller smärtor?) att sätta sig. Sist avbröt jag träningen då jag upptäckte att hon tvekade och bakdelen inte styrde, jag tror att det varmare vädret gör henne gott. Hon klarade banan super!

Roy var väldigt het och i kombination med att ytan var mycket lerig och hal (vilket medför att jag får ett annat tempo och gångstil pga dåliga knän) gjorde att vårt fotgående inte blev det ultimata. Med ett struligt fotgående följer också små missar vid skyltarna, men i det stora hela mycket bra. Han är så taggad!

På kvällen bar det av till Hölö/Mörkö BK för fortsatt rallylydnadskurs, två veckor sedan sist, och det var härligt att få vara i kvällssol och på den nu snöfria lydnadsplanen.

Hemma fortsätter flyttpackandet och vi har ikväll kört iväg ännu ett rejält lass. Känns så skönt att vi fått tillgång till förråd så att vi redan kan köra saker trots att vi inte bor där. Orri höll sig som vanligt kring våra fötter och Roy sysselsatte sig med att själv leka "gömma-leken", dvs. han sökte själv upp (annars på vårt kommando) saker att gömma sig i. Flyttlådan var en rolig sak att hoppa i och ur! Han var dessutom i sin iver på väg att knöla sig in i det tömda vitrinskåpet med glashyllor i, tur att jag hann stoppa honom! Sötnos!

Efter en skön vecka i Sälen, Lindvallen, begav vi oss till stugan i Arvet för att fira mamma (och Roy i efterskott). Det blev smörgåstårta, kaffebröd och trevligt sällskap. Mamma gratulerades med presenter och Roy fick en ny boll av oss. Efter en veckas uppehåll kunde jag inte låta bli att träna lite på lördagskvällen, först ut var Oriana. Mycket het på godiset! Desto värre var det med sittandet, hon ville helt enkelt inte sätta sig i fotposition, hennes höfter ser svaga ut och kylan eller musklerna gjorde att hon bitvis skakade. Det kändes tungt att se, åldern tar verkligen ut sin rätt och Cortisonet ger inga roliga bieffekter. Tränade därför ett mkt kort fotgående med ett par snurrar under gång vilket hon klarade med bravur!

Roy värmdes upp med lite rally, fotgående på båda sidor och tre steg bakåt (avancerad klass), sedan var det dags för vanlig lydnad. Första fotsträckan var mycket bra, konstant ögonkontakt och fin följsamhet trots att jag var militärisk och tyst (pratar ju vanligtvis i rallyn). Läggandet under gång var jättesnyggt, han höll även liggpositionen trots att jag väntade ut honom en extra stund innan jag bad honom sätta sig upp. Inkallningen bör bli en 9:a, fint tempo men emellanåt slarv vid ingången och därmed snett sitt. Tandvisningen övade vi på med min kusins hjälp, Patrik, först med att använda en godis i skål och sedan en utan godis och Roy var jätteduktig! Så skönt! Andra och tredje försöket med fotgåendet blev desto sämre, Roy släppte ögonkontakten och hamnar därmed en aning för långt fram, här är jag (och han!) van att få uppmuntra/prata som i rallyn för att han ska hitta tillbaka. Ställandet under gång är fortfarande svårt, vi har inte tränat tillräckligt mycket för att få det snabbt och tvärt på stället utan Roy vet vad han ska göra men går ca 4-5 steg innan han stannar. Ska försöka klura ut fler bra övningar för att få till det. Krutet läggs dock på tandvisningen som är vår Achilleshäl och den största tröskeln för matte att klara på kommande tävling...

Magen växer och nu börjar jag känna mig ganska klumpig, men vårt flyttande fortsätter och två lass har redan gått de senaste dagarna. Det ser ut som att vi kommer få tillträde tidigare än beräknat - hurra! För er som är lite nyfikna så lägger jag ut ett par bilder. En liten hemlis är att det blir mer än en tillökning i vår...   

Veckan som har passerat har varit rätt full av kurser och privatlektioner, och en del egen träning förstås. I onsdags på min lediga dag blev det uppletande igen, hundarna gjorde jättebra ifrån sig och vi hade även sällskap av Vickan med Elsa som för första gången fick testa. Elsa var väldigt ivrig och sprang glatt ut i jakten på föremål - vilket intresse! Dem första föremålen var förstås lite väl roliga så Elsa lekte hellre själv än att komma in till matte med dem, men tillslut fick vi till det. Elsa var mycket spårnoggrann och tog sin uppgift på allvar. Nu längtar vi ännu mer till våren och barmark så att vi snart kan lägga rejäla spår i skogen!

Magen växer och flytten närmar sig i rask takt, det känns underbart! Har pratat ihop mig med min träningskamrat Caroline Rosén www.pudelrace.se så nu ska jag och Roy debutera i VANLIG tävlingslydnad klass 1    och detta redan den 10/4! Tydligen en trevlig domare och en bra klubb, och med Carro som sällskap och coach kan det inte bli bättre. Mina nerver kommer verkligen märkas av eftersom det var 6 år sedan jag tävlade i lydnad senast, och nu ska jag trotsa (min) och Roys rädsla för tandvisning...

I rallylydnad så startar jag med Roy i avancerad klass på Mälarö BK den 9/4, för att få lite kvitto på vår träning samt att fylla mitt delmål att (precis som tidigare klasser) starta minst 3ggr innan nästa. Nästa start blir därför på Lidingö BK den 17/4 och då testar vi mästarklassen igen. Klassen som vi inte prövat sedan mästerskapen i september förra året     då tänkte jag även debutera med Oriana i fortsättningsklassen! Hon är så söt och duktig när vi tränar trots hennes ålder och medicinering. Det innebär att tävlingen i Vingåker 1/5 kommer att bli hennes andra tävling i den klassen, istället för första som jag planerat tidigare. Med tanke flytt och barn som kommer fylla upp majmånad så känns det kanon att hinna med lite tävlingar innan.

Nu bär det av till Sälen och Lindvallen en vecka, hoppas på sol och härlig avkoppling. Må så gott alla!

Igår packade jag ryggsäcken och for till skogs med vovvarna, hittade en lämplig parkering vid en grusväg och en södersluttning där nästan all snö tinat bort. Gjorde en uppletanderuta med fyra föremål och Roy var först ut, taggad till tusen. Han släpper gärna föremålen en bit ifrån mig om jag inte hjälper honom med fotkommando in till sidan. Ivrig att få hämta nästa!

Roy fick tre rejäla pass med 4 föremål och så fick han avsluta Orris sista pass då hon inte ville hämta sista föremålet, som slutbelöning busade i med Roys bästa belöning - sämskskinnet!

Mindes inte hur mycket (lite) träning Orri har fått på uppletande så jag startade endast med två föremål som jag väldigt tydligt kastade ut åt henne. Hon är väldigt spårnoggrann och det var en fröjd att se min gamla dam arbeta så fint i marken. Efter första föremålet behövde hon dock hjälp i form av signaler för att förstå att det fanns mer att söka. Det märktes redan efter första omgången att hon uppskattade att hämta hårda föremål, en tygtrasa resp. en kamptrasa av jeans hittade hon men släppte och ville inte komma in med. Därför nöjde jag mig med att hon hämtade dem båda hårda föremålen!

Bilden är från maj 2009, mys bland maskrosor!

Ikväll fick båda hundarna verkligen arbeta för maten!

Först ut var Oriana:

Hon tränades i att kliva upp på pallen med nya kriteriet att sedan söka min ögonkontakt. Hon var verkligen i form (läs hungrig) så det gick som en dans. Pallen var då placerad mellan henne och mig, och belöniongsplaceringen och gömman växlade jag på - men hon hindrades inte av det.

När jag avancerade och flyttade pallen i sidled en bit bort blev det dock desto svårare. Jag sänkte snabbt kriteriet och hon fick ett par klick för att visa intresse för pallen med endast en tass. Försökte avancera men hon tyckte dock att ögonkontakt stående framför mig räckte, och jag fick på nytt klicka för endast en tass/riktning mot pallen. Efter en stund förstod hon galoppen och klev upp på pallen med båda tassarna och gav mig fin ögonkontakt igen. Det märks tydligt att små förändringar (kriterier) kan vara stora för hunden, speciellt Oriana som lärde sig klickerideologin väldigt sent. När pallen flyttades fick hon svårt att hålla balansen på den eftersom hon ville stå så nära mig vilket gjorde att hon klev väldigt långt ut på kanten och då inte riktigt fick plats med den andra tassen. Den som för övrigt viftades tiggande mot mig med jämna mellanrum (!)   

Roy väntade på sin signal och for genast upp på pallen:

Denna gång testade jag en ny variant av bakdelskontroll, nämligen att vi står mitt emot varandra och att jag rör mig mot honom. Hjälpen till honom blir min rörelse, först enbart i ett varv, sedan växlade jag redan i andra passet och började gå åt motsatt håll. Han var mycket kvick och arbetade riktigt bra. Vid ett tillfälle stannar han upp och ser ut att tro att vi plötsligt tränar stadga, måhända att övningen eller mitt kroppsspråk signalerade likheter med rallylydnadens "stå kvar-gå runt-skylt" som vi tränat en hel del. Därför gav jag honom lite röstcoaching för att få honom aktiv igen! Kul att han jobbar så intensivt med torrfoder som belöning, det kan ha att göra med kastreringen (?) eftersom han tidigare var väldigt kräsen. När vi tog en kortare paus, la han sig demonstrativt på pallen och suckade (se bild) sicken sötnos!

Tredje passet testade jag att öka takten, en chansning så kort inpå. Men roy som gillar fart och fläkt skötte sig galant. Han verkade dock tycka att vi skulle sluta filma eftersom han börjar den övningen med att välta kameran   

Roys träning ser ni på följande länkar:

1) http://www.youtube.com/watch?v=bWV6SdSMwAI

2) http://www.youtube.com/watch?v=6yoDoE5UQ5c

3) http://www.youtube.com/watch?v=8ysX0Ooutkk